Världens första elektroniska datamaskin var ENIAC (Electronic Numerical Integrator and Calculator). Datorn Eniac konstruerades i USA under andra världskriget. Datorn var 30 meter lång, 3 meter hög och 1 meter bred.
Eniac innehöll 17 468 elektronrör (den typ av glödlampsliknande rör som länge fanns i radioapparater och ännu längre i TV-apparater), 70 000 motstånd och 100 000 kondensatorer.
I dåtidens ögon hade Eniac en imponerande kapacitet, men jämfört med dagens datorer var den oerhört slö. Kapaciteten var inte större än vad om idag finns i enklare miniräknare.
Den första serietillverkade datamaskinen framställdes av det amerikanska företaget IBM på 1950-talet.
Redan 1960 kom den andra datorgenerationen. Dessa var utrustade med transistorer i stället för rör och hade mycket större kapacitet än sina föregångare.
1954 togs den första svenskbyggda datamaskinen BESK i bruk. En tid var den världens snabbaste dator. Om en människa behövde 4,4 dagar för att lösa en ekvation klarade BESK av denna uppgift på en minut. När BESK stod klar, konstaterade Matematiknämnden att nu var ”Sveriges räknekapacitet täckt för överskådlig framtid”.
Begreppet persondator myntades först 1981 när IBM introducerade IBM Personal Computer i en mycket påkostad reklamkampanj med Charlie Chaplin i huvudrollen.
Dagens snabbaste datorer kan utföra flera hundra miljoner operationer i sekunden, under förutsättning att det gäller många enkla operationer, som t.ex. att flytta en enda siffra i ett tal till ett annat ställe i talet. En uträkning som tar 200 år på en miniräknare kan en superdator klara av på mindre än en sekund.
LÄS MER: Elektricitetens historia, del 3: Informationsrevolutionen
LÄS MER: Teknikhistoria
FÖRFATTARE
Text: Carsten Ryytty, författare och f.d. SO-lärare
