En ovanligt begåvad forskare
Robert Oppenheimer var besatt av vetenskap. Under sin tid som student på det ansedda Harvarduniversitetet gjorde han vid ett tillfälle följande anteckning: "Det var så varmt att det enda jag kunde göra var att lägga mig på sängen och läsa teori om dynamiska gaser".
Efter Harvardexamen 1925 arbetade Robert en tid vid Cambridgeuniversitetet i England. När han 1927 doktorerat vid ett tyskt universitet i Göttingen i Tyskland, andades professorn som opponerat på hans avhandling ut. "Jag är glad att det är över. Han var på vippen att börja förhöra mig."
Oppenheimer ville gärna läsa viktiga texter på originalspråket så att han inte missade några nyanser. Vid ett tillfälle ville han läsa italienaren Dantes 1300-talsverk Den gudomliga komedin. Då lärde han sig italienska. På en månad.
Oppenheimer kunde å andra sidan vara ensidig:
"Jag var inte intresserad av, eller läste något om ekonomi eller politik. Jag var nästan helt skild från den samtida världen [ ...] Jag läste inga dagstidningar [ ... ], jag hade ingen radio eller telefon. Jag fick höra om 1929 års börskrasch långt efter den inträffade."
Men i mitten av 1930-talet vaknade Oppenheimer och "började känna ett behov av att delta mer i samhällslivet." 1936 röstade han för första gången. Efter pappa Julius död året därpå ärvde Oppenheimer en förmögenhet. Många av hans vänner var vänsteranhängare och delar av arvet skänkte han till olika radikala organisationer.
Kapplöpningen om atombomben
1938 genomförde kemisterna Otto Hahn och Fritz Strassmann i Tyskland experiment som visade att en atomkärna kunde klyvas och frigöra stora mängder energi. Fysiker utanför Nazityskland insåg att Otto Hahns forskning kunde komma att utgöra ett militärt hot. Einstein skrev under ett brev till USA:s president Roosevelt. Brevet redovisade den nya upptäckten och varnade för de militära följderna om tyskarna lyckades skapa ett atomvapen.
Roosevelts kommentar blev: "Vi måste handla." Projekt startades, men arbetet tog fart på allvar 1942 när det stora Manhattanprojektet inleddes och Oppenheimer fick en ledande roll. Robert ville upprätta ett stort amerikanskt forskningscentrum i Los Alamos i New Mexico (i USA). Sagt och gjort. År 1943 öppnade den nya anläggningen med Oppenheimer som chef, och inom ett par år hade samhället runt den vuxit till 6 000 invånare.
Oppenheimer och hans forskarlag arbetade intensivt för att utveckla en atombomb. En väg var att använda plutonium som klyvbart material, en annan var att använda uran 235. Projektet innebar – mitt under ett brinnande världskrig – en kapplöpning med tiden.
Atombomben förändrar världen
Den 8 maj 1945 kapitulerade Tyskland. Men Japan gav inte upp. Forskarna inom projektet kände pressen från militären samtidigt som vissa av dem började få moraliska tvivel. Den 16 juli 1945 genomfördes den första provsprängningen i New Mexicos ökenlandskap. Införstådda med risken för radioaktivt nedfall betraktade forskarna testet från nästan en mils avstånd. Bombens effekt var mardrömslik. Ett magnesiumvitt sken spred sig över hela landskapet, och en halv minut senare hördes explosionen som ett domedagsdån. Oppenheimer berättade senare att han inte förrän vid provsprängningen insett vidden av uppfinningen.
Den 6 augusti 1945 fälldes den första atombomben som användes i krig över den japanska staden Hiroshima. Av de omkring 350 000 människor som fanns i staden dog uppskattningsvis 140 000 före årets slut. Många andra skadades. Den 9 augusti fälldes ytterligare en atombomb över Nagasaki. Japan meddelade sin kapitulation den 15 augusti och undertecknade kapitulationsavtalet den 2 september. Därmed var andra världskriget slut.
Robert Oppenheimer kände stora samvetskval, och argument som att atombomben förkortade kriget och därmed – enligt vissa beräkningar – indirekt sparade hundratusentals människoliv gav ingen tröst. Hans engagemang för internationell kontroll av kärnvapen och hans tidigare vänsterkontakter gjorde nu att Oppenheimer sågs som en säkerhetsrisk och 1954 förlorade han sitt säkerhetstillstånd. Därmed kunde han inte längre arbeta med hemliga uppgifter om USA:s kärnvapen.
Robert Oppenheimer föddes 1904 och dog 1967.
Oppenheimer fick upprättelse 55 år efter sin dödUnder kalla kriget misstänktes Oppenheimer för att vara en säkerhetsrisk på grund av sina tidigare kontakter med kommunister. Men några bevis för att han hade spionerat eller lämnat ut hemligheter till främmande makter presenterades aldrig. Trots misstankarna fick han 1963 ta emot ett av USA:s finaste vetenskapliga priser, Enrico Fermi-priset, för sina insatser inom kärnforskningen. Först 2022, hela 55 år efter Oppenheimers död, upphävde USA:s energidepartement beslutet från 1954 att dra in hans säkerhetstillstånd. Myndigheten konstaterade att den tidigare utredningen hade varit orättvis och brustit på flera punkter. Oppenheimer fick därmed en officiell upprättelse, men han fick aldrig själv uppleva den.
|
M LÄS MER: Robert Oppenheimer – atombombens fader
M LÄS MER: Manhattanprojektet
M LÄS MER: Atombombningen av Hiroshima och Nagasaki
M LÄS MER: Bombningen av Hiroshima
M LÄS MER: Atombomben över Nagasaki skulle tvinga Japan att kapitulera
M PODCAST: Kärnvapen och kärnvapenmakter
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
