Ett svårt kanalbygge
Problemet var förstås att det inte är så lätt att bygga en över åtta mil lång kanal mitt i djungeln. Där fanns bland annat moskiter som spred både gula febern och malaria. Gula febern var allra mest skrämmande eftersom den sjukes ansikte och ögon kunde anta en gul färg efter bara någon dag och sjukdomen kunde leda till döden kort därefter. Men vinstintressena av en tidsbesparande kanal överskuggade allt. Först ut var ett franskt bolag som var på plats 1881. Åtta år senare kollapsade projektet med konkurs och en stor internationell politisk skandal som följd.
Sjukdomarna blev ett av de största hindren för kanalbygget. Under det franska försöket dog omkring 20 000 arbetare, framförallt i malaria och gula febern. När USA senare tog över bygget hade forskare visat att sjukdomarna spreds av myggor. Läkaren William Gorgas ledde därför ett omfattande arbete med att bekämpa myggorna genom att bland annat torrlägga vattensamlingar och skydda byggnader med myggnät. Kampen mot sjukdomarna blev avgörande för att kanalbygget skulle kunna slutföras.
Det amerikanska kanalbygget
År 1902 beslutade USA att köpa fransmännens anläggningar och rättigheter. Själva övertagandet genomfördes 1904, och USA tog därmed över kanalbygget. Men det uppstod snart nya problem. Vid den här tiden var Panama en del av Columbia som inte ville ge USA kontroll över landområdena längs med den tilltänkta kanalen.
När en panamansk självständighetsrörelse gjorde uppror i november 1903 stödde USA Panamas utbrytning från Colombia. Amerikanska styrkor hindrade samtidigt Colombia från att slå ner upproret. Resultatet blev att Panama blev en egen stat och att USA fick tillstånd att bygga kanalen.
Själva bygget utfördes till stor del av arbetare som hade rest till Panama från de karibiska öarna. Många kom från bland annat Barbados och Jamaica och fick utföra några av de tyngsta och farligaste arbetena. Arbetsstyrkan var dessutom uppdelad efter ett system där framförallt vita amerikanska arbetare fick högre lön och bättre villkor än svarta arbetare från Karibien. Bakom den tekniska bedriften fanns därmed också stora sociala skillnader och hårda arbetsvillkor.
Kanalen i drift
Tiotusentals människor arbetade med det enorma projektet. Lördagen den 15 augusti 1914 blev så äntligen Panamakanalen – en av världens viktigaste sjöfartsleder – öppnad för trafik (se karta).
USA behöll kontrollen över kanalen fram till den 31 december 1999, då den slutligen överlämnades till Panama.
Jätteslussarna som lyfter fartygenPanamakanalen är inte en enkel vattenränna mellan två hav. Fartygen måste först lyftas genom enorma slussar till Gatúnsjön, som ligger omkring 26 meter över havsytan. Därefter färdas de över sjön och genom kanalen innan andra slussar sänker dem tillbaka till havsnivån på den motsatta sidan. Gatúnsjön skapades när floden Chagres dämdes upp under kanalbygget. Lösningen gjorde det möjligt att bygga kanalen utan att gräva en djup passage på havsnivå genom hela Panamanäset.
|
L LÄS MER: Lätta fakta om Panamakanalen
S LÄS MER: Panamas historia
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
Litteratur:
William Friar, Portrait Of The Panama Canal – From construction to the twenty-first century, Graphic Arts Center Publishing, 1999
David Mccullough, Path Between the Seas – The Creation of the Panama Canal 1870 to 1914, Pocket Books, 1978
FÖRFATTARE
Text: Göran Tivenius, författare och f.d. frilansmedarbetare i Sveriges Radio.
