Medeltidens tornerspel var en slags krigsövningar där riddare visade upp sin ryttarkonst och vapenskicklighet inför publik med avsikt att nå ära, berömmelse och att vinna pengar.
Men ursprungligen var torneringarna träning snarare än underhållning eftersom riddarna var tvungna att öva för att kunna uppträda effektivt på slagfältet.
Det dröjde dock inte länge förrän de varierande övningarna utvecklades till en sport. Dessa torneringar blev snabbt populära skådespel för allmänheten. Tävlingarna kunde gå vilt till och dödsolyckor gick inte att undvika.
Hela torneringsformen och dess utveckling var reserverad för adelsmännen. Som deltagare var man därför först tvungen att bevisa sina anor och få sin vapensköld kontrollerad. Icke-adliga var förbjudna att delta i de exklusiva torneringarna. Detta fick som följd att många ofrälse torneringsentusiaster såg till att ordna egna tävlingar där man kopierade de häftiga och fashionabla riddarlekarna.
LÄS MER: Riddare och riddarordnar
Litteratur:
Den svenska historien (Bonniers lexikon), band 3 – Kyrka och riddarliv, Bonniers, 1994
Knut Helle, Bra Böckers världshistoria, del 5 – Nomadfolk och högkulturer, Bokförlaget Bra Böcker, 1984
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.)