Den allmänna rösträtten - när infördes den egentligen i Sverige?

• Den 17 december 1918 beslutade den extrainkallade riksdagen att allmän och lika rösträtt skulle införas. Detta viktiga principbeslut lade i sin tur grunden för de lagändringar som möjliggjorde rösträtt för kvinnor. Eftersom rösträtten reglerades i grundlagen gällde särskilda regler för lagändring, nämligen att två likadana beslut fattas av två riksdagar, det vill säga med ett riksdagsval emellan.
   
• Den 24 maj 1919 fattade riksdagen det första av de två grundlagsändringsbesluten. I och med detta ansåg många, däribland Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR), att reformen var i hamn.
   
• Hösten 1920 hölls det sista svenska riksdagsvalet där enbart män hade rösträtt.
   
• Den 26 januari 1921 fattade riksdagen det andra och bekräftande grundlagsändringsbeslutet. Därmed ändrades grundlagen och kvinnor fick rösträtt.
   
• På hösten 1921 ägde det första riksdagsvalet rum där kvinnor fick rösta. Detta var också det första riksdagsvalet där kvinnor var valbara, det vill säga kunde väljas till riksdagsledamöter. Fem kvinnor; Kerstin Hesselgren, Elisabeth Tamm, Nelly Thüring, Bertha Wellin och Agda Östlund, valdes in. De tillträdde sina riksdagsplatser när riksdagen öppnade 1922.

Den allmänna och lika rösträtten hade införts.

Begränsningar

Men, fick verkligen alla rösta år 1921? Nej. Och det fick inte heller alla göra i det senaste riksdagsvalet hösten 2018. I Sverige, liksom i resten av världen, är rösträtten i någon mån begränsad, och då framförallt i relation till ålder samt nationellt medborgarskap. Särskilt åldersgränserna har haft stor betydelse för hur stor andel av befolkningen i Sverige som varit röstberättigad. År 1921, när rösträttsåldern var 23 år, kunde 55 procent av befolkningen rösta. Med dagens lägre åldersgräns, 18 år, är andelen ca 75 procent. I länder vars befolkning domineras av yngre kan andelen röstberättigade därmed bli låg, även om rösträttsåldern också är relativt lågt satt.

Utöver ålder och medborgarskap fanns det under flera decennier efter 1921 också en rad andra begränsningar. Häri ligger förklaringen till att det ibland hävdas att allmän rösträtt infördes först 1945 eller 1989. Före 1945 fick inte den som var försatt i konkurs eller omhändertagen av fattigvården rösta, och fram till 1989 kunde personer omyndighetsförklaras och förlorade då sin rösträtt. Dessutom blev straffångar av med sin rösträtt fram till 1937 (något som fortfarande är fallet i åtskilliga länder runt om i världen däribland USA, Australien och flera EU-länder).