Konfirmation

• dopet

• konfirmationen

• boten (bikten)

• äktenskapet

• de sjukas smörjelse

• prästvigningen

• nattvarden.

Dessa sju sakrament har den katolska kyrkan gemensamt med den ortodoxa kyrkan, men inom den ortodoxa kyrkan kalls handlingarna för mysterier och inte sakrament. Den protestantiska kyrkan erkänner bara två sakrament, nämligen dopet och nattvarden.

Inom den katolska kyrkan är alltså konfirmationen ett av de sju sakramenten, och vanligtvis konfirmeras barnet i 15-årsåldern. Det är viktigt att den blivande konfirmanden har tagit sin första nattvard (kommunion) innan konfirmationen sker.

Inom den katolska kyrkan föregås konfirmationen dessutom av två års undervisning och studier där den blivande konfirmanden får studera Bibeln och delta i teologiska diskussioner.

I den ortodoxa kyrkan är konfirmationen sammankopplad med dopet. Efter att barnet har döpts, genom att prästen sänkt ner hela barnet i dopfunten, så smörjer prästen in barnets huvud, öron, näsa och bröst med välsignad olja. Detta kallas för krismering. Enligt den ortodoxa kyrkan innebär ceremonin att barnet blir konfirmerat.

Konfirmationen är inget sakrament i den protestantiska kyrkan men likväl fyller konfirmationsceremonin en viktig funktion som en bekräftelse av dopet. Därför måste alltid den som konfirmeras vara antingen barn- eller vuxendöpt.

I Sverige är det vanligast att ungdomar konfirmerar sig i Svenska kyrkan. Även om antalet konfirmander har sjunkit under de senare åren så är det ungefär 30 000 fjortonåringar som årligen påbörjar sina konfirmandstudier inom Svenska kyrkan. Är man inte döpt så sker dopet under konfirmandtiden, som vanligtvis brukar ske under ett läsår och där konfirmanderna träffas en gång i veckan eller någon helg i månaden. Dessa träffar leds av en präst och någon pedagog som arbetar inom kyrkan.

Konfirmationsgudstjänsten är den avslutade delen i konfirmationsundervisningen. Konfirmanderna får då delta i olika skådespel med kristen innebörd, läsa bibeltexter eller framföra sånger inför kyrkobesökarna som då består av konfirmandernas familjer och släkt. De får även läsa trosbekännelsen och ta emot nattvarden.

Det har nuförtiden blivit allt vanligare att konfirmationen i Sverige sker i form av sommarläger, både i och utanför landet.

Tidigare var konfirmationen ett krav för att få delta i nattvardsfirandet. Så är det inte längre, idag får alla som är döpta ta emot nattvard. Även utformningen av konfirmationen och den avslutande gudstjänsten är betydligt friare till sin utformning är förr i tiden då konfirmanderna förväntades kunna svara på en mängd frågor kring Bibeln och dess innehåll.

LÄS MER: Kristendomens riter

LÄS MER: Kristna traditioner och högtider

Text: Carl-Henrik Larsson, fil.mag i historia. Leg. gymnasielärare i historia, religion och samhällskunskap samt skribent i kulturtidskriften Nordisk Filateli