1900-talets arbetsrättsreformer – lagstiftning på arbetsmarknadsområdet – ledde bland annat fram till 1928 års lagar om kollektivavtal och arbetsdomstol. Arbetsdomstolen började arbeta den 1 januari 1929 (se faktaruta nedan).
Efter Saltsjöbadsavtalet 1938 fick den så kallade Saltsjöbadsandan stort inflytande. Den innebar att arbetsgivarnas organisationer och fackförbunden i första hand skulle lösa frågor och konflikter på arbetsmarknaden genom avtal, utan att staten blandade sig i.
Under 1970-talet förändrades politiken jämfört med de tidigare decennierna. Initiativet kom från LO, som vid sin kongress 1971 hade antagit ett program kallat "Demokrati i arbetet". LO krävde att regering och riksdag skulle ingripa så att arbetsgivarnas makt på arbetsplatserna begränsades. Regeringen accepterade kraven från LO och tillsatte utredningar som föreslog förändringar i reglerna för arbetsmarknaden.
Utredningsarbetet påverkades av gruvstrejken 1969-1970 och av andra vilda arbetskonflikter, alltså strejker som inte hade godkänts av fackförbunden. Resultatet blev att arbetsmarknaden reglerades genom flera nya lagar.
Lagen om anställningsskydd (LAS), som trädde i kraft den 1 juli 1974, gav den anställde lagstadgat skydd mot osakliga uppsägningar. När lagen infördes fick en arbetsgivare inte säga upp en anställd utan "saklig grund". För avsked, som innebär att anställningen avslutas omedelbart, krävdes att den anställde grovt hade misskött sina skyldigheter mot arbetsgivaren.
Medbestämmandelagen (MBL) trädde i kraft den 1 januari 1977. Lagen gav fackförbunden rätt till information och förhandling inför viktiga beslut på arbetsplatsen. Den gjorde det också möjligt att ge de anställda större inflytande genom kollektivavtal.få inflytande över arbets- och företagsledningsfrågor.
Främjandelagen syftade till att förbättra möjligheterna till arbete för äldre personer och personer med nedsatt arbetsförmåga.
En särskild förtroendemannalag skulle skydda fackliga förtroendemän så att de inte fick försämrade arbetsvillkor på grund av sina fackliga uppdrag.
Lagarna skulle få stor betydelse för arbetslivet, men omdömena har skiftat i frågan om de lett till positiva eller negativa förändringar. En ofta återkommande kritik har varit att lagstiftningen gjort arbetsmarknaden stel – bristen på flexibilitet har hämmat uppkomsten av nya arbetstillfällen. Särskilt småföretagen har ansetts drabbade. De har i tider med ökad efterfrågan inte vågat anställa ny personal.
Vad är skillnaden mellan uppsägning och avsked?Vid en uppsägning fortsätter anställningen under en uppsägningstid. En arbetsgivare måste ha sakliga skäl för att säga upp en anställd. Vid ett avsked avslutas anställningen omedelbart. Det får bara ske om den anställde grovt har misskött sina skyldigheter mot arbetsgivaren. När LAS infördes 1974 användes uttrycket "saklig grund". Sedan 2022 står det istället "sakliga skäl" i lagen. |
Några viktiga arbetsrättsreformerÅttatimmarsdagenEtt riksdagsbeslut 1919 ledde till att en lag om åtta timmars arbetsdag och 48 timmars arbetsvecka trädde i kraft 1920, främst för industriarbetare. Reformen drevs igenom av vänstern mot högern och bondepartierna. Liberala bondeföreträdare hade velat undanta landsbygden som helhet, dock ställdes jordbruket (40 procent av de arbetande) utanför. Bara var sjätte anställd kom därför att omfattas av lagen. Sedan den första 1:a majdemonstrationen 1890 hade arbetarrörelsen på sina standar och i partiprogram krävt "åtta timmar arbete, åtta timmar fritid, åtta timmar vila". Arbetsdagen var i genomsnitt 10-12 timmar, något kortare på lördagar. Den första riksdagsmotionen om åttatimmarsdag kom emellertid från liberalen Fridtjuv Berg 1891. År 1908 lades en socialdemokratisk partimotion, men liksom 1913 avslogs den av första kammaren. Det internationella genombrottet för åttatimmarsdagen kom ungefär samtidigt som det svenska. Efter första världskriget skrevs målet om åtta timmars arbetsdag eller 48 timmars arbetsvecka in i Versaillesfreden. Flera länder förkortade arbetstiden under åren 1918-1920. SemesterSemester infördes i sin lagstadgade form i Sverige 1938. Lagen gav arbetstagare som uppfyllde vissa villkor rätt till två veckors semester per år, vilket var en stor förändring för många familjer. Det gav helt andra möjligheter till resor och avkoppling även för arbetarfamiljer – speciellt som lönerna ökade och arbetslösheten minskade under denna period. Den lagstadgade semestern blev 1951 tre veckor, 1963 fyra veckor och 1978 fem veckor. |
S LÄS MER: Fackföreningarnas framväxt
S LÄS MER: LO
S LÄS MER: SAF
S LÄS MER: Saltsjöbadsavtalet
S LÄS MER: Den svenska modellen
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material som handlar om ämnet!
FÖRFATTARE
Text: Stig Hadenius, historiker och professor i journalistik
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia – vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).