Arbetsdomstolen (AD) är en domstol för avgörande av tvister på arbetsmarknaden. Den är tillkommen som ett resultat av den år 1928 antagna arbetslagstiftningen (se ovan). Bakgrunden till lagstiftningen var den stora oro som rådde på arbetsmarknaden och de många strejker och lockouter som under långa tider lamslog industrin under 1920-talet. Inom arbetarrörelsen var meningarna delade både vad gällde domstolen och lagstiftningen. Somliga ansåg att demokratins och parlamentarismens genomförande hade gjort att man kunde acceptera en lagstiftning som bevakades av en särskild domstol, medan stora grupper inom LO samt kommunister och syndikalister var emot.
I lagen hette det att arbetsgivare och arbetstagare som var bundna av kollektivavtal inte under avtalstiden skulle strejka eller vidta andra stridsåtgärder för att t.ex. få till stånd en ändring i avtalet. Detta skulle övervakas av en arbetsdomstol med två företrädare för arbetsgivarna och två för arbetstagarna samt två oberoende ledamöter.
Domstolen godtogs trots protester, och en planerad generalstrejk ersattes av en kortare arbetsnedläggelse. Arbetslagen skulle också efter kort tid accepteras av socialdemokraterna eftersom - vilket Per Albin Hansson hävdade - både organisationsfrihet och strejkrätt fanns kvar.
