Fem av historiens viktigaste rättegångar

Redan under 1943 slöt de allierade (USA, Storbritannien, Sovjetunionen och Frankrike) en överenskommelse kallad Moskvadeklarationen om att hur personer som brutit mot krigets lagar skulle dömas. Bland de allierade ledarna fanns olika uppfattningar vad som skulle göras. Vissa menade att de tyska krigsförbrytarna skulle avrättas omedelbart, medan andra ansåg att rättegångar med påföljande straff var en bättre väg att gå. Det var inte förrän vid Jaltakonferensen 1945 som man kom överens om att rättegångar skulle hållas och strax därefter formerades den Internationella militärtribunalen.

När axelmakterna var besegrade var de viktigaste ledarna (ex. Adolf Hitler, Heinrich Himmler, och Joseph Goebbels) redan döda till följd av självmord. Men under den första rättegången som hölls 20 november 1945 - 1 oktober 1946 stod bl.a. Hermann Göring, Rudolf Hess och Martin Bormann på de anklagades bänk. Bormann dock i sin frånvaro eftersom man då inte visste vad som hänt med honom. Senare har hans skelett hittats och han dödförklarades 1954.

Under den första rättegången - kallad Nürnbergprocessen - var det sammanlagt 24 personer som ställdes inför rätta. Tre blev frikända (däribland fd rikskansler Franz von Papen), elva dömdes till döden (däribland utrikesminister Joachim von Ribbentrop) och sju dömdes till fängelse (däribland Rudolf Hess som dömdes till livstids fängelse).

LÄS MER: Nürnbergrättegångarna

Mest känd är Martin Luther förmodligen för att han den 31 oktober 1517 spikade upp 95 teser på slottskyrkan i Wittenberg. De 95 teserna riktade sig främst mot katolska kyrkans handel med avlatsbrev. Vidare drev Luther en hård linje mot flera centrala dogmer inom den katolska kyrkan.

År 1520 varnade påven Leo X Martin Luther att han riskerade uteslutning ur kyrkans gemenskap om han inte tog tillbaka sin kritik. Luther brände ediktet som påven skickat och i januari 1521 blev han exkommunicerad (utesluten).

Därefter följde det som är själva rättegången mot Luther. Hans kallades till Worms 1521 där politiska ledare med kejsar Karl V i spetsen samlats. Teologen Johan Eck drev anklagelserna mot Luther och han la fram Luthers skrifter och frågade om han fortfarande stod bakom kritiken.

Martin Luther svarade med ord som blivit berömda: “Jag har endast förtroende till Guds ord och jag varken vill eller kan återkalla någonting eftersom det inte är en riktig handling mot förtroendet. Gud hjälpe mig.” Det mest berömda citatet “"Här står jag och kan icke annat,” är förmodligen ett senare tillägg.

Den 25 maj 1521 proklamerades Ediktet i Worms. I texten förklarades Luther vara laglös (vem som helst kunde alltså döda honom) och läsning av hans skrifter bannlystes.

LÄS MER: Martin Luther och inledningen på reformationen

Rättegångar under den grekiska antiken följde inte de mönster som vi känner idag. T.ex. så var det inte offentliga åklagare som drev åtal, istället var den enskilda medborgare som väckte åtal och fungerade som “anklagare”. Inte heller fanns det någon myndighet som utredde och tog fram bevis - också det var det upp till “anklagaren”.

År 399 f.Kr anklagade poeten Meleteus muntligt Sokrates i hans frånvaro. Styresmannen i Aten (archon) kallade då Meletues och Sokrates (möjligen också två andra anklagare - Anytos och Lycon) och hörde dem. Beslutet blev att Sokrates skulle ställas inför rätta då han anklagats för avguderi och vilseledande av ungdomen.

Huvudförhandlingen mot Sokrates hölls inför en folkdomstol bestående av c.a. 500 manliga medborgare. Alla i juryn svor inför tre gudarna Zeus, Apollo och Demeteratt de skulle döma rättvist.

Under rättegångens tre första timmar lästes anklagelserna upp och sedan fick Sokrates tre timmar på sig till sitt försvar - ett försvar som finns bevarat tack vare Platons skift Sokrates försvarstal.

När förhandlingarna var över röstade juryn först i skuldfrågan och Sokrates befann sig skyldig med rösterna 280 mot 220. Därefter skulle straff bestämmas - dödsstraff, fängelse, landsförvisning, förlust av medborgerliga rättigheter eller böter. Sokrates själv (enligt Platons skrift) föreslog ironiskt att straffet skulle bli att han fick mat i resten av sitt liv på en av Atens bästa restauranger. Ironin hos Sokrates kan ha gjort juryn förnärmad för röstsiffrorna att döma honom till döden blev hela 360 mot 140.

Enligt legenden ska Sokrates ha tagit sitt straff och svept en giftbägare.

LÄS MER: Sokrates