Alla kommuner har ett visst mått av självstyre. Det betyder att kommunen får fatta beslut om en hel del saker själv. Men det måste ske inom de ramar som staten har bestämt. Den lag som reglerar detta ramverk kallas för kommunallagen.
Man kan säga att staten bestämmer vad kommunen ska göra men inte hur det ska ske. Kommunen måste ansvara för barnomsorgen, skolan, äldreomsorgen, räddningstjänsten, socialtjänsten, plan- och byggfrågor, idrotts- och fritidsanläggningar, renhållning, osv. Men exakt hur den gör det är upp till varje kommun.
Ett bra exempel är skolan. Staten bestämmer sådant som läroplaner, vilka allmänna skollagar som ska gälla, vilka betyg man får sätta, programmål, kursplaner, nationella program, o.s.v. Kommunen bestämmer i sin tur hur många skolor som ska finnas, hur stora klasserna ska vara, hur många lärare som ska finnas, lokala arbetsplaner, skolmaten o.s.v.
Hur fungerar kommunen?
Högsta styrande organet i en kommun är kommunfullmäktige. Den motsvarar riksdagen på statliga nivån. Invånarna i kommunen väljer ledamöterna i kommunfullmäktige i samband med riksdagsvalet och fördelningen av platserna går till på samma sätt.
Hur många ledamöter som ingår i fullmäktige varierar från kommun till kommun. De flesta ledamöterna är fritidspolitiker och har vanliga jobb vid sidan av sina uppdrag. Kommunfullmäktige fattar beslut i viktiga frågor, t.ex. som rör skatter, avgifter, kommunens verksamhet, stora investeringar och byggnationer.
Det är också kommunfullmäktige som utser ledamöter i de olika nämnderna, samt i de bolag som staden äger. Fullmäktiges sammanträden är offentliga.
Kommunfullmäktiges dagliga arbete sköts av en grupp anställda politiker. De utgör kommunstyrelsen. Heltidsanställda kommunpolitiker kallas kommunalråd (i Stockholm kallas de borgarråd).
Varje kommun måste ha en kommunstyrelse, men hur resten av verksamheten organiseras är upp till varje kommun att besluta om.
Kommunfullmäktige och kommunstyrelsen är politiskt valda. Det innebär också att sammansättningen i dessa instanser beror på hur det gick i valet. Ledamöterna utser i sin tur vilka som ska sitta i kommunens olika nämnder, förvaltningar och bolag.
Nämnderna, förvaltningarna och bolagen har olika ansvarsområden och fungerar ungefär som statens utskott och departement. De arbetar med att genomföra de beslut som kommunfullmäktige fattat och bereder och granskar förslag från densamma.
Vissa sådana enheter har politiskt valda ledamöter, medan andra ledamöter har utsetts av kommunfullmäktige eller anställts på vanligt sätt. De som jobbar inom nämnder och förvaltningar kallas tjänstepersoner.
Regioner
Förutom län och kommuner finns också regioner.
Regionerna sköter frågor som rör hälso- och sjukvård, kollektivtrafik, kultur och regional utveckling. Högsta beslutande organ är regionfullmäktige.
Regionerna påminner ganska mycket om annan statlig organisation som du kan läsa om i avsnittet "Så styrs Sverige".
1862 års kommunallag
Kommunallagarna 1862 innebar att socknarna delades upp i en borgerlig kommun och en kyrklig församling. Kommunen fick som beslutande organ kommunalstämman (städer valde fullmäktige), med vald ordförande istället för socknens självskrivne kyrkoherde i ledningen, och som verkställande kommunalnämnden.
I kyrko- och skolfrågor bestämde kyrkostämman, ledd av kyrkoherden. Rösträtten graderades efter inkomst och förmögenhet. Kvinnor med egen skattsedel fick också rösta. Kommunerna fick beskattningsrätt och landsting inrättades som länsorgan.
Reformen var en kompromiss mellan konservatismens statsstyrning och liberalismens självstyrelseprinciper. Kommunerna styrde själva inom sitt begränsade område. Men om de hade rätt att stödja järnvägsbolag var oklart, och en tidig kompetensstrid gällde just detta. Skulle järnvägar liksom vägar räknas som allmänna kommunikationsmedel (stöd tillåtet) eller som ren affärsverksamhet (stöd förbjudet)?
|
Litteratur och webbsidor:
Regeringens webbplats, Så styrs Sverige: http://www.regeringen.se/sb/d/109
Olof Petersson, Statsbyggnad: den offentliga maktens organisation, SNS förlag, 2007
Henry Bäck m.fl., Den svenska politiken - Strukturer, processer och resultat, Liber, 2011
Eivind Smith m.fl., Konstitutionell demokrati, SNS förlag, 2004
Bo Rothstein, Politik som organisation, SNS förlag, 2010
Per Bergström, Möt A-kursen i samhällskunskap, Studentlitteratur, 2006
Text: Jonas Ahlberg (statsvetare) Robert de Vries (SO-lärare). Faktarutan om 1862 års kommunallag är skriven av Torbjörn Nilsson, professor i historia
