Grigorij Rasputin levde mellan 1869 och 1916. Han kom från ett enkelt hem på landet men lyckades få ett stort inflytande på den ryska tsarfamiljen åren före det första världskriget.
Rasputin föddes i en bondefamilj i Sibirien. Som ung kunde han varken läsa eller skriva. I sin ungdom hamnade han ofta i slagsmål och han drack mycket sprit. Ganska snart hamnade han i bråk med kyrkan i sin by. När han blev äldre lämnade han byn och vandrade runt i Ryssland. Rykten spreds snart om att Rasputin kunde se in i framtiden och hela (bota) sjuka människor. Han bosatte sig i staden Sankt Petersburg där han blev populär i de rikare kretsarna. Det dröjde därefter inte länge innan han presenterades för det ryska tsarparet Nikolaj II och Alexandra.
Trots att Rasputin ofta kallades munk tillhörde han aldrig något kloster. Han var gift och hade tre barn, men gjorde flera långa resor till religiösa platser. För människor som sökte andlig vägledning kunde han framstå som en helig man, även om hans livsstil väckte kritik.
Rasputin får stort inflytande över tsarfamiljen
Tsarparets son Aleksej var svårt sjuk i blödarsjuka, och Alexandra satte allt hopp till Rasputins magiska och helande krafter. Hon trodde att han stod i kontakt med Gud och att sonen skulle bli frisk genom Rasputins böner och hypnos. Aleksej blev faktiskt bättre och Rasputin blev en viktig person i hovet. Han fick mer och mer makt över Alexandra som litade på att Rasputin räddat livet på hennes son. Även Nikolaj II litade på Rasputin och såg honom som en vän och rådgivare. Rasputin överöstes med pengar och hjälpte sina släktingar och vänner att få fina jobb.
Tsarparet försökte hålla sonens sjukdom hemlig. Blödarsjuka innebär att blodet inte levrar sig som det ska, vilket gör att även mindre skador kan orsaka farliga blödningar. Ingen vet säkert varför Aleksej ibland blev bättre efter Rasputins besök. En teori är att han lugnade familjen och fick pojken att vila. En annan är att han fick läkarna att avstå från behandlingar som kunde förvärra blödningarna.
Missnöjet växer och Rasputin mördas
När första världskriget startade år 1914 drogs Ryssland in i kriget. Året därpå tog Nikolaj II själv befälet över armén. När det sedan gick dåligt i kriget skyllde man på tsarparet och på Rasputin. Rasputin kallades den ”onde munken” och alltfler såg hur han utnyttjade sin plats i hovet. Protesterna ökade. Hatet mot Rasputin växte. En mörk, kall decembernatt i slutet av år 1916 lurades Rasputin till ett möte. Mötet slutade med Rasputins död. Han misshandlades och blev skjuten flera gånger. Sedan slängdes han i den iskalla floden Lilla Nevka. År 1917 tvingades tsaren abdikera, och året därpå mördades han och tsarfamiljen.
Mystikern, predikanten och helaren Rasputin är en av 1900-talets mest omdebatterade personer. Han var den sista och den mest inflytelserika av tsarfamiljens rådgivare.
Var Rasputin nästan omöjlig att döda?Enligt en berömd berättelse var Rasputin nästan omöjlig att döda. Mördarna ska först ha försökt förgifta honom med kakor och vin. När giftet inte fungerade sköt de honom. Trots det ska han ha överlevt och försökt fly innan han sköts igen. Till slut kastades han i en iskall flod där han drunknade. Men hur mycket av historien är egentligen sann? Forskare har länge misstänkt att mördarna hittade på eller överdrev delar av berättelsen. Enligt en vetenskaplig studie från 2024 tyder fotografier av Rasputins döda kropp på att han sköts på nära håll i pannan. Det skulle betyda att han redan var död när kroppen kastades i floden. Forskarna hittade inte heller några säkra bevis för att Rasputin hade blivit förgiftad. Mycket tyder därför på att den dramatiska historien om hans död till stor del bygger på överdrifter och påhitt från mördarna själva.
|
M LÄS MER: Ryska revolutionen
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
Litteratur:
Edvard Stanislavovic Radzinskij, Rasputin – Rysslands svarte eminens, Norstedts, 2004
Michail Pavlovic Irošnikov m.fl., The sunset of the Romanov Dynasty, Aristide d Caratzas Pub, 1992
FÖRFATTARE
Text: Jeanette Jonasson, läromedelsförfattare
