Den anglikanska kyrkogemenskapen består av självstyrande kyrkor i många delar av världen. De har en gemensam historia och liknande traditioner, men varje kyrka bestämmer över sin egen verksamhet. Engelska kyrkan, Church of England, är statskyrka i England men inte i hela Storbritannien.
Ärkebiskopen av Canterbury är kyrkogemenskapens främsta företrädare och en viktig samlande person. Han har dock inte samma makt som påven har inom den katolska kyrkan och kan inte bestämma över de andra anglikanska kyrkorna.
Den anglikanska kyrkan har sitt ursprung i den engelska reformationen på 1500-talet. Den avgörande brytningen med den katolska kyrkan skedde 1534. Bakgrunden var både politisk och personlig. Den engelska kungamakten hade blivit starkare, och Henrik VIII ville minska påvens inflytande över England. Samtidigt ville han få sitt äktenskap med Katarina av Aragonien förklarat ogiltigt. Paret hade inte fått någon son som överlevde barndomen, och kungen oroade sig för vem som skulle ärva tronen.
Påven vägrade att godkänna en upplösning av äktenskapet. Henrik VIII lät då det engelska parlamentet anta lagar som bröt kyrkans band med Rom. Genom den så kallade överhöghetsakten 1534 blev kungen den engelska kyrkans högsta jordiska ledare. Det är därför detta år ofta räknas som början på Engelska kyrkan som en självständig kyrka.
Brytningen handlade till en början framförallt om vem som skulle styra kyrkan. Henrik VIII behöll många katolska läror och gudstjänster. Under hans son Edvard VI blev kyrkan tydligare protestantisk. När den katolska Maria I senare blev drottning återställdes tillfälligt påvens makt över kyrkan.
Efter att Elisabet I blev drottning 1558 bröt England åter med Rom. Genom nya kyrkolagar 1559 blev monarken åter kyrkans högsta ledare. Under Elisabets regeringstid formades den anglikanska kyrkan till en protestantisk kyrka som samtidigt bevarade flera äldre katolska traditioner. Det är denna blandning som fortfarande kännetecknar anglikanismen.
Den anglikanska läran är i grunden protestantisk och har påverkats av både lutherdomen och calvinismen. Bibeln, bönen och predikan har en viktig plats. Samtidigt har gudstjänsterna bevarat äldre katolska inslag som kyrklig musik, särskilda ceremonier, prästerliga kläder och utsmyckade kyrkor.
Biskoparna har en central roll inom den anglikanska kyrkan. De leder kyrkans arbete i sina områden och ansvarar bland annat för att viga präster och andra biskopar.
26 biskopar sitter i parlamentetKyrka och politik är fortfarande nära sammanlänkade i England. Den anglikanska Church of England har en särskild ställning i lagen och ett historiskt band till staten. Storbritanniens kung eller drottning är kyrkans Supreme Governor, ungefär högste världslige företrädare. Kopplingen märks även i det brittiska parlamentet. 26 biskopar från Church of England har automatiskt platser i överhuset, House of Lords. De kallas Lords Spiritual och kan delta i debatter och rösta om lagförslag precis som andra ledamöter. Två av platserna tillhör ärkebiskoparna av Canterbury och York. Den engelska reformationen på 1500-talet handlade därför inte bara om religion. Den skapade ett band mellan kungamakten, staten och kyrkan som fortfarande går att se nästan 500 år senare.
|
M LÄS MER: Protestantismen
M LÄS MER: Katolicismen
M LÄS MER: Reformationen
M LÄS MER: Henrik VIII
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material som handlar om ämnet!
FÖRFATTARE
Text: Åke Magnusson och Börje Andersson, läromedelsförfattare
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i läromedlet Vad ska man tro? Religionskunskap för gymnasieskolan (tidigare utg. av Almqvist & Wiksell).
