Rasbiologin i Sverige i början av 1900-talet
Frenologi kallades den "vetenskap" som bl.a. mätte formen på skallar för att avgöra "rastillhörighet". Foto: Martin Söderholm, 1908.
Tyska influenser
Som en del av den germanska kulturen stod svensk forskning och svensk debatt i nära kontakt med rasidéer och begynnande rashygien i de olika tyska områdena. Houston Stewart Chamberlains tankegångar togs upp i sekelskiftets Sverige av bland andra professorn och samhällsdebattören Bengt Lidforss. Han påverkade även riksdagsmannen P. E. Lithander som 1906 och 1907 motionerade om invandringsrestriktioner. Men det fanns också andra som gav sitt stöd åt de nya uppfattningarna, exempelvis statsvetaren Rudolf Kjellén och tonsättaren Wilhelm Petersson-Berger.
Sverige och Tyskland
I Sverige var man mot slutet av 1800-talet i vissa konservativa kretsar starkt tyskvänlig. Göteborgs Aftonblad skrev vid sekelskiftet att det svenska folket skulle ha nytta av "en fläkt från det tyska sinnet med dess manliga målmedvetenhet och förnuftsbestämda handlingssätt". Tyskland sågs som en världsmakt på "uppmarsch".
Den svenska rasen skulle skyddas
År 1909 stiftades Svenska sällskapet för rashygien med säte i Uppsala. Initiativtagaren, professor Herman Lundborg, krävde ett starkare rasmedvetande. Människor med sjukliga arvsanlag skulle inte tillåtas fortplanta sig. Han varnade dessutom för invandring från öst, eftersom han fruktade den nordeuropeiska kulturens förfall som följd av en uppblandning.
De nya rasföreställningarna fick ett verksamt stöd i de nya forskningsgrenarna rasbiologin och rashygienen. Professor Herman Nilsson-Ehles forskningsrön väckte stor uppmärksamhet långt utanför Sveriges gränser. Inspirerad av Darwins utvecklingslära, spred sig denna nya vetenskap snabbt över hela världen.
Rasföreställningar av detta slag var allmänt accepterade under 1920-talet. Det uttrycktes oro för den vita rasens stagnation. Skulle dess "supremati" gå att upprätthålla? Den svenska rasen måste skyddas och blodsblandning med mindervärdiga folkelement förhindras. Det kunde endast ske genom att landet fick en effektiv invandringslag.
Statens institut för rasbiologi
Statens institut för rasbiologi inrättades 1922 efter ett riksdagsbeslut. Verksamheten förlades till Uppsala.
Institutets verksamhet övergick senare från rasbiologi till forskning inom medicinsk genetik och socialmedicin.
Statens institut för rasbiologi lades ner 1958 och i samband med det flyttades forskningen till Institutionen för medicinsk genetik.
Rasbiologi
Rasbiologin var ett akademiskt ämne under 1800-talet och första halvan av 1900-talet.
Rasbiologin, som förövrigt inte har någon vetenskaplig grund, förknippas ofta med rashygien vars teori går ut på att folkgrupper och människorasen som helhet kan förbättra sina egenskaper genom rasförädling och selektiva urval vid fortplantning.
Rasbiologin med dess teorier var en starkt bidragande orsak till folkmorden som ägde rum i samband med andra världskriget.
Text: Jan-Gunnar Rosenblad och Gundel Söderholm, författare
Läs mer om
Publicerad: 26 november 2015