Carl Gustaf Wrangel (1613-1676) var fältherre och amiral och kom från en tysk-baltisk adelsätt. Wrangel blev först berömd för segern över den danska flottan vid Femern 1644 och senare kritiserad för nederlaget vid Fehrbellin 1675.
Han var befälhavare för de svenska trupperna i Tyskland under slutet av trettioåriga kriget och fick senare framträdande befattningar inom flottan, armén och regeringen under drottning Kristina, Karl X Gustav och Karl XI.
De insatser som Wrangel gjorde som militär och i andra befattningar har fått olika omdömen. Han råkade ofta i konflikt och vistades hellre i Pommern som generalguvernör än i rådet i Stockholm. En samtida betraktare skrev om honom att politiken inte hörde till "hans kallelse; den gör honom otålig".
Wrangel skaffade sig en enorm förmögenhet under trettioåriga kriget. Den tillät honom att bland annat bygga Skokloster vid Mälaren och Wrangelska palatset på Riddarholmen i Stockholm. I det senare residerar för närvarande Svea hovrätt.
LÄS MER: Skoklosters slott
LÄS MER: Trettioåriga kriget
FÖRFATTARE
Text: Stig Hadenius, historiker och professor i journalistik
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia - vad varje svensk bör veta (utg. av Bonnier Alba).
