Sekelskiftets Wien – Europa går in i en ny tid

Lästid 7 minuter

Låt oss besöka Wien under sekelskiftet 1900. Det är en stad som vi bara inte kan undvika. Wien är sekelskiftets stad – Wien under fin-de-siècle. Sekelskiftet är början på det nya – den moderna tiden.

S

Artikel

Bild: Dorotheum

Ögonblicksbild, Wien 1906. Målning gjord av Ernst Graner (1865-1943).

En kulturell blomstringsperiod

Wien är huvudstad i ett centraleuropeiskt imperium – dubbelmonarkin Österrike-Ungern. Kejsaren är av ätten Habsburg – Europas äldsta furstesläkt. Inom kejsardömets gränser bor många folk: tyskar, tjecker, ungrare, slovaker, slovener, kroater, bosnier, rumäner och judar.

Filosofen Ludwig Wittgenstein växte upp i en familj, som från 1890-talet fram till första världskriget utgjorde en av de kulturella medelpunkterna i Wien. Han växte upp under den mest fruktbara, originella och mest kreativa perioden för konst och arkitektur, musik och litteratur, psykologi och filosofi. Kulturen är vår egen kultur i sin linda, det tidiga 1900-talets modernism. Men politiskt och socialt var "det glada Wien", under habsburgska monarkins sista decennier, en supermakt plågad av problem med snabba ekonomiska förändringar och oroliga rasminoriteter.

ANNONS

En ny modern tid nalkas

Ofta hör man att 1900-talet börjar med första världskriget. 1800-talet dör och en ny värld föds i blod. Nu kommer något nytt. Men redan vid sekelskiftet 1900 kan vi skönja hur en ny modern värld börjar stiga fram. Det är en värld som vi ännu idag kan känna igen oss i. Vi får nationella och socialistiska massrörelser. Vi får också en dragning till en ny mystisk nationalism. Rasismen växer fram. Det ologiska och oförklarliga väcker intresse och de psykologiska aspekterna får större utrymme. Man börjar också beakta och erkänna sexualitetens drivkrafter. Nationalismen är alltså en del av sekelskiftets komplexa psykologiska tankeströmningar.

Nu utvecklas såväl rasistiska som nationella massrörelser med en ny syn på identiteten, konsten, arkitekturen och sexualiteten. Det är i denna miljö Adolf Hitler växer upp och insuper tankar som senare ska leda till en världskatastrof. Men här föds också psykoanalysen och den moderna konsten. Samtidigt med allt det nya dröjer sig ändå mycket av den gamla kulturen och tänkandet från 1800-talet kvar.

Ett kulturellt världscentrum

Wien hade vid sekelskiftet 1900 en starkt utvecklad cafékultur. Det var på caféerna man träffades, det var här man läste tidningar, fick reda på nyheter. Det var också på caféerna tidens främsta författare och konstnärer diskuterade och utbytte erfarenheter. Här ser vi nu några ur den grupp som så att säga är fin-de siècle i Wien. Vi kan alltid möta dem på någon av Wiens caféer. Konstnären Gustav Klimt, en av de främsta representanterna för österrikisk modernism och professor i Wien, sitter kanske i samspråk med arkitekten och modernisten Otto Wagner. Vid nästa bord hör vi de unga författarna Hugo von Hoffmannsthal och Stefan Zweig, representanter för Jung Wien, ivrigt diskutera med de äldre och mer etablerade författarna Hermann Bahr och Arthur Schnitzler.

Pessimism, dekadensstämningar och esteticism var utmärkande för fin-de-siècle-kulturen. Både kultur och utbildning gick på högvarv och Wienuniversitetet växte starkt. Men inte bara de sköna konsterna hade sin storhetstid. Wien var också under dessa år världscentrum för medicin. Det experimentella lyftes fram och nya samhällsvetenskapliga metoder såg dagens ljus. Inom psykoanalysen var Sigmund Freud det stora namnet.

Allt detta skedde i skuggan av det moderna industriella, kapitalistiska samhällets framväxt. Nationalitetsmotsättningarna ledde fram emot den gamla världsordningens undergång. Skotten i Sarajevo i augusti 1914 var inte så långt borta.

Arkitekturen

Arkitekturen och stadsplaneringen i Wien vittnar om konfrontation mellan det traditionella och det moderna. Under senare hälften av 1800-talet revs befästningarna mellan gamla staden och ytterområdena. Istället växte nu Ringstrasse fram där med alla sina byggnader. I gamla staden ligger kejsarpalatset och aristokratins maktbyggnader. Men Ringen präglas av medelklassens kultur och dess förvaltning. Målet var att husen skulle bli vackra, att staden skulle förskönas. Arkitekterna sökte sina förebilder i historien.

När sekelskiftet närmade sig var det dags för nästa etapp i Ringenprojektet. Nu möttes historicism och modernism i två arkitekter Camillo Sitte och Otto Wagner, som båda lämnade sina förslag. Sitte ville göra Ringen ännu mer "historisk", skapa en vacker miljö, som skulle göra människor glada. Men den unge Wagner hade fångats av "det moderna" och önskade tillfredsställa en modern storstads behov. Uppdraget gick denna gång till Wagner. Ringen har därför blivit en verklig mötesplats för gammalt och nytt, dess arkitektur är en spännande blandning av många olika stilar.

ANNONS

Camillo Sitte såg Otto Wagners arkitektur som ett förräderi mot den traditionella Ringstrassestilen. Sitte ville ha slingrande gator och pittoreska torg. Han var i sin arkitekturkonst påverkad av Rickard Wagners musik. Efter Preussens seger över Frankrike 1870 spreds Wagnersk nationalism snabbt bland Österrikes tysknationella. Rickard Wagner glorifierade i sin musik det medeltida tyska.

Gustav Klimt (1862-1918)

Gustav Klimt hade tidigare målat traditionellt och alltså i etablissemangets smak. Så fick han i uppdrag att göra tre målningar, som skulle symbolisera de tre fakulteterna medicin, juridik och filosofi. Klimt startade en konstnärsgrupp och kring den samlades många nytänkare. Själv började han också måla i en helt ny stil. Hans målning "Filosofin" väckte stor uppmärksamhet och orsakade skandal och flera års strider med ministeriet och med de styrande vid universitetet.

Något så extremt som "Filosofin" ville man inte hänga upp i aulan. Motviljan riktade sig inte bara mot det nya sättet att måla, utan mot själva motivet, tolkningen av begreppet filosofi. Klimt hade framställt filosofin som en vilsen mänsklighets sökande efter kunskap. Denna yttersta och renaste av vetenskaper hade därmed skymfats och dragits ned på en krasst mänsklig nivå, ansåg man.

Striden slutade med att Klimt avsade sig uppdraget och återlämnade de pengar han fått. Tavlorna var målade, men universitetets aula skulle de inte pryda. Under andra världskriget kom de att förstöras i en brand. Klimt tog alltså strid för sin sak och fortsatte som modernismens ledande gestalt. Bland andra tog han den unge Oskar Kokoschka under sitt beskydd.

Klimt och Kokoschka representerade alltså en riktning inom konsten, som skilde sig från det nationella konstidealet, där historien eller naturen lyftes fram.

Uppgifter och frågor

Frågor till texten:

Vad var speciellt med Wien under sekelskiftet 1900?
Vilka nationaliteter och stora folkgrupper bodde inom gränserna för dubbelmonarkin Österrike-Ungern?
Vilken roll spelade caféerna i Wiens kultur vid sekelskiftet 1900?
Beskriv hur Wiens kultur under sekelskiftet kan spegla övergången från det gamla till det nya i samhället.

S LÄS MER: Österrikes historia

Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer liknande material.

Litteratur:
Kristian Gerner, Centraleuropas historia, Natur och Kultur, 1997
Robert Kann, A History of the Habsburg Empire 1526-1918, Univ. of California Press, 1980
István Lázár, Hungary: A brief history, Budapest, 1996
Carl E. Schorske, Fin-de-siècle Vienna, London, 1979

FÖRFATTARE

Text: Jan-Gunnar Rosenblad och Gundel Söderholm, författare

Senast uppdaterad: 1 maj 2026

Publicerad: 20 september 2014

Spara som favorit

ANNONS

Liknande artiklar

M

Livet på Paris gator under 1700-talet

av: Göran Wadner

2026-08-10

Lästid 15 minuter

1700-talets Paris var en stad fylld av ljud, rörelse och starka kontraster. På de trånga gatorna trängdes försäljare, hantverkare, tiggare, eleganta borgare och hästdragna vagnar, medan kaféer och marknadshallar sjöd av nyheter, skvaller och politiska diskussioner. Seine förde varor genom staden och gav arbete åt många, men både floden och gatorna användes också som avstjälpningsplatser. Bakom det livliga folklivet dolde sig därför ett Paris som ofta var smutsigt, stinkande och långt ifrån bekvämt...

+ Läs mer

M

Stadsliv i 1700-talets Frankrike

av: Göran Wadner

2026-08-10

Lästid 16 minuter

Att flytta från landsbygden till en fransk stad kunde öppna dörren till arbete, handel och ett bättre liv. Men staden var också ett samhälle fyllt av regler, privilegier och tydliga gränser mellan fattiga och rika. Här styrde borgmästare och mäktiga ämbetsmän, hantverkarna organiserades i skrån och den som ville bli fullvärdig borgare kunde få vänta i många år. Till och med maten på värdshusen och vilka familjer som måste ta emot inkvarterade soldater kunde bestämmas av myndigheterna...

+ Läs mer

M

En kvinnlig lärare eller mentor som undervisar ett barn.

Skola och utbildning i 1700-talets Frankrike

av: Göran Wadner

2026-08-09

Lästid 13 minuter

I 1700-talets Frankrike såg skolan mycket olika ut beroende på om du var pojke eller flicka, rik eller fattig. Pojkar kunde gå i församlingsskolor och i vissa fall studera vidare, medan många flickor inte fick någon skolundervisning alls. För adelsflickor väntade ibland klosterskolor och religiösa internat med stränga regler, ständig övervakning och undervisning som främst skulle förbereda dem för livet som hustru och mor. Samtidigt började nya idéer om barn och lärande växa fram. Här får du följa en skolvärld som på många sätt skiljer sig kraftigt från vår egen...

+ Läs mer

L

Ruinen av Colosseum i Rom. Halva byggnaden är "riven".

Lätta fakta om Colosseum

av: Olof Tiderman

2026-06-10

Lästid 4 minuter

Colosseum är en av de mest kända byggnaderna från romarriket. På den stora arenan samlades tiotusentals människor för att se människor strida mot varandra och mot vilda djur. Stridskämparna brukade kallas för gladiatorer och de hade utbildats i gladiatorskolor. Arenan byggdes för nästan 2 000 år sedan och blev en symbol för Rom. Idag är den en av Italiens mest besökta sevärdheter...

+ Läs mer

M

Målning från en kruka som föreställer gatuliv i antikens Aten.

Hur man bodde i antikens Aten

av: Göran Wadner

2026-03-01

Lästid 8 minuter

Hur bodde människorna i Aten på 400- och 300-talen f.Kr? Ja, det beror verkligen på vilka människor man talar om. Bondefamiljerna bodde ofta i små, runda hyddor av flätverk och lera. De fattigaste levde i bergshålor. Andra bodde i riktiga hus, men de var mycket enkla. I regel hade dessa hus en våning med två eller tre små rum. Ibland hade de en övervåning med ett eller två rum. En trätrappa utanpå huset ledde dit. Det hände att vindsvåningen hyrdes ut till bostadslösa eller till utlänningar som ville ha en bostad i staden...

+ Läs mer

M

Världens sju underverk

av: Kaj Hildingson

2026-02-18

Lästid 9 minuter

Omkring 140 f.Kr skrev den grekiske diktaren Antipatros från Sidon en lista om imponerande byggnadsverk. Listan som skrevs blev – med en senare ändring – grunden för begreppet ”världens sju underverk”. Det finns flera listor, både äldre och yngre, men denna är den mest klassiska...

+ Läs mer

Liknande filmer och poddradio