Till en början tvekade flera protestantiska furstar att samarbeta med svenskarna. Men när Tillys trupper ryckte in i Sachsen och erövrade Leipzig sensommaren 1631 valde den sachsiske kurfursten Johan Georg att ansluta sig till Gustav II Adolf. De båda arméerna förenades och marscherade mot fienden vid Breitenfeld.
Svensk taktik och rörlig krigföring bakom segern
Slaget inleddes med en omfattande artilleribeskjutning, varefter det kejserliga rytteriet gick till upprepade anfall mot den svenska högra flygeln. Där möttes ryttarna av svenskt kavalleri som fick stöd av musketerare (soldater beväpnade med bössor). Samtidigt anföll Tillys styrkor den sachsiska delen av armén och lyckades driva stora delar av den på flykten. Plötsligt riskerade svenskarna att bli angripna från sidan.
Gustav II Adolf skickade då förstärkningar till den hotade vänsterflygeln under Gustaf Horn. Genom massiv artillerield och snabba kavallerichocker lyckades svenskarna vända striden och riva upp motståndarnas tunga formationer. En viktig förklaring till framgången var den svenska arméns rörligare sätt att strida. Bland annat användes lätt artilleri som snabbt kunde flyttas mellan olika platser på slagfältet.
Hälften av Tillys soldater stupade eller togs till fånga.
Den svenske diplomaten Johan Adler Salvius beskrev skillnaden mellan de svenska soldaternas enkla utseende och de kejserliga truppernas praktfulla utrustning:
Ringa, slitet och smutsigt såg vårt folk ut, av den hårda fälttjänst de oavbrutet utstått hela året, emot de försilvrade, förgyllda och fjäderbuskade kejserska. Små voro våra svenska och finska hästar emot de stora tyska hästarna. Intet stort utvärtes anseende förde våra svenska bonddrängar på platsen mot de romarmässiga och knävelborrade (mustaschprydda) Tillianer (Tilly var de kejserliga truppernas befälhavare).
Segerns betydelse och följder
Slaget vid Breitenfeld innebar en vändpunkt i trettioåriga kriget och grundlade den svenske kungens internationella ryktbarhet som en av samtidens stora fältherrar.
Efter segern kunde Gustav II Adolf fortsätta sin framryckning söderut genom Tyskland. Den kejserliga armén, som tidigare hade vunnit flera stora segrar, hade nu lidit ett förkrossande nederlag. Det stärkte de protestantiska furstarnas hopp om att kunna besegra kejsaren. Under de följande månaderna intog de svenska trupperna flera viktiga städer och nådde ända fram till floden Rhen.
Våren 1632 ryckte de även in i Bayern, ett av kejsarens viktigaste stödområden. Sverige hade därmed blivit en av de ledande militärmakterna i det pågående kriget.
Svenskarna vann två gånger vid BreitenfeldVisste du att det utkämpades två stora slag vid Breitenfeld under trettioåriga kriget? Båda gångerna vann den svenska armén! Det första slaget ägde rum 1631, då Gustav II Adolf besegrade den kejserliga armén. Men bara elva år senare, 1642, möttes svenska och kejserliga styrkor på nytt i samma område. Den här gången leddes svenskarna av fältherren Lennart Torstensson. Gustav II Adolf hade då varit död i tio år. Även det andra slaget slutade med en stor svensk seger. De kejserliga trupperna tvingades fly och lämnade efter sig stora mängder vapen och utrustning. Svenskarna erövrade bland annat 46 kanoner och tog omkring 5 000 fiendesoldater till fånga. Segern 1642 visade att Sverige fortfarande var en militär stormakt, trots att Gustav II Adolf hade stupat vid Lützen 1632. Kriget fortsatte ytterligare sex år innan freden slöts 1648.
|
S LÄS MER: Slaget vid Breitenfeld 1631 – bondelandet Sverige blir militärstat
M LÄS MER: Trettioåriga kriget
S LÄS MER: Den svenska armén och flottan under 1600-talet
M LÄS MER: Gustav II Adolf
M LÄS MER: Slaget vid Lützen
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
FÖRFATTARE
Text: Stig Hadenius, historiker och professor i journalistik
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia – vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
