Treenigheten

Den kristna tron på Gud är uppbyggd kring den s.k. treenigheten. Med det menas att Gud är en enda, men i tre gestalter. Treenigheten utgörs av: Skaparen, Sonen och Anden.
- Gud som Skaparen och den yttersta orsaken till hela universum och allt livs uppkomst.
- Gud som Sonen i form av Jesus Kristus som försonar människan med Gud.
- Gud som den Helige Ande som är Guds osynliga men verksamma kraft.

Treklöverblad som symbol för treenigheten. Gud som Skaparen (Fadern) återges med en triangel med det allseende ögat. Gud som Sonen symboliseras med en fisk. Av begynnelsebokstäverna i de grekiska orden för Jesus Kristus - Guds son - Frälsaren kan man bilda det grekiska ordet för fisk.Gud som Anden, den osynliga kraften, beskrivs som en duva som sänker sig ned.

Gud som Skaparen

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Och jorden var öde och tom, och mörker var över djupet och Guds Ande svävade över vattnet. [1 Mos 1:1-2]

Orden inleder den första av Bibelns två skapelseberättelser och utgör grunden för den kristna tron på Gud som suverän skapare och som den yttersta orsaken till hela universum och allt livs uppkomst.

Kristen skapelsetro är inte en naturvetenskaplig teori om universums uppkomst. Den hävdar att universums och livets tillkomst inte skett av en slump. Bakom allt finns en skapande intelligens, benämnd Gud.

Skapelseverket är inte en engångsföreteelse. All existens är beroende av Gud som, enligt kristen tro, ständigt fortsätter sitt skapande. Gud använder framförallt människan i det fortgående skapelseverket.

Användbara begrepp

Antropomorf: Människoliknande gestalt. Syftar på personifikation av mänsklig karaktär på icke-människor, till exempel djur eller gudaväsen.

Transcendent Gud: En Gud som uppfattas som bortom allting och tillhörande en annan sfär, från vilken Gud kan nå oss, men vi inte kan nå Gud.

Gud som skapargud är god. Det innebär att även det materiella och kroppsliga är något gott. Men det finns ont i världen. Det moraliskt onda är sådant som orsakas av människor. Det naturligt onda är sådant som står utanför människans möjlighet att påverka, t.ex. naturkatastrofer och vissa sjukdomar. Någon förklaring till hur det onda uppkommit har inte den kristna läran. Ondskan, kärlekslösheten, den destruktiva kraften, brukar ofta i den kristna traditionen kallas för djävulen eller satan.

En gång ska Guds kärlek frälsa, befria, världen från det onda. Guds skapelseverk och frälsningsverk hör ihop. Skapelsetron i islam och judendom stämmer i stort överens med kristendomens. Det som skiljer är det som står i Johannesevangeliet om att Gud skapar genom Ordet. Detta Ordet är Jesus Kristus. Det är alltså genom Kristus som Gud ständigt skapar och frälser.

Gud är en transcendent verklighet. Det betyder att Gud är något som står över både tid och rum, men som kan ingripa i den mänskliga historien på olika sätt. Det finns inga referensord som kan beskriva den transcendenta verkligheten.

Gud är personlig i den bemärkelsen att människans kontakter med Gud liknar kontakter som människor har med varandra. Men Gud är inte en person även om Gud i det kristna symbolspråket ofta framställs som en slags övermänniska. När Gud ges mänskliga drag kallas det för antropomorfism. Uttryck som livets källa och den fullkomliga kärleken pekar på den transcendenta verkligheten men uttrycken saknar de personliga dragen.

Jesus Kristus

I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud... Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning. [Joh 1:1;14]

I Johannestexten om Ordet kan man utläsa den kristna tron på inkarnationen:

Att Gud blev människa genom Jesus Kristus.
Att Kristus före inkarnationen existerade hos Gud som Ordet.

Gud mötte alltså människan i mänsklig gestalt. Syftet vara att återupprätta den brutna gemenskapen mellan Gud och människan. Detta kallas försoning och Kristus är försonaren.

Avsikten med skapelsen var att människan skulle vara Guds avbild, älska Gud över allting och vara beredd att offra sitt eget bästa till förmån för andra. Genom de destruktiva krafterna, det onda, har människan bundits av synd och död. Till synden hör att vara självisk. Det är omöjligt för människan att själv helt frigöra sig från de destruktiva krafterna. Hon saknar förmågan att utan förbehåll älska Gud över allting. Hon har svårt att tänka och handla osjälviskt, hon misslyckas med att värna om fred och rättvisa. Därför måste människans skuld till Gud gottgöras.

Genom att Gud i Kristus blev människa och frivilligt gick in under de destruktiva krafterna blev synden en gång för alla gottgjord. Gud delade de mänskliga villkoren, de fattigas, de utstöttas och de torterades. Det är från det perspektivet som Gud förlåter människorna för de orättvisor de åstadkommer. Enligt den kristna tron är det alltså Gud som genom Kristus försonar människan med Gud. Genom att Kristus uppstod från de döda, har Gud också visat att han kan besegra dödens villkor.

Anden

Alla fylldes av helig ande... [Apg 2:4]

När Jesus Kristus, enligt den kristna läran, uppstått från döden och blivit upptagen till himlen, inträdde ett nytt skede i Guds skapande och frälsande verk. Det nya kallas Anden. Kristi verk fortsätter genom Anden. Det började med att en skara människor firade gudstjänst i Jesu namn.

När pingstdagen kom var de alla församlade. Då hördes plötsligt från himlen ett dån som av en stormvind, och det fyllde hela huset där de satt. De såg hur tungor som av eld fördelade sig och stannade på var och en av dem. Alla fylldes av helig ande och började tala andra tungomål, med de ord som Anden ingav dem. [Apg 2:14]

Den kristna kyrkans historia startade på den första pingstdagen. Enligt pneumatologin (läran om Anden) är det genom församlingen, kyrkan, som Anden fortsätter Guds skapelseverk. Medlen för Andens kraft är dopet, det predikade ordet och måltiden. Dessa handlingar går tillbaka till Jesus Kristus, som därmed fortsätter sitt försoningsverk. När människan upplever att Gud handlar, att Gud uppenbarar sig, eller att Gud på något sätt griper in i människans liv, är det enligt kristen tro Gud som skapar genom Anden. Den kristna tron på Gud är uppbyggd kring Gud som

Skaparen
Sonen, som försonar människan med Gud
Anden, som är Guds osynliga men verksamma kraft.

Denna tro kallas treenigheten. Gud är en enda men i tre gestalter.

LÄS MER: Kristendomens grunder

LÄS MER: Den kristna läran

LÄS MER: Den kristna läran - treenigheten

LÄS MER: Vem var Jesus?

PODCAST: Jesus födelse

PODCAST: Världsreligionernas gudsuppfattning

Treenigheten i den apostoliska trosbekännelsen

Vi tror, på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare.

Vi tror också på Jesus Kristus, hans enfödde Son, vår Herre, vilken är avlad av den Helige Ande, född av jungfrun Maria, pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven, nedstigen till dödsriket, på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda, uppstigen till himmelen, sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida, därifrån igenkommande till att döma levande och döda.

Vi tror också på den Helige Ande, en helig, allmännelig kyrka, de heligas samfund, syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv.

[den apostoliska trosbekännelsen]

Uppgifter och frågor

Frågor till texten:

Vad menas med att Gud är en:

     a) trancendent verklighet

     b) personlig Gud

     c) skapargud?
Vad innebär försoningen?
Förklara Bibelns ord i Johannes evangelium "Och Ordet blev människa..."
Gud skapar genom Anden. Motivera.
Vad innebär treenigheten?

Text: Lennart Koskinen, Sören Levén, Börje Andersson och Åke Magnusson.
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i läromedlet "Religionskunskap för gymnasieskolan - Vad ska man tro?"

Senast uppdaterad: 10 mars 2021

Publicerad: 2 mars 2021

Spara som favorit

Liknande filmer och poddradio