Den anglikanska kyrkogemenskapen består av självstyrande kyrkor över hela världen. Flera medlemskyrkor kallas episkopala kyrkor. Engelska kyrkan (Church of England) är statskyrka i England, inte i hela Storbritannien.
Anglikanska kyrkans lära är väsentligen protestantisk men har bevarat många katolska seder i gudstjänsten. Ärkebiskopen av Canterbury är en viktig ledare och samlande person inom den anglikanska kyrkan, men bestämmer inte över de andra medlemskyrkorna.
Anglikanska kyrkans uppkomst
Reformationen i England var nära kopplad till den inhemska politiska utvecklingen. Vid 1500-talets början hade England utvecklats till en nationalstat med en stark kungamakt. Den engelska kyrkan blev på motsvarande sätt en nationalkyrka med självstyre.
Henrik VIII ville få sitt äktenskap med Katarina av Aragonien förklarat ogiltigt, bland annat eftersom han saknade en manlig arvinge. När konflikten med påven inte gick att lösa bröt kungen med Rom. Genom en lag 1534 blev han den engelska kyrkans högsta jordiska överhuvud. Brytningen gjorde kyrkan självständig från påven, men dess blandning av protestantiska och katolska drag utvecklades tydligare under de följande årtiondena, särskilt under Elisabet I.
Teologiskt har den anglikanska kyrkan mycket gemensamt med lutherdom och calvinism. Bönen är viktig. I gudstjänsten har man däremot behållit många katolska drag, framförallt liturgiska inslag som musik, prästens kläder, kyrkans utsmyckning med mera.
Biskopsämbetet har en central roll inom kyrkan.
M LÄS MER: Protestantismen
M LÄS MER: Katolicismen
M LÄS MER: Reformationen
M LÄS MER: Henrik VIII
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material som handlar om ämnet!
FÖRFATTARE
Text: Åke Magnusson och Börje Andersson, läromedelsförfattare
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i läromedlet Vad ska man tro? Religionskunskap för gymnasieskolan (tidigare utg. av Almqvist & Wiksell).