Turkiske storvesiren Kara Mustafa ledde en av de största härar som det Osmanska riket kunde uppbåda. Nu var den på väg västerut. Den 31 mars 1683 sände Kara Mustafa, i sultanens Mehmed IV:s namn, en krigsförklaring till Wien.
Den flera månader långa belägringen inleddes på försommaren 1683. Wien sände ut desperata böner om hjälp och höll ut tillräckligt länge för att en polsk-tysk armé kunde komma Österrike till undsättning.
Turkarna förklarar krig mot Wien
I Wien fanns under ytan en ständig turkskräck som då och då blommade upp, för att sedan dämpas igen.
Turkarna hade tagit Ungern och de hade trängt in i Mähren (1663 hade en stor turkisk ryttarskara trängt in över gränsen till Mähren - ett område i östra Tjeckien - och satt slott och byar i brand samt fört bort de människor som bodde där till ett liv i slaveri).
Men invånarna i Wien hade ändå aldrig känt sig riktigt hotade. Allt hade skett på ett visst avstånd från dem. Så plötsligt på morgonen den 7 juli anlände en svettdrypande officer till Wien och meddelade att osmanerna passerat gränsfästningarna och tydligen hade huvudstaden som mål. In i det sista hade wienarna vägrat tro på någon allvarlig fara. Nu blev det fullständig panik. Alla som kunde uppbåda en häst eller vagn flydde.
ANNONS
ANNONS
Kejsar Leopold beslöt sig för att flytta regeringens säte till den bayerska staden Passau. De som måste stanna kvar i Wien såg med missmod de kejserliga ekipagen rulla ut genom stadsporten.
Men nästa morgon, då det kejserliga kavalleriet under trumpetfanfarer marscherade in i staden, väcktes åter en viss optimism. Samma dag anlände också greve Ernst Rüdiger von Stahremberg. Denne var en man som kunde entusiasmera folk och få saker uträttade. Wiens borgare sattes omedelbart i arbete. Befästningsanläggningarna kring staden förbättrades så gott det gick. Man släpade fram kanoner. De eldfarliga spåntaken på husen revs ned och stadsportarna murades igen. Det var i sista ögonblicket. Den 13 juli uppenbarade sig de första tatarerna och tre dagar senare kunde Stahremberg från sin stenbänk i Stefanskyrkans torn konstatera att staden var helt omringad. Den kejserliga hären hade satt sig i säkerhet på Donaus vänstra strand.
Wien belägras, juli 1683
Kara Mustafa tvivlade inte på utgången. Hans armé räknade 200 000 man, medan Stahremberg bara hade 15 000 till sitt förfogande. Turkarna kallade Wien för "det gyllne äpplet". Kara Mustafa önskade överlämna det i oförstört skick till sin sultan. Därför ville han inte storma staden. Enligt turkiska krigslagar så fick en stad som stormats, fritt plundras under tre dagar av den segrande armén. Men en stad som kapitulerade utan motstånd tillhörde oinskränkt överbefälhavaren. Han ställde Wien inför ett ultimatum: ge sig eller dö. Om staden överlämnade sig skulle alla garanteras säkerhet till liv och egendom - om inte skulle alla dödas.
Men wienarna hade förskansat sig och ville inte kapitulera.
En hel orientalisk stad växte upp utanför stadsmurarna. En mängd olika folkslag trängdes på gatorna mellan tälten. Ideliga transporter med ris, mjöl och kaffe anlände. De turkiska befälen förde även med sig sina harem och musikorkestrar.
Varje dag utsattes Wien för artillerield och stormangrepp. Inne i staden började också pestsjukdomar grassera. Det blev allt svårare att hålla stånd mot turkarna.
Den 4 september var läget mycket allvarligt. Turkarna hade skjutit bort en del av stadsmuren. Stahrembergs trupper lyckades med knapp nöd slå tillbaka ett anfall. Manskapets antal hade sjunkit till 4 000 och ammunitionen höll på att ta slut. Men man hade via en budbärare fått veta att en undsättningshär på 70 000 man var i antågande.
Wien befrias, september 1683
En vecka senare var den tysk-polska hären framme och turkarna måste vända sina ställningar mot den istället för mot staden. Det turkiska lägret stormades.
Tyskarna anföll på vänstra flygeln. Polackerna, på den högra flygeln, syntes på långt håll med sina juvelbesatta brynjor och med panterskinn hängande över axlarna.
ANNONS
ANNONS
I tidningen Swänska Mercurius kunde man läsa om stormningen mot turkarna:
"När dagen att lysa begynte såg och hörde man intet annat än rök, damm och skott av musköter, pistoler och stycken, och ett överallt starkt blänkande av blottade sablar, stukater och huggpampar samt ett förfärligt skrål och dåd av pukor, trummor, trumpeter, pipor och skalmejor, med ett fasligt anskri och rop av mera än två hundratusen barbarer, turkar och tatarer."
Wien blev aldrig en turkisk stad.
Bild: SO-rummet.se Den 12 september stod den allierade undsättningskåren färdig till strid på fälten mellan Kahlenberg och det belägrade Wien. Efter en hel dags infanteri- och artilleristrider satte Sobieski in den ditintills största kavallerichocken i Europas historia; 20 000 ryttare anförda av en spjutspets på 3 000 lansbeväpnade polska bevingade husarer klöv och skingrade den osmanska hären som hävde belägringen och flydde i panik.
Freden i Karlowitz 1699
Men nu var man i Europa fast besluten att för alltid avlägsna hotet från turkarna samt försöka återta alla länder som tidigare lytt under Stefanskronan (Ungern). Därför bildades 1684 under påvens beskydd, den så kallade heliga ligan mellan kejsaren, Polen och Venedig.
År 1688 hade man erövrat Siebenbürgen, Ungern och delar av Balkanhalvön. Prins Eugen av Savoyen vann en avgörande seger 1697 och i freden som följde (freden i Karlowitz 1699) avstod sultanen bland annat sin del av Ungern samt Transsylvanien och Slavonien som lämnades över till Österrike.
Wiens första café
George Franz Kolschitzky var en av budbärarna mellan Wien och yttervärlden under den turkiska belägringen. Den 14 augusti 1683 tog han sig förklädd till turk igenom till Wien med meddelandet att undsättningshären var på väg. För eftervärlden blev Kolschitzky berömd som Wiens förste caféägare.
Kaffe var vid den här tiden en turkisk specialitet. När turkarna drivits bort från sitt läger kom Kolschitzky över ett stort antal säckar med kaffebönor. Han fick då idén att öppna ett café - det första i Wien. Det visade sig vara en lyckträff. Hans café blev snabbt populärt och följdes snart av fler. Detta var alltså början till Wiens berömda caféliv.
ANNONS
Visste du att:
I Wien fruktade man pesten. Den återkom med jämna mellanrum. Under sommaren 1679 bröt en våldsam epidemi ut. Runt 30.000 av stadens 100.000 invånare dog. Alltså nästan en tredjedel. Nu trodde man inte längre, som man gjorde under medeltiden, att pesten berodde på att judarna förgiftat dricksvattnet i brunnarna. Men det fanns människor som talade om illasinnade judar även nu. Ändå hade judarna drivits ut från Wien redan tio år tidigare.
Uppgifter och frågor
Frågor till texten:
Hur reagerade invånarna i Wien när de fick reda på att en osmansk här var på väg mot staden?
Varför valde kejsar Leopold att flytta regeringens säte, och vart flyttade han det?
Hur många soldater hade Wien att försvara sig med, och hur många hade den osmanska hären?
Vad var Kara Mustafas villkor till Wien för att inte anfalla staden?
Hur lyckades Wien slutligen bryta belägringen?
Fundera på:
Tror du att Wiens inställning till det Osmanska riket ändrades efter belägringen? Motivera ditt svar.
Vad kan vi lära oss av händelserna kring belägringen av Wien för att förstå europeisk och osmansk historia bättre?
Ta reda på:
Hur påverkade belägringen av Wien 1683 relationerna mellan de europeiska länderna och det Osmanska riket under åren som följde?
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer liknande material.
Litteratur: Jason Goodwin, Horisontens härskare - historien om Osmanska riket, Norstedts, 2001 R.J.W. Evans, Austria, Hungary and the Habsburgs - Central Europe 1683-1867, Oxford University Press, 2008 Alan Palmer, The Decline and Fall of the Ottoman Empire, Barnes & Noble Publishing, 1992 Bruce, George, Harbottle's Dictionary of Battles, Van Nostrand Reinhold, 1981 Kristian Gerner, Centraleuropas historia, Natur och Kultur, 1997
FÖRFATTARE
Text: Jan-Gunnar Rosenblad och Gundel Söderholm, författare
Den 22 juni 1743 var revolutionen nära i Stockholm. En väpnad folkmassa stod öga mot öga mot armén på Gustaf Adolfs torg. Regeringen var handlingsförlamad, kungen maktlös och folkets vrede glödande. Detta var den stora Daldansen, som slutade i blod och tårar...
Försöket att inta Prag i trettioåriga krigets slutskede 1648 illustrerar en viktig sidoeffekt av den svenska stormaktstiden. Vad som under belägringen här kallas svenska trupper bestod enbart till mindre del av svenskar och finländare. I stället dominerade tyska allierade eller legosoldater från olika delar av Europa som svenska soldater slogs tillsammans med, och tog intryck av. Konst- och bokskatter rövades från Prag eller andra kulturstäder. Valloner från nuvarande Belgien hade en nyckelroll för den svenska järnhanteringen. Allt kan med ett modernt begrepp kallas europeisering, om än mer våldspräglad än dagens Europasamverkan...
Uppemot 200 mil öster om Moskva, på andra sidan de mäktiga Uralbergen levde för över 300 år sedan ett tusental svenskar. De hade inte flyttat till den västsibiriska staden frivilligt utan förts dit som krigsfångar under Karl XII:s ryska krig. Efter nederlaget vid Poltava 1709 och fram till freden 1721 levde en procent av alla svenskar (30 000 personer) som ryska fångar. Fångenskapen bekräftade den svenska stormaktens fall, men bidrog också till kartläggningen av Sibirien och genombrottet för en from religiositet, pietismen, när de överlevande karolinerna återvände...
I slutet av augusti 1526 marscherade en armé av osmanska turkar i regn och dimma genom de öde träskmarker som täcker en stor del av södra Ungern. På 200 år hade osmanerna skapat ett välde som täckte största delen av Balkan och stora delar av Mellersta östern. Detta fälttåg leddes av härskaren själv, sultanen Soliman I. Med fälttåget ville han utvidga det Osmanska rikets gräns och tränga rakt in i hjärtat av det kristna Europa. På Mohácsslätten möttes osmanerna av den ungerska armén under kung Ludvig, som besegrades. I början av september intogs den ungerska huvudstadens båda delar Buda och Pest. Osmanernas seger vid Mohács skakade Västeuropa. Ungern hade i över 100 år varit en barriär som hållit osmanerna borta från centrala och västra Europa. Nu var skyddet borta. Dessutom visade segern att turkarna nu hade skapat en oerhört effektiv armé...
Under många hundra år var det samurajerna, den japanska krigarklassen, som härskade i Japan. Deras makt vilade från början på svärdets och bågens dödsbringande kraft. Men när de erövrade maktens positioner, som daimyos (länsherrar) eller rent av styrde hela riket som shoguner, fick de statens maktapparat i sina händer. De ideal som i århundraden - från 900-talet till 1800-talet - ledde samurajerna kallas bushi do, som betyder "krigarens väg". Genom uppfostran fördes idealen vidare från far till son i samurajfamiljerna...
Krutet uppfanns i Kina och användes först till fyrverkeripjäser och smällare. Under sina angrepp mot Kina på 1200-talet träffade mongolerna på krutet och lärde sig att använda det. De tog med sig uppfinningen på sina fälttåg i Europa. Men mongolerna använde inte krutet till kanoner, utan för att sprida moln av rök som kallades "kinesisk eld" på slagfälten. Européerna lärde sig snabbt att själva använda krutet. Exakt när krutet först användes i ett europeiskt krig vet vi inte. År 1325 fanns det i alla fall kanoner på flera håll i Europa...
