Arvid Horn (1664-1742) var kanslipresident och landets ledande politiker 1720-1738. Horn började sin bana som soldat och blev senare en skicklig ämbetsman och diplomat. Genom sina äktenskap knöt Horn band till inflytelserika familjer och stärkte sin sociala ställning. Han blev kanslipresident under Karl XII, men fick senare mindre inflytande när Georg Heinrich von Görtz blev kungens främste rådgivare.
Horn ansåg att Ulrika Eleonora inte automatiskt skulle ärva kronan efter Karl XII. Hon valdes istället till drottning av riksdagen efter att ha accepterat en ny regeringsform som begränsade kungamakten. Under hennes tid som drottning hamnade Horn senare i konflikt med henne.
Som kanslipresident, ungefär motsvarande en regeringschef, fick Horn en mycket stark politisk ställning från 1720. Han var även lantmarskalk, alltså talman för adelsståndet i Riddarhuset, vid riksdagarna 1720, 1726-1727 och 1731. Hans makt stärktes ytterligare när det holsteinska partiet (se nedan) förlorade inflytande vid riksdagen 1726-1727.
Vad var det holsteinska partiet?Det holsteinska partiet var en lös politisk grupp som stödde Karl XII:s systerson, hertig Karl Fredrik av Holstein-Gottorp. Många i gruppen ville att han skulle bli svensk tronföljare. Det var inte ett modernt politiskt parti med medlemmar och ett gemensamt partiprogram, utan ett nätverk av personer med liknande politiska mål. |
Arvid Horn kom att bli mössornas ledande företrädare. Mössorna ville föra en försiktig utrikespolitik och undvika nya krig, så att Sverige kunde återhämta sig efter stora nordiska kriget. Hattarna var däremot mer positiva till krig och ville att Sverige skulle återta sin ställning som stormakt. De ville också ha ett närmare samarbete med Frankrike, medan mössorna främst sökte stöd hos Storbritannien och Ryssland. Hattarna och mössorna var inte partier på samma sätt som dagens politiska partier, utan löst sammansatta grupper inom riksdagen.
Efter 1731 växte motståndet mot Horns och mösspartiets försiktiga fredspolitik. Vid riksdagen 1738-1739 fick hattarna övertaget, och Horn lämnade sina ämbeten.
Som helhet lyckades Horn med två av sina viktigaste mål: att bevara freden och försvara frihetstidens statsskick mot försök att stärka kungamakten.
1700-talets politiska spel bakom kulissernaFrihetstiden innebar att Sveriges kung fick mindre makt och att riksdagen blev betydligt viktigare. Det gjorde samtidigt svenska riksdagsmän intressanta för Europas stormakter. Frankrike, Storbritannien och Ryssland försökte på olika sätt påverka svensk politik eftersom de ville få Sverige att välja just deras sida i Europas maktkamp. Påverkan skedde inte bara genom vanliga förhandlingar mellan diplomater. Utländska regeringar betalade också pengar till svenska politiska grupper och enskilda riksdagsmän. Det finns exempel på hur brittiska, franska och ryska pengar användes för att försöka påverka röster i riksdagen. Vid riksdagen 1738-1739, då Arvid Horn förlorade makten, stod utrikespolitiken i centrum för den hårda kampen mellan hans anhängare och hattarna. Hattarna ville närma sig Frankrike och drömde om att Sverige åter skulle bli en mäktig stormakt. Horn och hans anhängare föredrog en försiktigare politik och ville undvika ett nytt krig med Ryssland. Efter Horns fall ökade det utländska inflytandet ytterligare. Frankrike stödde framförallt hattarna, medan bland annat Ryssland och Storbritannien gav stöd åt deras motståndare. Frihetstiden brukar förknippas med ökad politisk debatt, starkare riksdag och så småningom världens första tryckfrihetsförordning. Men perioden hade alltså också en mindre smickrande sida. Sveriges nya politiska system gjorde det möjligt för fler att påverka makten – och Europas stormakter upptäckte snabbt samma möjlighet. |
M LÄS MER: Hattar och mössor
M LÄS MER: Frihetstiden
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material som handlar om ämnet.
FÖRFATTARE
Text: Torbjörn Nilsson, professor i historia
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia – vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).