Arvid Horn (1664-1742) var kanslipresident och landets ledande politiker 1720-1738. Horn var i unga år soldat, skicklig ämbetsman och slug diplomat. Äktenskapen använde den äregirige Horn som språngbräda till högre sociala positioner. Han blev kanslipresident under Karl XII men åsidosattes när Görtz blev främste rådgivare.
Horn underkände Ulrika Eleonoras arvsrätt och kom senare också under regenttiden i konflikt med henne.
Posterna som kanslipresident (regeringschef) och lantmarskalk (talman på Riddarhuset) från 1720 gav honom en unik maktställning, särskilt sedan holsteinska partiet besegrats 1726. Sedan kombinationen riksråd-lantmarskalk 1731 förbjudits tappade Horn kontrollen över adeln. Hans mösspolitik blev allt mer initiativlös och vid riksdagen 1738-1739 kunde hattarna gripa makten.
Som helhet lyckades balanspolitikern Horn med sina mål: att trygga freden och statsskicket mot kungamaktens revanschplaner.
LÄS MER: Hattar och mössor
LÄS MER: Frihetstiden
FÖRFATTARE
Text: Torbjörn Nilsson, professor i historia
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia - vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
