© 2026 SO-rummet.se
Grekiska gudar och hjältar
Zeus var mäktigast av de olympiska gudarna. En av de grekiska myterna berättar om när Zeus hade huvudvärk och guden Hefaistos spräckte hans skalle med ett hammarslag. Ut sprang då gudinnan Athena, ur sin fars huvud, fullvuxen och klädd i full rustning.
Gudar med "mänskliga" egenskaper
De grekiska gudarna beskrivs inte som så högdragna och märkvärdiga som många andra gudar som människor dyrkat genom årtusendena. Historierna om dem berättar om många mänskliga svagheter - gudarna var avundsjuka och svartsjuka, och de kunde både skämta, vara otrogna och slåss.
Grekerna trodde att gudarna var noga med att man visade dem respekt, höll sig väl med dem och offrade till dem. Om man retade gudarna genom att strunta i det, kunde det gå riktigt illa. Att gudarna lade sig i människornas liv då och då ansågs självklart.
En familj av gudar
Zeus var den mäktigaste av alla gudar. Han styrde över himlen och vädret. Blixten var hans vapen. Men Zeus hade inte varit mäktigast från början. Det blev han först sedan han dödat sin far, Kronos.
ANNONS
ANNONS
Zeus var gift med Hera, som också var hans syster. Hera var fruktsamhetens och äktenskapets gudinna och hon skyddade de gifta kvinnornas rättigheter. De flesta greker ville gifta sig samma månad som Zeus och Hera sades ha gift sig, och vid bröllop offrade både brud och brudgum till Hera.
Zeus hade två bröder, Poseidon och Hades. Poseidon, som var mycket mäktig, var hästarnas och framförallt havets gud. Grekerna ansåg att alla jordskalv berodde på att Poseidon skakade jorden. Poseidons vapen var ett spjut med tre spetsar, en treudd. Alla sjöfarare offrade till Poseidon innan de gav sig ut på havet. Den som gjorde sig till ovän med guden hade inte stora chanser att klara sig till havs.
Hades var underjordens gud. Till Hades rike kom människorna efter döden. För att komma till underjorden måste de först ta färjan över floden Styx. Färjkarlen Charon skötte färjan och Kerberos, den trehövdade hunden, vaktade ingången till underjorden.
Hera, Zeus och svartsjukan
Zeus hustru Hera var inte bara beskyddande. Hon hade också mörka sidor. Poeten Homeros skriver att hon var svartsjuk och hämndlysten. Zeus nöjde sig nämligen inte med sin hustru, utan jagade efter många andra kvinnor. Enligt myten hade han mer än hundra älskarinnor, både dödliga och odödliga.
Ibland bytte Zeus skepnad för att Hera inte skulle upptäcka honom när han träffade andra kvinnor. Det berättas att Zeus en gång förvandlade sig till en vit tjur för att locka bort den vackra prinsessan Europa. I den sagan möter vi för första gången namnet Europa, det som senare skulle bli namnet på en världsdel. Zeus förde Europa till Kreta och där fick han tre söner med henne.
Andra gånger upptäckte Hera att Zeus bedragit henne. Hon förföljde hans älskarinnor skoningslöst. Semele, som var en av dem, lurades av Hera. Hera fick Semele att be Zeus att visa sin fulla kraft. När han använde sin kraft förintades Semele av en blixt.
Io, som var en annan älskarinna, förvandlades av Zeus till en ko för att lura Hera. Hera lät då en stickande insekt, en broms, jaga kon över land och hav. Till slut måste Io rädda sig till Egypten.
Hefaistos - eldens gud
Hera var äktenskapets gudinna, men hon var inte alltid någon bra mor. När hon upptäckte att sonen Hefaistos fötts med klumpfot, kastade hon ner honom från himlen. Hefaistos kom tillbaka och hämnades på sin mor genom att smida en tron till henne. När Hera satte sig på den fjättrades hon av osynliga bojor.
Hefaistos haltade. Han var slug och listig, men också en skämtare som kunde få gudarna att skratta. Hefaistos var smed och blev eldens, smedernas och hantverkarnas gud. Man tänkte sig att han hade sin smedja under den stora vulkanen Etna på Sicilien.
Hefaistos hjälpte till när en av grekernas största gudinnor Pallas Athena föddes. Zeus hade fått huvudvärk och Hefaistos spräckte hans skalle med ett hammarslag. Ut sprang då Athena, ur sin fars huvud, fullvuxen och klädd i full rustning.
ANNONS
ANNONS
Pallas Athena - vishetens gudinna
Staden Aten har fått sitt namn efter Pallas Athena. Det sägs att Athena och Poseidon tävlade om vem som kunde ge invånarna i staden den bästa gåvan. Poseidon stötte sin treudd i marken och ur marken sprang en källa. Athena gav dem det första olivträdet. Invånarna tyckte att olivträdet var den bästa gåvan och uppkallade sin stad efter henne.
Athena sades ha uppfunnit vagnen och årdret, som var plogens föregångare. Hon hade byggt skepp och infört olivodlingen. Athena ska också ha lärt kvinnorna att spinna och väva. Hon var vishetens gudinna och ugglan var hennes symbol. Men Athena var också krigisk och avbildades med sköld och lans. Gudinnan förföljde sina fiender hänsynslöst, men hjälpte sina favoriter.
Apollon och Artemis
Athena var Zeus favoritbarn. Men han hade många fler barn, både dödliga och odödliga. Med Leto fick Zeus tvillingarna Apollon och Artemis. För att undgå Heras vrede flydde Leto till ön Delos, där hon födde sina barn.
Apollon avbildades som en ung, vacker man. Han var renhetens gud och stod för besinning och självkännedom. Ett av Apollons kännetecken var lyran, ett musikinstrument.
Grekerna hyllade Apollon som inspirationens gud. Han kunde göra människor till diktare, musiker och läkare. Apollon kunde också göra människor till orakel som tolkade gudarnas vilja. Det mest berömda oraklet var Apollons orakel i Delfi. Dit kom människor från hela Grekland för att fråga om gudarnas vilja.
Som nästan alla gudar hade även Apollon två sidor, en ljus och en mörk. Han hade en båge vars pilar bringade död och förintelse över människorna. I flera myter skildras både Apollon och hans syster Artemis som hänsynslösa dråpare.
Apollons tvillingsyster Artemis var jaktens och skogens gudinna. Artemis skyddade naturen och djuren. Tanken att naturen är ren och att människan förstör den hänger samman med henne. Artemis var också den gudinna som övervakade livets olika skeden. En ung kvinna som skulle gifta sig brukade offra sina leksaker till Artemis kvällen innan hon lämnade hemmet. Själv var Artemis jungfru men hon skyddade naturens alstringskraft. Hon avbildades ofta som en ung flicka tillsammans med dansande nymfer. Nymferna i hennes följe fick många barn med olika fäder.
Men för Artemis var inte allt fest och lek. Hon tvekade inte att skjuta dödliga pilar på den som förargade henne. Så gick det för Aktaion som smög sig på Artemis när hon badade. Hon blev så rasande att hon sköt honom med sina pilar och sedan lät hans egna jakthundar bita ihjäl honom.
Artemistemplet i Efesos räknades som det främsta av världens sju underverk.
Afrodite och Hermes
Det berättas att kärleksgudinnan Afrodite föddes ur havets skum utanför Cyperns kust. Afrodite hade makt att förvrida huvudet på både gudar och människor och hon kunde ge liv åt hela skapelsen. Våren var hennes årstid och hon hade bland annat en duva som kännetecken. Afrodite var hustru till Hefaistos. Hon var full av charm men kunde också bedra.
Hermes var gudarnas budbärare, och även han son till Zeus. Han brukar avbildas med bredbrättad hatt, sandaler med vingar och en stav i handen. Hermes bar bud från Zeus, men han var också vägvisare för dem som var ute på okända vägar och han följde de dödas själar till dödsriket.
ANNONS
ANNONS
Hermes var påhittig och talför, urtypen för en skojare. Han ansågs vara tjuvars och vältalares vän. Han sägs ha kommit på konsten att göra upp eld och ha uppfunnit lyran. Lyran fick Hermes användning för när han gjort sig till ovän med Apollon efter att ha stulit dennes boskap. När Apollon fick lyran i gåva förlät han Hermes.
Ares - krigets gud
Ares, som var son till Zeus och Hera, var den Zeus tyckte sämst om. "Du är den jag avskyr mest av Olympens gudar", säger Zeus i diktverket Iliaden. "Du tycker om strider, krig och död."
Ares var krigets gud. Men han stod för krigets mest motbjudande sidor, förstörelsen och det hänsynslösa dödandet. I Iliaden skildras hur Ares möter Athena på slagfältet, eftersom de stöder varsin sida i trojanska kriget. Athena vinner kampen lätt.
Ares hade en kärleksaffär med Afrodite som var gift med Hefaistos. Den listige Hefaistos lät då smida ett nät som fångade dem tillsammans i sängen. Sedan visade han upp det infångade paret till de övriga gudarnas skadeglädje.
Fångad hos Hades
Demeter var jordbrukets och växtlighetens gudinna. Därför var hon högt värderad av grekerna. Enligt en myt blev Hades, underjordens härskare, förtjust i Demeters dotter Persephone, när han såg henne plocka blommor. Han tog med Persephone till underjorden och gjorde henne till sin drottning.
Demeter sökte i hela världen efter sin dotter. Hennes sorg fick allt att sluta växa och hungersnöd bredde ut sig. Till slut måste Zeus ingripa. Han sände sin budbärare Hermes till underjorden för att tala med Hades. Hades gick med på ett avtal. I fyra månader fick han ha Persephone hos sig. De övriga åtta månaderna skulle hon få vara uppe på jorden hos sin mor.
Så gavs en förklaring till växtligheten i Medelhavsområdet. Från oktober månad till juni såddes säden, växte och skördades. Under de heta sommarmånaderna, från juni, juli, augusti och september växte ingenting. Det var då Persephone befann sig hos Hades i underjorden.
Vinets och rusets gud
Dionysos var son till Zeus och Semele. Det var Semele som blev lurad av den svartsjuka Hera och dog av Zeus blixt. Hera avskydde Dionysos och lät förfölja honom så att han blev vansinnig.
Dionysos var vinets och rusets gud. Att vörda honom kunde innebära att man berusade sig och gjorde galna saker. Även gudar kunde bli berusade. Hefaistos smidde ju en gång osynliga länkar som höll fast Hera. Han släppte henne fri först sedan Dionysos med hjälp av vin gjort honom mildare till sinnes.
Dionysos kom i ett följe av berusade människor och djur. Bland dem fanns satyrer, män som var till hälften bockar eller hästar, och kvinnor som kallades menader. I vilda fester (till Dionysos ära) sprang de nattetid på de skogklädda sluttningarna och böjde trädstammar, slet djur i stycken och åt köttet rått.
Dionysos sågs som befriaren av de kvinnor som gav sig av för att delta i dessa vilda fester. Från hyllandet av Dionysos har vi fått ord som extas: att bli utom sig, entusiasm: att ha guden i sig och orgier: vilda fester.
Många gudar och hjältar
De här gudarna ansågs som de förnämsta, de olympiska gudarna. Men grekerna dyrkade också en mängd andra gudar och hjältar. Nya kom till efter hand och placerades in bland de övriga. Apollons son Asklepios blev exempelvis läkekonstens gud.
ANNONS
ANNONS
Till skillnad från de flesta andra religioner hade grekerna ingen helig skrift. Det fanns inte heller något organiserat prästerskap som kunde berätta hur man skulle leva ett gudfruktigt liv. Därför fanns det ingen klar bild av hur gudarna förhöll sig till världen. Det gjorde att det fanns gott om plats för nya gudar bland de gamla.
En nykomling på Olympen blev hjälten Herakles. Han var son till Zeus och en älskarinna. Den svartsjuka Hera sände två ormar för att döda den nyfödde. Men den lille Herakles ströp ormarna. Hera fortsatte att förfölja Herakles och gjorde honom vansinnig för en tid. Under den tiden dödade han sina tre barn. Som straff måste Herakles utföra tolv stordåd åt kungen av Mykene. Herakles lyckades med stordåden och utförde också många andra bragder. Till sist förgiftades han av misstag av sin maka. Efter döden mottogs Herakles på Olympen och blev odödlig.
Uppgifter och frågor
Frågor till texten:
- Vem var den förnämsta av de olympiska gudarna?
- Ge exempel på fler viktiga olympiska gudar. Vad hade de makt över?
- Hur kunde gudarna styra över människors liv?
- Ge exempel på att de grekiska gudarna hade många mänskliga drag.
M LÄS MER: Grekisk mytologi och religion
M LÄS MER: Grekisk religion och mytologi (artikelserie)
M LÄS MER: Antikens Grekland
M LÄS MER: Drömmen om Troja
M LÄS MER: Trojanska kriget - en saga?
M LÄS MER: Iliaden
L LÄS MER: Odysseus irrfärder
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer liknande material.
Litteratur:
Mariléna Karabatéa, Grekisk mytologi - Gudar och hjältar - Iliaden - Odysséen, Adams förlag, 1997
Maria Mavromataki, Greek mythology and religion, Haitalis, 1997
FÖRFATTARE
Text: Lars Hildingson (historielärare och läromedelsförfattare) och Kaj Hildingson (journalist och läromedelsförfattare)
© 2026 SO-rummet.se
