Den 12 maj, 1697. Förre skeppslöjtnanten Lars Ekerot kallas till förhör. Polisen genomsöker hans rum på Ladugårdslandet och hans hus i Waxholm. Förhöret är förvirrat. Ekerot faller på knä, tacksam för att äntligen få göra sin stämma hörd. Han verkar inte fatta vad han misstänks för. Änkedrottningen Hedvig Eleonora säger rent ut att karln verkar knäpp.
Ekerot hade skrivit besynnerliga brev till hovpredikant Wallin. De beskrev en dröm om ett brinnande slott, Wallin hade inte orkat läsa dillerierna. Åtta dagar före branden hade Ekerot skrivit att Sverige snart skulle samla den döde kungens ben som aska. Bara tre timmar före branden hade Ekerot hörts snattra om hur Gud skulle straffa riket genom att bränna slottet.
Ekerot var en tvättäkta rättshaverist. Han hade fått sparken från flottan. Han hade förlorat en rättslig tvist, troligen för han inte haft råd att muta domaren. Karl XI hade gett honom en pension, men Ekerot hävdade att den betalats i form av ruttna persedlar. Han hatade greve Piper, som han anklagade för att ha mördat Karl XI och Ulrika Eleonora och förlett Karl XII. "Vad ska man tro? Av barn och dårar får man veta sanningen", skrev danske ambassadören. Ekerot hade varit en perfekt syndabock, men han hade vattentätt alibi. Den 7 maj hade han behandlat Smedjegårdens vaktmästare mot smärtande liktornar. Därefter hade de ätit lunch under Ekerots vanliga bittra babbel. Undersökningen gick i stå.
Undersökningskommissionens slutrapport
Den 18 februari 1698. Undersökningskommissionen lämnar sin slutrapport. Den resonerar om brandorsaken. Man noterarar att brandsprutan var försvunnen den 7 maj, att elden hade hindrat vakterna från att nå vattenkaret. Man undrar över två skumma, smygande dalkarlar. Man konstaterar att brandmästare Lindberg eldat på morgonen och att hans skorsten var otät. Vid skorstensstocken hade gammalt skräp legat. Var detta brandorsaken? Men skorstenen låg en bit från den plats där elden upptäckts. Två pigor, Margareta och Kerstin, hade hängt tvätt på torkvinden klockan ett. Anders hade gått en vaktrunda vid samma tid. Ingen hade märkt något ovanligt. Kunde elden ha pyrt bland soporna i flera timmar utan att osa? Var det en slump att elden startade i väster, en dag med västlig vind? Fanns fler brandhärdar? Kommissionen vet inte svaren.
Däremot kan man slå fast att tjänstefel begåtts. Vinden stod obevakad när branden bröt ut. Vakten Mattis Hansson nojsade med flickorna nere i köket. Vakten Anders Andersson gick ett ärende åt chefen, han bar ett stycke väv till Jungfrugatan på Ladugårdslandet. Brandmästare Lindbergs familj hade för vana att utnyttja vakterna för privatärenden. "Taket står kvar utan er, hjälp mig för jag har ingen piga", brukade han ryta. De tvingades hämtade öl hos en bryggare i Katarina var fjortonde dag. Brännvin köptes hos Ingeborg i Hagen på Söder. Det var varor brandmästaren sålde illegalt hemifrån. Det var den öl Anders smuttade på när elden upptäcktes.
Vinnare och förlorare
Brandmästare Sven Lindberg och Mattis Hansson döms till döden. Anders Andersson döms till fem gatlopp. Karl XII mildrar dödstraffen till sju gatlopp och straffarbete på Marstrand. Lindberg dör ändå av gatloppet. Men domarna gällde tjänstefel, inte mordbrand.
Katastrofen hade en vinnare, slottsarkitekten Nicodemus Tessin. Han ansåg det gamla slottet vara "ohyfsat och oskurat", det rykte och snöade in. Fem dagar efter branden kan han inte dölja sin triumf när ruinerna rivs. Den 21 juni, sex veckor efter branden, godkänns hans förslag till nytt slott. Ritningarna hade legat nästan färdiga, han hade länge drömt att få bygga nytt. I sin hemliga plan hade han rivit 1100-talskastalen, som bara ställde till trassel för en rätlinjig barockarkitekt. 1500-tal såg han som stillöst, smaklöst, komplett värdelöst. Han spydde oförskämdheter över Willem Boys slottskyrkoarkitektur. Steg för steg hade Tessin lyckats övertyga den sparsamme Karl XI att det äckliga gamla slottet borde ersättas av ett modernare. Karls egna byggplaner hade inskränkt sig till ett timmerhus för en björn, en rid- och en skjutbana. Fruktade Tessin att de stora planerna skulle stoppas när kungen var död? Tessin befann sig på slottet när det brann, han kände vakternas rutiner, han drog högsta vinsten, men tände han på? Ingen vet säkert.
Nybygget forceras, Tessin driver på, disciplinen stärks, lönerna höjs. Kanske är det tempot som gör att ett 20-tal röjande soldater krossas av en kollapsande mur. En flyttkarusell bryter ut i Stockholm. Kungafamiljen flyttar till Wrangels palats på Riddarholmen och döper det till Kungshuset. Bagaren Peter Lorentson vräks från Kronobageriet (idag Musikmuséet). Ingen lyssnar på hans argument om en 100-årig bagartradition när staten behöver lokalerna. Husvilla förvaltningar övertar tomma adelspalats som staten beslagtagit vid Karl XI:s reduktion. Vissa finns kvar än idag.
LÄS MER: Slottet Tre kronor
LÄS MER: Stockholm kring år 1700 - stormaktstidens huvudstad
LÄS MER: Stormaktstidens Sverige
Extern länk: Läs mer om slottsbranden 1697 på Stockholmskällan