När romer fick rösträtt i Sverige

De resande

En av de fem grupperna är de resande. De kunde gå under olika nedsättande namn som ”tattare” och ”skojare”. Eftersom resande har funnits i Sverige så länge har de under hela 1900-talet betraktats som medborgare och därmed fått rösta på samma sätt som andra svenska medborgare. Förutsatt att de var myndiga och inte föll för någon av de många begränsningarna, de så kallade rösträttsstrecken fick de rösträtt. Men i praktiken kunde de hindras från att utöva sin formella rättighet, till exempel genom att inte få bosätta sig i en viss kommun. Den som inte bodde någonstans blev inte mantalsskriven – eller folkbokförd – och därmed inte heller upptagen i röstlängden.

De resande hade alltså formellt rätt att rösta precis som alla andra, men det finns skäl att anta att de ibland hindrades eftersom man vet att vissa kommuner försvårade för dem att folkbokföra sig.

Kelderash-romer

En annan grupp är de så kallade svenska romerna, kelderash-romer. Det är den gruppen som i källorna från 1900-talet gått under benämningen ”zigenare”. De hade en mer oklar medborgarstatus fram till 1950-talet. Många kelderash-romer var svenska medborgare eftersom alla som föddes i Sverige sedan 1900-talets början automatiskt blev det. För dem som var medborgare var det teoretiskt möjligt att rösta. Det fanns inte några antiromska lagar som hindrade dem och de fick rösträtt som alla andra när rösträtten blev allmän och lika. Men, liksom för resande, kunde mantalsskrivningen vara ett problem. Vi vet att den lokala praktiken styrdes både av fördomsfullhet och av en konkret rädsla för att dra på sig fattigvårdskostnader, vilket ofta drabbade kelderash-romer. Det finns exempel på kommuner som hindrat dem från att mantalsskriva sig, vilket därmed uteslöt dem från att rösta. Men det finns också exempel där kelderash-romer har folkbokfört sig och därmed upptagits i röstlängderna och således varit berättigade att rösta.

I slutet av 1950-talet förbättrades kelderash-romernas situation, inte minst 1959 då staten tog ett ekonomiskt ansvar för att inkludera romer. En konsekvens blev att fler romer folkbokfördes och därmed upptogs i röstlängderna.

Kale-romer

Slutligen består den nationella minoritetsgruppen ”romer” av finska romer, eller kale-romer, som kom till Sverige som arbetskraftsinvandrare under 1950- och 1960-talet. I likhet med andra migranter var de inte svenska medborgare. De hade därför inte rösträtt. Från 1975 kunde de som alla andra utländska medborgare som vistats i landet i mer än tre år i sträck rösta i kommun- och landstingsval.