Sex viktiga följder av första världskriget
Några av de viktigaste följderna av första världskriget var:
- 17 miljoner döda
- Hyperinflation i Tyskland
- Nazisterna tog makten i Tyskland och kommunisterna i Ryssland
- Europas karta ritades om
- Nationernas förbund
- Andra världskriget
17 miljoner döda
Uppgifterna om hur många militärer som dog under första världskriget varierar mellan olika källor, men totalt beräknas närmare tio miljoner ha dött, samtliga sidor inräknade. Många dog i strid, medan andra dog av sjukdomar eller under svåra förhållanden i krigsfångenskap. Dessutom skadades miljontals soldater och fick bestående fysiska eller psykiska besvär. Antalet civila dödsfall uppgick troligtvis till mellan 6,5 och 7 miljoner människor, men det finns historiker som hävdar att antalet omkomna civila var betydligt högre än så.
Även om första världskriget inte drabbade städer och byar lika hårt eller lika omfattande som andra världskriget, förstördes ändå många samhällen och områden. Detta bidrog i sin tur till stora flyktingströmmar i Europa. Förutom rent ekonomiska konsekvenser så förstördes – som i de flesta krig – oersättliga kulturvärden i form av medeltida kyrkor och historiska byggnader.
Hyperinflation i Tyskland
Vid freden i Versailles 1919 dömdes Tyskland som ensamt ansvarigt för kriget. Att lägga hela ansvaret för krigets utbrott på en enda stat är dock en förenkling eftersom kriget hade flera bakomliggande orsaker, bland annat attentatet i Sarajevo den 28 juni 1914 som utlöste första världskriget. Men första världskrigets segermakter ansåg att den tyska krigsledningen utnyttjade situationen som uppstod under julikrisen (se svarta veckan) för att kunna gå i krig och befästa landets roll som stormakt. Tyskland tvingades därför bland annat att betala ett enormt krigsskadestånd och kraftigt begränsa sin militärmakt.
I ett försök att betala tillbaka det jättelika krigsskadestånd som Tyskland dömdes att betala, började den tyska regeringen trycka upp allt fler sedlar. Följden blev att den tyska riksmarken föll drastiskt i värde och Tyskland drabbades av hyperinflation (extrem inflation). Människors besparingar raderades ut och hela samhället påverkades negativt då arbetslöshet och fattigdom följde i inflationens spår.
Hyperinflationen upphörde i slutet av 1923, och den tyska ekonomin stabiliserades under några år. När den stora depressionen började 1929 drabbades Tyskland åter av en djup ekonomisk kris med massarbetslöshet. Krisen ökade stödet för extremistiska partier, däribland nazisterna.
Nazisterna tog makten i Tyskland och kommunisterna i Ryssland
Både uppkomsten av Nazityskland (1933-1945) och Sovjetunionen (1922-1991) – ett par av de mest fasansfulla och människofientliga regimer som världen någonsin har skådat – kan ses som en följd av första världskriget.
Skuldparagrafen i kombination med att Tyskland tvingades betala ett enormt krigsskadestånd och rusta ner merparten av sin militärmakt, bidrog till bitterhet och revanschlust bland många tyskar. Adolf Hitler och nazisterna utnyttjade detta missnöje, bland annat genom att sprida dolkstötslegenden.
De tyskar – bland annat före detta höga militärer, men även vanliga medborgare – som ställde sig bakom dolkstötslegenden menade att den tyska armén under första världskriget var obesegrad och att krigsförlusten berodde på att de tyska politikerna svek armén och kapitulerade. Nazisterna utnyttjade dolkstötslegenden för att vinna anhängare. Adolf Hitler hade med största sannolikhet aldrig kommit till makten i Tyskland 1933 utan de samhällsströmningar som uppstod som en direkt följd av första världskriget och Versaillesfreden.
En annan följd av första världskriget som ibland brukar glömmas bort var att det ryska krigssammanbrottet 1917 banade vägen för Lenin och kommunisterna. Sovjetunionens uppkomst och den kommunistiska terrorn kan därför också ses som en följd av första världskriget.
Europas karta ritades om
Efter första världskriget ritades Europas karta om på förlorarnas bekostnad. Nya eller återupprättade stater som Estland, Lettland, Litauen och Polen växte fram, medan dubbelmonarkin Österrike-Ungern splittrades. Serbernas, kroaternas och slovenernas kungarike bildades 1918 och bytte namn till Jugoslavien 1929. Osmanska riket upplöstes efter kriget, och republiken Turkiet utropades 1923. Finland hade förklarat sig självständigt från Ryssland redan 1917. Tyskland förlorade bland annat områden som tillföll Frankrike och det återupprättade Polen.
Nationernas förbund
Nationernas förbund (NF) bildades den 10 januari 1920 och var en föregångare till dagens Förenta nationerna (FN). NF:s främsta uppgift var att vara ett internationellt forum för samarbete och att förhindra nya krig. USA:s president Woodrow Wilson spelade en viktig roll när Nationernas förbund skapades, men USA blev aldrig medlem. Tyskland blev däremot medlem 1926.
Att USA stod utanför försvagade Nationernas förbund, men organisationen lyckades ändå lösa vissa konflikter under 1920-talet. Under 1930-talet lyckades inte NF hejda den politiska utvecklingen i Europa, och då andra världskriget utbröt gick NF i graven. Formellt upplöstes Nationernas förbund 1946.
Andra världskriget
Många historiker menar att andra världskriget 1939-1945 kan ses som en fortsättning på första världskriget. Första världskriget och den påföljande freden i Versailles löste inte de spänningar som fanns mellan stormakterna.
Som redan nämnts var Nazitysklands aggressiva expansionspolitik den främsta orsaken till andra världskriget, och den utlösande händelsen i Europa var Tysklands invasion av Polen den 1 september 1939.
M LÄS MER: Första världskriget
M LÄS MER: Första världskrigets orsaker
M LÄS MER: Andra världskrigets orsaker
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material som handlar om ämnet.
Litteratur:
Eric J. Hobsbawm, Ytterligheternas tidsålder – det korta 1900-talet: 1914-1991, Prisma, 1997
John Keegan, Det första världskriget, Natur och kultur, 2001
Max Jakobson, Våldets århundrade, Atlantis, 2001
H .P. Willmott, Första världskriget, Bonnier Fakta, 2012
FÖRFATTARE
Text: Carl-Henrik Larsson, fil.mag i historia. Leg. gymnasielärare i historia, religion och samhällskunskap samt skribent i kulturtidskriften Nordisk Filateli
