- dopet
- konfirmationen
- boten (bikten)
- äktenskapet
- de sjukas smörjelse
- prästvigningen
- nattvarden.
Dessa sju sakrament har den katolska kyrkan gemensamt med den ortodoxa kyrkan, men inom den ortodoxa kyrkan kalls handlingarna för mysterier och inte sakrament. Inom Svenska kyrkan och många andra protestantiska kyrkor räknas endast dopet och nattvarden som sakrament.
Inom den katolska kyrkan är konfirmationen ett av de sju sakramenten. I Sverige konfirmeras katolska ungdomar vanligtvis från 15 års ålder. Den första nattvarden, som även kallas första kommunionen, sker vanligen flera år tidigare.
Inom den katolska kyrkan föregås konfirmationen dessutom av undervisning där den blivande konfirmanden får lära sig mer om den kristna tron och förbereda sig för konfirmationen. I Katolska kyrkan i Sverige pågår denna förberedelse normalt under två läsår.
I den ortodoxa kyrkan är konfirmationen nära sammankopplad med dopet. Efter att barnet har döpts smörjer prästen det med välsignad olja, så kallad myrrasmörjelse eller krismering. Dop och krismering sker därför vid samma tillfälle.
Konfirmationen är inget sakrament i Svenska kyrkan, men likväl fyller konfirmationsceremonin en viktig funktion som en bekräftelse av dopet. Därför måste alltid den som konfirmeras vara antingen barn- eller vuxendöpt.
I Sverige är det vanligast att ungdomar konfirmerar sig i Svenska kyrkan. Varje år väljer omkring 30 000 tonåringar att konfirmeras där. Är man inte döpt så sker dopet under konfirmandtiden, innan själva konfirmationsgudstjänsten. Konfirmandtiden kan se olika ut. En del grupper träffas regelbundet under ett läsår, medan andra tillbringar en del av tiden på konfirmationsläger. Träffarna leds vanligtvis av flera ledare, exempelvis en präst och en pedagog eller församlingspedagog.
Under konfirmandtiden handlar det inte bara om att lära sig fakta om kristendomen. Konfirmanderna får också diskutera frågor om exempelvis vänskap, kärlek, Gud, tro, tvivel, döden och meningen med livet. Tanken är att ungdomarna ska få möjlighet att fundera över både den kristna tron och sina egna frågor om livet.
Konfirmationsgudstjänsten är den avslutande delen i konfirmationsundervisningen. Konfirmanderna kan då exempelvis delta i olika skådespel med kristen innebörd, läsa bibeltexter eller framföra sånger inför kyrkobesökarna som då består av konfirmandernas familjer och släkt. De får även läsa trosbekännelsen och prästen ber för dem med handpåläggning.
Det har nuförtiden blivit allt vanligare att konfirmationen i Sverige sker i form av sommarläger, både i och utanför landet.
Tidigare var konfirmationen ett krav för att få delta i nattvardsfirandet. Så är det inte längre. I Svenska kyrkan får idag alla som är döpta ta emot nattvard. Även utformningen av konfirmationen och den avslutande gudstjänsten är betydligt friare än förr i tiden då konfirmanderna förväntades kunna svara på en mängd frågor kring Bibeln och dess innehåll.
Förr var konfirmationen ett riktigt förhörAtt konfirmera sig såg ganska annorlunda ut förr. Under 1700- och 1800-talen fick svenska ungdomar lära sig grunderna i den kristna tron, ofta med hjälp av Martin Luthers lilla katekes. Vid konfirmationen kunde de sedan få svara på frågor om tron inför prästen och församlingen. För en nervös tonåring kunde högtidsdagen därför också innebära ett ordentligt kunskapsprov. Konfirmationen hade dessutom större betydelse i vardagslivet än idag. Den var länge nära förbunden med ungdomarnas första nattvard och kunde ses som ett steg från barndom mot vuxenliv. I början av 1900-talet var det fortfarande vanligt att säga att ungdomarna skulle "gå och läsa för prästen". Många pojkar fick sin första kostym till konfirmationen, medan flickor kunde bära en lång svart klänning som senare också kunde användas vid andra högtider. Med tiden förändrades konfirmationen. Kraven på att rabbla inlärda svar försvann och undervisningen kom alltmer att handla om samtal, tro och livsfrågor. Sedan 1980-talet behöver man inte heller vara konfirmerad för att få ta emot nattvard i Svenska kyrkan. För dagens konfirmander kan tiden istället innehålla läger, lekar, musik och diskussioner om sådant som kärlek, vänskap, döden och meningen med livet. |
M LÄS MER: Kristendomens riter
S LÄS MER: Kristna traditioner och högtider
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material som handlar om ämnet.
Litteratur:
Christer Hedin, Kristendom: lära, fromhetsliv och historia, Dialogos förlag, 2011
Tim Jensen, Mikale Rothstein, Jørgen Sørensen Podemann, Religionshistoria – Ritualer, mytologi, ikonografi, Nya Doxa, 1996
Markus Hattstein, Världens religioner, Könemann, 2008
FÖRFATTARE
Text: Carl-Henrik Larsson, fil.mag i historia. Leg. gymnasielärare i historia, religion och samhällskunskap samt skribent i kulturtidskriften Nordisk Filateli