Estoniakatastrofen

M  Fördjupning

M/S Estonia förliste på Östersjön i storm natten den 28 september 1994. Vid katastrofen omkom mer än 800 personer under mycket svåra omständigheter, vilket gör den till en av de svåraste fartygsolyckorna i Europa i modern tid.

Fartyget seglade under estnisk flagg och hade estnisk besättning. Den direkta orsaken till olyckan var att bogvisirets låsanordningar brast genom de påfrestningar de utsattes för i det hårda vädret. Vatten strömmade snabbt in på bildäcket, vilket gjorde att fartyget fick kraftig slagsida och sjönk på kort tid.

Estoniakatastrofen skulle få konsekvenser för flera tusen enskilda människor men också för den framtida färjetrafiken. Utredningen efter olyckan visade att stora passagerarfärjor med bildäck inte var så säkra som man tidigare hade trott.

Katastrofen visade hur farligt det kan vara när vatten kommer in på ett stort öppet bildäck. När vattnet rör sig fritt kan fartyget snabbt tappa stabilitet och få kraftig slagsida. Efter Estonia skärptes därför säkerhetstänkandet kring passagerarfärjor, särskilt när det gäller konstruktion, kontroll och beredskap vid olyckor.

Efter olyckan fördes en omfattande debatt om eventuell bärgning, ersättning till de överlevande och de omkomnas anhöriga samt om mediernas bevakning av händelsen.

Ett etiskt råd tillsattes för att undersöka frågan om bärgning. Rådet ansåg att fartyget inte skulle bärgas, utan att havet skulle betraktas som en grav. Både den svenska och den estniska regeringen kom till samma resultat och beslutade att vraket skulle skyddas från plundring och andra intrång.