Jean Baptiste Bernadotte - revolutionären som blev regent

Trevåningshuset med rangliga balkonger där den blivande regenten föddes hade inte mycket gemensamt med de slott där tidens furstar brukade se dagens ljus. Jean Baptistes familj tillhörde stadens medelklass, i en bortglömd landsdel 80 mil från Paris. Det sociala avståndet till landets glansfulla elit var närmast astronomiskt. Att familjen Bernadottes yngste son i slutet av sitt liv stolt kunde hävda att ”ingen har fyllt en bana liknande min” berodde naturligtvis delvis på hans egna förtjänster. Ännu viktigare var dock att han levde i en tid när det gamla samhället, ”l´ancien régime”, omkullkastades, kungaätter sopades undan, krigen ritade om Europas karta och meriter började slå ut börd som grund för avancemang.
S

Karl XIV Johan (1763-1844), kung av Sverige och Norge. Målning gjord av Fredric Westin.

Levde i en omvälvande tid

Huset på Rue Tran i staden Pau, vid foten av Pyrenéerna, är idag museum. Här skildras Jean Baptistes livsbana från födseln 1763 och ungdomsåren som biträde på advokatkontoret, via den lysande militära karriären och utnämningen till marskalk av Frankrike fram till kungaåren i Sverige som Karl XIV Johan, dynastin Bernadottes grundare. Det går även att besöka hans sista hem, Stockholms slott, där han avled 1844 i den sängkammare som idag kan beses på Rosendals slott. Under hans levnad hade franska revolutionen och Napoleonkrigen skakat om Europa, Wienkongressen 1815 etablerat en maktbalans, Sveriges östra riksdel Finland erövrats av Ryssland, den gustavianska dynastin i Sverige störtats, en konstitutionell monarki inrättats via 1809 års regeringsform samt unionen mellan Sverige och Norge ingåtts. Därutöver befann sig jordbruket i en snabb omvandling, kommunikationerna utvecklades och de första stegen togs mot ett liberalt näringsliv.

ANNONS

ANNONS

Staden Pau och släkten Bernadotte

Pau vid floden Gave de Pau ligger i sydvästra Frankrike, ett område som kallats kristenhetens bortglömda gränsland. Från 700-talet till en bit in på 1000-talet gick här gränsen mot islam, som då behärskade den iberiska halvön. Herdefolken längs Pyrenéerna bodde i små städer, skyddade av borgar uppe i bergen. Etniskt uppstod en blandning av nykomlingar söderifrån, kelter och goter som talade ett språk som fortfarande avviker från franskan. Som lös gemenskap fungerade furstendömet Béarn, därefter det mer kända kungadömet Navarra. Pau blev 1450 Navarras huvudstad. Först 1620 införlivades området i den franska centralmakten.

Den traditionella vinodlingen, linne- och trikåindustrin har under 1900-talet kompletterats med verkstadsindustri. Tack vare utvinningen av naturgas har befolkningen växt de senaste decennierna. Pau har idag ca 80 000 invånare, inräknat förorterna blir siffran 145 000.

Släkten Bernadotte hade funnits i staden minst 150 år när Jeanne födde sonen Jean Baptiste 1763. Den äldste anförvant som kan spåras är Jean Bernadotte (1649-1698), vävare till yrket och farfars far till den blivande kungen. Fadern Henri var advokat och det var tänkt att både Jean Baptiste och hans äldre bror skulle följa fadern i spåren. Troligen gick bröderna i benediktinernas skola som fanns i staden.

Tog värvning som ung

Vid 14 års ålder började Jean Baptiste som skrivare på Batsalles advokatkontor, förestått av en vän till familjen. Fadern avled 1780 och Jean Baptiste som inte visat någon entusiasm för advokatyrket såg sig om efter en annan levnadsbana. Problemet var att det inte fanns mycket att välja på för en uppåtsträvande yngling utan adligt påbrå. Även den militära traditionen var svag i detta utkantsområde. Som av en tillfällighet dök dock en rekryteringsofficer upp i Pau efter faderns död. Den unge Bernadotte tog chansen och inledde den militära karriären som menig i Royal-la-Marine. Allt talar för att namnet Bernadotte aldrig skulle ha blivit särskilt känt om ynglingen istället hade stannat kvar i Pau.

Första stationeringsort blev byn Bastia på Korsika. Bernadotte ogillade kamraternas råhet och vulgaritet men kom ändå att anpassa sig till militärlivet. Att Ludvig XVI 1776 hade öppnat officersbanan för ofrälse var ett plus, men olyckligtvis för Bernadotte och andra ofrälse täpptes denna lucka i det aristokratiska ståndssamhällets murar igen redan 1781 efter adelns påtryckningar.

Löftesrik karriär

Bernadottes karriär som underofficer var dock löftesrik. 1782 förflyttades han till ett grenadjärkompani. En febersjukdom året efter medförde en lång vistelse i hemmet. Senare kom han i en duell - med en åtråvärd kvinna som orsak - att såra sin motståndare, vilket väckte uppståndelse i Pau. Bernadotte lämnade hemstaden för att aldrig mer återkomma. 1785 följde befordring till korpral och därefter till sergeant. Med upphöjelsen till fanjunkare 1788 hade Bernadotte nått taket för vad en ofrälse kunde uppnå. Avancemang till officer krävde enligt den kungliga förordningen minst fyra adliga anor.

ANNONS

ANNONS

Nu kom den franska revolutionen 1789 till Bernadottes undsättning. Denne såg med sympati på parollerna frihet - jämlikhet - broderskap och betraktades som jakobin, även om han ogillade kungaparets avrättning och det skräckvälde som följde i revolutionens senare fas. Viktigare var emellertid att ståndsbarriärer och adliga privilegier blivit den revolutionära processens första offer. Den äregirige och erkänt skicklige Bernadotte kunde nu fortsätta sin militära karriär, med stark tillit till sin egen förmåga.

Avancerade från löjtnant till general på 2,5 år

I den sociala förändring som samhället genomgick kom hans goda förmåga att vinna soldaternas förtroende väl till pass. Från utnämningen till löjtnant i november 1791 tog det bara 2,5 år innan han nått officersbanans högsta nivå som general i juni 1794. Den politiska och militära utvecklingen hade skapat ett stort behov av nya militära ledare, lojala till republiken. Av de 102 generaler som den kungliga armén 1791 omfattade återstod i aktiv tjänst 1794 endast fyra; 60 hade avsagt sig sina poster, 3 dött och 37 suspenderats. Att Bernadotte stödde jakobinerna var självklart ett plus.

Under revolutionens mest radikala fas kunde krigsministern utnämna ”patriotiska” generaler utan de meritokratiska regler som revolutionen ursprungligen stått för. Sedan skräckväldet fallit fortsatte Bernadottes spikraka karriär, vilket kan ses som att hans militära kompetens värderades synnerligen högt.

Bernadotte i Napoleons tjänst

Bernadotte var en försiktig general som hellre sparade sina soldaters liv än gav sig in i våghalsiga operationer, något som Napoleon kritiserade honom för. Dennes strategi var närmast motsatt. Disciplin och ordning kännetecknades Bernadottes befälsstil i olika arméer under revolutionskrigen och Napoleons segertåg runt Europa.

Ett kort och misslyckat gästspel som ambassadör i Wien 1798 följdes av en tid som krigsminister. Bernadotte vägrade dock att aktivt stödja Napoleons statskupp, ”brumairekuppen”, i november 1799 (enligt den nya revolutionskalendern motsvarade det 18-19 brumaire år VIII), men motarbetade den inte heller. Som belöning insattes han i statsrådet och blev chef för västarmén. Napoleon hade emellertid blivit alltmer rädd för att den sturske Bernadotte konspirerade mot honom.

Utnämnd till fältmarskalk

Bernadotte utnämndes 1803 till ambassadör i Förenta Staterna, men kom aldrig iväg över Atlanten. Efter sex veckors väntan på fregatten i La Rochelle satte kriget mot Storbritannien stopp för resan. Bernadotte utsågs till en av Frankrikes 18 marskalkar 1804, samma år som han bar fram Hederslegionens ordenskedja när Napoleon kröntes till kejsare.

ANNONS

ANNONS

De franska framgångarna i kriget öppnade vägen också ekonomiskt för de militära ledarna. Bernadotte förvaltade bland annat Hannover vilket införskaffade stora inkomster från städer och underlydande. Efter att ha deltagit i det segerrika slaget vid Austerlitz (i nuvarande Tjeckien), då Österrike och Ryssland besegrades, utnämndes han till furste av den italienska ministaten Ponte Corvo. Med sina blott 5 600 invånare var Ponte Corvo knappast någon guldgruva och fursten besökte aldrig sitt rike.

Äktenskap med Desirée Clary

Désirée
Bild: Wikimedia Commons
Désirée (Desideria) Bernadotte, född Clary. Målning av Robert Lefevre 1807 då hon är 30 år gammal.

Bernadotte hade 1798 gift sig med den välbeställda köpmansdottern Desirée Clary från Marseille. Året efter föddes sonen Oscar (den blivande Oscar I). Desirée hade tidigare en kort period varit förlovad med Napoleon och hennes syster Julie var gift med dennes bror Joseph. På så sätt tvinnades Bernadottes karriär samman med Napoleons. Även om missämja och misstänksamhet rådde uteblev mer hårdhänta åtgärder från Napoleons sida. Napoleon både fruktade och såg ned på sin marskalk. ”Det är en förbrukad man som vill ha pengar, nöjen och upphöjelse men inte vill köpa det på slagfältet med alla dess fasor”, sa han 1809.

Efter kriget mot Österrike återvände Bernadotte till Paris men erhöll ingen ny befattning. Återigen skulle dock den politiska utvecklingen gå hans väg.

Händelseutvecklingen i Sverige

Efter det finska kriget 1808-1809 hade Sverige förlorat den östra rikshalvan till Ryssland. Finland blev genom freden i Fredrikshamn tsarens storfurstendöme. Över en tredjedel av rikets yta och en fjärdedel av dess befolkning försvann.

I en oblodig kupp avsattes därefter Gustav IV Adolf och sändes i exil runt Europa. En ny författning skapades på några veckor försommaren 1809, en författning som kom att gälla - om än i praktiken förändrad - till 1975. Författningen byggde på maktdelning, till stora delar utifrån fransmannen Montesquieus idéer. Både maktdelningen och värnet om vissa medborgerliga rättigheter kan ses som ett resultat av Napoleontidens moderniseringsprojekt.

Som efterträdare till den störtade kung Gustav IV Adolfs valdes hans farbror, Karl XIII. Denne var emellertid gammal och barnlös och en mer stadigvarande lösning krävdes. Till tronföljare utsågs den danske Kristian (Karl) August av Augustenborg. Sedan denne plötsligt avlidit i maj 1810 kom tronföljarfrågan åter på dagordningen. I samband med Karl Augusts begravning inträffade det så kallade fersenska mordet, då riksmarskalken Axel von Fersen lynchades av en folkmassa utan att gardessoldaterna ingrep. Fersen misstänktes, på mycket lösa grunder, för att ha varit inblandad i Karl Augusts död. Politisk oro och oklar tronföljd, så var situationen när den överraskande föreningen mellan den franske marskalken Bernadotte och Sverige närmade sig sin fullbordan.

ANNONS

ANNONS

Bernadotte lanseras som kandidat till den svenska tronen

Som kandidat till Sveriges krona lanserade regeringen, så småningom med Karl XIII:s stöd, Fredrik Christian av Augustenburg, bror till den avlidne tronpretendenten. Planerna skulle presenteras för Europas store man, Napoleon, via kurir från Stockholm. Kuriren från Stockholm fick sällskap med den 29-årige högadlige officeren Carl Otto Mörner. Denne hade kontakt med radikala kretsar i Uppsala men agerade till synes på egen hand i Paris.

Förslaget överlämnades som beslutat till Napoleon men samtidigt lanserade Mörner tanken om Bernadottes kandidatur både till kejsar Napoleon och hans numera åsidosatte marskalk. Även den svenske ambassadören i Paris, Wrede, stöttade Mörners initiativ. Med Bernadotte skulle Sverige med franskt stöd kunna angripa arvfienden Ryssland och återerövra Finland.

Christians Fredriks anhängare närde kanske liknande planer men onekligen skulle valet av en av Napoleons marskalkar ge utrymme för en mer militant politik. Mörner kände Bernadotte sedan han suttit fången hos fransmännen och prisade dennes humanitet och kraftfullhet. Efter erövringen av Lübeck 1806 hade Bernadotte återgett 1 600 svenska krigsfångar friheten. Många av dem tillhörande högadeln.

Bernadotte väljs till tronföljare

Väl hemma möttes Mörner av misstro och han förhindrades att delta i riksdagen i Örebro som i augusti 1810 skulle avgöra tronföljdsfrågan. Inledningsvis fanns ett starkt stöd för Christian Fredrik. Bernadotte närmast avfärdades genom sin ”främmande gudalära” och bristande kännedom om landets seder, organisation och språk. Risken fanns också att ett val av honom skulle leda till ett omedelbart krig med Storbritannien.

En joker i kungaleken dök emellertid upp i Örebro. Den förre franske konsuln i Göteborg, Fournier, medförde ett budskap från Paris. Som bevis uppvisades till exempel gravyrer av Bernadotte och hans familj samt ett tandpetarfodral. Vad som avgjorde saken var att utrikesministern Lars von Engeström gick i god för Fourniers uppgifter. Ett val av Bernadotte skulle innebära stora ekonomiska fördelar. Så skulle exempelvis svenska fordringar regleras och konfiskerade gods i Svenska Pommern återlämnas.

Till slut lyckades Engeström och hans anhängare driva igenom Bernadottes kandidatur och riksdagen beslöt enhälligt den 21 augusti att välja honom till tronföljare.

Jean Baptiste Bernadotte blir Karl Johan

Napoleon godkände valet och löste Bernadotte från hans förpliktelser. Vid ett samtal med österrikaren furst Metternich uttryckte han sin förtjusning över det svenska tronföljarvalet:

Han är en god soldat, men det är också allt. För min del är jag ganska glad att bli kvitt honom, och jag har inte någon högre önskan än att få bort honom från Frankrike. Han är en av dessa gamla jakobiner, vars huvud sitter bakvänt, och med det kommer man inte långt på en tron. I varje fall kunde jag inte underlåta att ge min välsignelse, med hänsyn till att en fransk marskalk på Gustaf Adolfs tron är ett av de bästa kort man kan spela mot England.

ANNONS

ANNONS

Jean Baptiste Bernadotte, i försvenskad tappning Karl Johan, kunde bege sig till det nya landet. Den 20 oktober 1810 spejade mannen med karakteristisk örnnäsa mot den svenska kusten vid Helsingborg. När kanonslupen kom i land mottogs den nya kungligheten av representanter för den svenska högadeln. Flera av dem var misstänksamma mot den förre jakobinen, även om denne i många år burit marskalkstav.

Kröning
Bild: Nationalmuseum
Jean Baptiste Bernadotte kröns till svensk kung 1818 under namnet Karl XIV Johan, omgiven av landets kyrkliga och världsliga dignitärer. Målning av Per Krafft d.y.

Karl XIV Johan blev en konservativ och fredssträvande regent

Någon revolutionär regent kom han dock inte att bli. Med sin erfarenhet av social oro och omvälvningar var han snarast plågad av oro för stämplingar mot honom. Även oron för gustavianska ränker upptog länge hans tankar. Jakobinen blev i stora stycken en konservativ regent. Å andra sidan uppfylldes inte heller de förhoppningar som fört honom till den svenska tronen. Några ekonomiska favörer från Frankrike medförde aldrig valet. Redan som kronprins kastade Karl Johan om den svenska utrikespolitiken och deltog i alliansen mot sitt forna hemland och sin forne chef Napoleon. Att valet av en militär skulle innebära ett uppsving för krigsmakten infriades inte heller. I själva verket kom den förre franske krigaren att, åtminstone efter den tvångsmässiga unionen med Norge 1814, att driva en fredspolitik.

”Att bevara freden är nödvändigt för oss. Sedan 17 år tillbaka åtnjuter vi fred och allt jag gör syftar till att behålla den.” (1831)

Advokatbiträdet från Pau som understödde revolutionen 1789 och gjorde en lysande militär karriär hade blivit kung, konservativ och krigstrött.

LÄS MER: Karl XIV Johan

LÄS MER: Slaget vid Leipzig 1813 - Karl Johans helomvändning och Napoleons fall

LÄS MER: Svensk-norska unionen

Uppgifter och frågor

Frågor till texten:

  1. Jean Baptiste Bernadotte levde i en omvälvande tid. Motivera.
     
  2. Hur kunde Jean Baptiste Bernadotte stiga så snabbt i de militära graderna och göra en sådan stjärnkarriär?
     
  3. Nämn några orsaker till att Jean Baptiste Bernadotte valdes till svensk tronföljare.
     
  4. Många i den svenska makteliten blev säkert besvikna på Karl Johans politiska vägval för Sverige. Motivera.
     

 

Litteratur:
Nina Spörck, Carl Johan sett med samtidens öyne, 1998
Karl XIV Johan: en europeisk karriär, red. Antoinette Ramsay Herthelius, 1998
Alan Palmer, Bernadotte: Napoleons marskalk, Sveriges kung, 1992


Text: Torbjörn Nilsson, professor i historia

Senast uppdaterad: 24 maj 2022
Publicerad: 8 april 2022

ANNONS

ANNONS

Liknande filmer och poddradio

Liknande artiklar

S

Gustav IV Adolfs livsbana - från kungahus till värdshus

Mannen som avled efter ett slaganfall på det ruffiga schweiziska värdshuset i februari 1837 var 58...

M

Elizabeth Blackwell - den första utbildade kvinnliga läkaren

Det är en gråkall, långtråkig oktoberdag 1847. De 150 läkarstudenterna på den obemärkta...

SO-rummet bok
S

Medborgaren och medborgarskapet - en historisk resa

I januari 1793 ställdes ”medborgare Louis Capet” inför rätta i Paris. Han befanns skyldig till...

SO-rummet bok
M

Mot Afrikas inre, del 3: Henry Stanley - genom mörkrets hjärta

Precis som Arkimedes och Galilei är Henry Stanley mest känd för några ord han kanske aldrig sa. Men...

SO-rummet bok
M

Mot Afrikas inre, del 2: David Livingstone - hyllad trots misstag

Skotten David Livingstone hade egentligen tänkt att åka till Kina som missionär. Men när krig bröt...

M

Simón Bolivár och Sydamerikas avkolonisering

Simón Bolivár ledde Sydamerika till självständighet från det spanska imperiet i början av 1800-...

ANNONS

ANNONS

Ämneskategorier

Franska revolutionen

Franska revolutionen (1789-1799) ökade folkets makt och förändrade det franska och europeiska samhället.

Napoleontiden

Den händelserika tiden (1799-1815) som inkluderar Napoleonkrigen då Napoleon styrde Frankrike och nästan hela Europa...

Kända personer 1776-1914

Historia om några av det långa 1800-talets mest kända personer och deras levnadsöden.

Relaterade taggar

Kungar och kejsare

De sammansvurna som mördade Julius Caesar hade hävdat att de dödat honom för att rädda den romerska...

Karl XIV Johan

Det misslyckade kriget med Ryssland 1808-1809 innebar att Sverige förlorade Finland. Innan...

Liknande Podcasts

SO-rummet podcast icon
L

Nobelprisets historia

av: Julia, Kristoffer och Mattias
2016-12-07

I Nobelveckan pratar Mattias, Julia och Kristoffer om Nobelprisets historia. Lyssna gärna som uppladdning inför Nobeldagen 10 december.

+ Lyssna

SO-rummet podcast icon
M

De mänskliga rättigheterna

av: Julia, Kristoffer och Mattias
2016-01-20

Julia, Mattias och Kristoffer synar de mänskliga rättigheterna i sömmarna och berättar om dess grundläggande innehåll och historia.

+ Lyssna

SO-rummet podcast icon
M

Franska revolutionens orsaker

av: Julia, Kristoffer och Mattias
2015-11-04

Julia, Mattias och Kristoffer pratar om franska revolutionens orsaker. Vad är en revolution? Vilka orsaker låg bakom franska revolutionen? Här berättas bland annat om upplysningens idéer, franska krig och höjda skatter, om ståndssamhället och hur tredje ståndet krävde rättigheter.

+ Lyssna