Så fort Alexander Graham Bell hade fått patent på telefonen år 1876 utbröt en över tjugo år lång strid om vem som hade rätten till uppfinningen. Frågan diskuteras fortfarande trots att det gått över hundra år sedan domen föll. De första telefonerna var stora och klumpiga och gick inte att bära med sig eftersom de krävde fast uppkoppling. Till en början behövde varje telefon också en egen tråd till telecentralen. I Stockholm blev telefontrådarna så många att de boende klagade på att de skymde solen.
Antonio Meucci, Philipp Reis och Alexander Graham Bell. Alexander Bell betraktas som telefonens fader. Men han kunde lika gärna ha varit helt glömd. Många andra konstruerade också telefoner. När Bell sökte patent för sin uppfinning, hann han före en annan uppfinnare med två timmar.
I en oanvänd skolbyggnad i Friedrichsdorf i Tyskland arbetade omkring 1860 den unge läraren Philipp Reis (1835-1874) med en idé han fått som ung - en talande telegraf.
Reis föräldrar hade dött när han var liten, och hans förmyndare hade stakat ut en framtid som köpman för honom. Reis var inte alls intresserad, och efter mycket tjat fick han i stället börja studera till lärare. Vid sidan av sina studier lärde Reis sig så mycket han kunde om elektricitet och fysik.
Tal genom tråd
När vi talar går ljudvågor eller svängningar genom luften och når - förhoppningsvis - den vi talar till. Har vi riktig tur, lyssnar och förstår denne också till vad vi säger.
ANNONS
ANNONS
Data och fakta
1835: Philipp Reis föds i Tyskland. 1847 Alexander Graham Bell föds i Skottland men flyttar sedan till USA.
1856: Antonio Meucci bygger världens första telefonlinje.
1860: Reis demonstrerar en primitiv telefon för sina elever.
1861: Reis försöker förgäves få tyska vetenskapsmän intresserade av sin uppfinning.
1874: Reis dör.
1875: Genom en slump kommer Bell på hur telefonen kan förbättras; det krävs en sluten strömkrets.
1876: Första telefonsamtalet: "Kom hit, herr Watson, jag vill tala mer er." Bell ansöker om patent på telefonen, ungefär samtidigt som en konkurrent lägger in sin ansökan.
1878: Världens första telefonnät i USA.
1880: Stockholm får sitt telefonnät.
1915: Telefonledning dras tvärs över USA.
1922: Bell dör. Under hans begravning är alla telefoner i USA tysta.
Reis tanke var att omvandla talets ljudvågor till elektriska svängningar, leda dessa genom en tråd och i andra änden åter omvandla dem till ljudvågor.
Reis började sina försök med att bygga en noggranna modeller av ett människoöra i trä. Precis som ett riktigt öra hade modellerna trumhinna och kopior av de fina ben som leder ljudvågorna från trumhinnan till hörselnerven. Istället för nerver hade modellerna elledningar. När två öron av trä kopplades samman med hjälp av ett batteri, gick det mycket svagt höra vad som sades i det ena örat genom det andra.
Men Reis övergav sin modell. Han förstod att sändare och mottagare måste ha olika form.
Den första mikrofonen - och den första högtalaren
Reis borrade hål i en begagnad tunntapp, spände ett korvskinn över hålet och klistrade fast ett litet platinablad på skinnet. Platinabladet var kopplat till batteriet, och på bladet fanns också en liten metallfjäder.
Denna enkla modell en av de första mikrofonerna och Reis hade nu lyckats bygga något som verkligen omvandlade ljudvågor till elektriska svängningar.
Som mottagare använde Reis en strumpsticka som lindats med tråd och förvandlats till en elektrisk spole.
En dag visade Reis sina elever vad han kommit på. Han ställde en trasig fiol i klassrummet. I fiolen hade han ställt sin strumpsticka. Reis fäste två trådar vid den tråd som virats runt strumpstickan. Trådarna försvann bort till hans hus litet längre bort.
- Nu går jag hem och spelar fiol, sa läraren till sina elever. Ni kommer att höra mig härinne.
Inom kort började det faktiskt höras fiolmusik i klassrummet - de förvånade eleverna lyssnade till vad som kan ha varit den första högtalaren i världen.
Nu var Reis optimist. Han kallade sin uppfinning telefon. Ordet är bildat av de två grekiska orden tele som betyder fjärran och fone som betyder ljud eller röst.
Svalt intresse
1861 - ett år efter demonstrationen i klassrummet - höll Reis ett föredrag om sin uppfinning inför Frankfurts fysiska sällskap. Han gjorde om demonstrationen, men professorerna och pressen var inte imponerade.
ANNONS
ANNONS
Två år senare skrev verkligen en tidning om uppfinningen. Rubriken löd "En barnleksak som pigga pojkar kan göra själva".
1864 höll Reis ett nytt föredrag, och nu insåg flera åhörare faktiskt telefonens betydelse. Den ledande vetenskapliga tidskrift som tidigare inte ville skriva om uppfinningen ville ta in en artikel.
- Nu är det för sent, svarade Reis. Min uppfinning kommer att bli känd över världen utan er artikel.
Ett hinder hade Reis inte övervunnit. Än så länge gick bara att tala i en riktning. För att kunna föra ett samtal krävdes två anläggningar.
Miste sin röst
Reis fick ett tragiskt slut. En kväll ställde han ett batteri i sitt sovrum utan att märka att det avgav giftiga gaser. Nästa morgon hostade han blod. Den lungsjukdom han skaffat sig slog sig till sist på stämbanden, och Reis som ökat möjligheterna att nå ut med den mänskliga rösten förlorade sin egen.
Italienaren Antonio Meucci var tidigt inne på rätt väg. 1854 byggde han den första telefonmikrofonen. Han anklagade senare Bell för att ha stulit hans idéer. Men domstolen gav Bell rätt.
Kampen för att få uppfinningen erkänd gjorde slut på hans pengar. Han dog utfattig 39 år gammal och efterlämnade en skuldtyngd familj.
Meuccis telefon
Den till USA utvandrade italienaren Antonio Meucci (1808-1889) hade redan tidigare varit inne på rätt väg. Han byggde 1854 den första telefonmikrofonen. 1856 anlade han världens första telefonlinje mellan sin fabrik och sin sjuka hustrus sovrum. Men brist på pengar hindrade Meucci från att söka patent sin uppfinning.
ANNONS
Att sända tal
Trots allt hade några av Reis telefoner tillverkats, och en av dem hamnade på universitetet i Edinburgh i Skottland. Här studerade under åren 1862-1863 Alexander Graham Bell (1847-1922) som var född i Skottland. Här kan han ha sett Reis apparat.
Teckning av Bells första telefon. När någon talar i den första tratten, fortplantas ljudvågorna till den andra.
Både Bells far och farfar arbetade med att hjälpa dövstumma lära sig teckenspråk och läsa på andra personers läppar för att förstå vad de sa. Alexander började efter sina universitetsstudier arbeta hos sin farfar i London.
Men både Alexander och två av hans bröder insjuknade i lungsjukdomen tuberkulos, som vid den tiden knappast gick att bota. Hans bröder dog, och det enda sättet att rädda Alexander var att flytta från Londons sotiga luft till ett hälsosammare klimat. Familjen flyttade till Kanada. Sedan han blivit frisk kom Alexander Bell till Boston i USA, där han började undervisa döva barn.
Bell ville göra mänskligt tal synligt för döva. Han lycka konstruera en apparat som via elektriska svängningar överförde tal så att strängarna på en harpa vibrerade. Men Bell ville nå längre. En dag år 1875 arbetade han tillsammans med sin assistent Thomas Watson. De satt i var sitt rum och försökte sända meddelanden mellan sig.
Det hade inte gått så bra hittills, men plötsligt hörde Bell en skarp smäll i sin mottagare. Han for upp.
- Vad har ni gjort, Watson? ropade han. Rör ingenting förrän jag fått se det!
Det visade sig att Watson av misstag slutit en strömkrets och därmed kraftigt förbättrat apparaten. Bell hade dittills experimenterat med en strömkrets som växelvis bröts och slöts. En strömkrets som hela tiden var sluten var lösningen.
ANNONS
ANNONS
Bell arbetade vidare och byggde en "sändare" som såg ut som en upp och nedvänd tratt. I botten på tratten fanns en tunn hinna och strax nedanför hinnan en magnet. När någon talade i tratten, vibrerade membranet och påverkade magneten så att elektriska svängningar uppstod.
Bell förbättrade sedan sin telefon. Den här magnetiska telefonen är både mindre och smidigare än sin föregångare.
Dessa gick vidare genom en annan tråd till "mottagaren", där de på motsatt sätt omvandlades till ljudvågor igen.
Det första samtalet
Tidigt på vårvintern 1876 var Bell och Watson färdiga att göra sitt första stora experiment. Sändaren stod uppe på vinden och mottagaren i bottenvåningen.
- Kom hit, herr Watson, jag vill tala med er! sa Bell. Watson hörde Bells röst tydligt. Detta var det första telefonsamtalet.
Watson störtade upp på vinden. I upphetsningen märkte ingen att en behållare med syra rann ut och frätte sönder Bells förkläde.
Den 14 februari 1876 ansökte Bell om patent på sin uppfinning. Det skilde bara timmar mellan konkurrenten Elisha Greys ansökan om patent på sin telefon. Vem som var först är fortfarande inte helt klarlagt men Bell fick patentet, alltså rätten till uppfinningen.
I oktober 1876 kunde Bell demonstrera telefonen på världsutställningen i Philadelphia. Trots att han bara kunde telefonera 100 meter väckte telefonen stor uppmärksamhet bland besökarna.
För att få allmänheten intresserad inledde Bell, Watson och Bells svärfar en serie uppvisningar. Den första skedde i Salem, där Bell satt vid mottagaren. Watson satt i Boston, 2-3 mil bort, spelade lite på olika instrument och sjöng en trudelutt.
Efter hand kunde Bell förbättra telefonen, så att det batteri han använde till sina första modeller inte längre behövdes. 1877 ägnade tidningen Scientific American hela förstasidan åt Bells förbättrade telefon.
Tidningen Tribune kunde genom att använda telefonen i stället för telegraf utklassa sina konkurrenter genom att vara långt före alla andra med nyheter om ett val. Affärsmän insåg vilken fördel det skulle vara med telefon, och snart började den sitt segertåg.
Telefonens segertåg
1878 invigdes världens första telefonnät i New Haven i USA, och 1879 fick London sitt första telefonnät med 50 abonnenter. Stockholm fick sitt nät 1880 och kunde räkna in 121 telefonägare. Antalet telefonapparater ökade dock snabbt. I slutet av 1880-talet var Stockholm världens telefontätaste stad med omkring 4 000 abonnenter. 1887 byggdes Telefontornet, världens dittills största teleanläggning. I början behövde varje telefon en egen tråd. På vissa gator i Stockholm löpte därför trådarna så tätt att de boende klagade på att ledningarna skymde solen.
I Tyskland hade inte Bell tagit ut patent, och Siemens & Haske började serietillverka telefoner. Inte heller i Sverige fanns något patent, och L M Ericsson började bygga telefoner. Idag är Ericsson ett av världens största telebolag.
Bells telefon var långtifrån fulländad. Flera andra uppfinnare förbättrade hans skapelse, bland dem Thomas Edison. Bell använde ett luftgap mellan membranet - den hinna som sätts i rörelse av talet - och magneten som förvandlar membranets svängningar till elektriska impulser. Edison kom på att använda kolpulver i stället för luft. När någon talade i telefonen, sattes ett tunt metallmembran i svängning. Membranet vilade mot kolpulvret, och när det tryckte på pulvret, varierade den ström som sändes genom ledningen exakt i överensstämmelse med talet.
ANNONS
ANNONS
Strid om rättigheter
Bell och Grey hade ju lämnat in sina patentansökningar nästan samtidigt år 1876. De råkade genast in i en strid som varade i åratal. Bell vann till sist den utdragna striden i domstol 1897. Då hade även Antonio Meucci krävt rätten till uppfinningen. Än idag är det omstritt vem som ska räknas som telefonens uppfinnare. I USA röstade kongressens andra kammare 2002 igenom att Meuccis arbete med att uppfinna telefonen skulle erkännas.
Blygsam uppfinnare
Bell fortsatte att arbeta med hjälpmedel för döva trots att hans uppfinning gjorde honom rik. Bell var intresserad av andra uppfinningar än telefonen. De flygningar som utfördes av bröderna Wright i början av 1900-talet gjorde honom förtjust. Bell var 1907 med om grunda organisationen AEA som skulle utarbeta nya flygplansmodeller.
Bell grundade också tidskriften Science (Vetenskap), som fortfarande ges ut.
Men det är telefonen som gjort Bell känd för eftervärlden. 1915 invigdes den första ledningen tvärs över USA. Bell öppnade den i New York med de klassiska orden:
- Kom hit, herr Watson, jag vill tala med er!
- Nu skulle det ta mig en vecka, svarade Watson i San Fransisco
Bell var själv blygsam när han beskrev sin insats.
- Jag erkänner att än idag förstår jag inte hur det kan komma sig att någon kan tala i Washington och en annan höra honom vid Eiffeltornets fot i Paris. Jag medger att jag banade vägen, men de många stora uppfinningar som kom efter krävde att många andra hjärnor samarbetade.
1922 dog Bell 75 år gammal, och under hans begravning var alla telefoner i USA tysta.
