Sammanfattning av det armeniska folkmordet 1915

Under första världskriget utförde osmanska regeringen ett folkmord på sin kristna befolkning. Massakrer, deportationer, svält och sjukdomar dödade uppemot två miljoner människor. Armenierna utgjorde majoriteten av offren (mellan 1 och 1,5 miljoner offer) medan cirka 350 000 assyrier/syrianer/kaldéer/araméer och lika många greker dog av övergreppen. Turkiet har sedan dess ihärdigt förnekat att något brott har begåtts och fortsätter än idag att motarbeta alla försök till ett bredare erkännande av folkmordet 1915.
M

En grupp av armenier från Zeytoun som har tvångsflyttats till Marash under maj 1915. Strax efter att fotot hade tagits brändes och massakrerades alla av turkar.

Osmanska riket - ett imperium i förfall

Osmanska riket, som en gång i tiden sträckte sig från Arabiska halvön i öst till Balkan i väst och Nordafrika i syd (se karta), var i förfall i början av 1800-talet. Korruption och misskötsel av riket, speciellt gentemot de kristna nationerna på Balkan hade försvagat riket.

Imperiet genomgick stora förändringar under 1800-talet vilka innebar att man gick från att ha varit ett multietniskt och multireligiöst imperium till att bli en turkisk nationsstat år 1923. Det var vågen av nationalismens idéer i Europa som påskyndade denna omvandling efter att de kristna nationerna på Balkan gjort uppror och en efter en frigjort sig från det Osmanska riket: Grekland 1821, Montenegro 1851, Rumänien 1856, Serbien 1878 och Bulgarien 1878.

ANNONS

ANNONS

Grunden till en turkisk nationalstat börjar ta form

Efter det stora rysk-turkiska kriget 1877-1878 hade det Osmanska riket i princip förlorat alla sina erövrade territorier på Balkan. De kristna nationers frigörelse gjorde att imperiet nu i stort sett hade blivit ett homogent (enhetligt) muslimskt rike. Snart började även de arabiska och nordafrikanska landsdelarna i riket att visa samma upproriska tecken. Det dröjde därefter inte länge förrän även de lämnade imperiet. Det som återstod av det en gång så stora osmanska väldet var till slut i stort sett endast en turkisk-muslimsk befolkning, d.v.s. grunden till den nationsstat som snart skulle komma att bli dagens Turkiet. Men än fanns det andra stora icke-turkiska och icke-muslimska minoriteter inom rikets gränser. Av dessa utgjorde armenierna den största befolkningen. Armenierna bodde dessutom i ett väl avgränsat område i de sex armeniska provinserna i östra delen av imperiet (se karta).

Armenierna var andra klassens medborgare

I slutet av 1800-talet nådde vågen av nationalism även armenierna inom det Osmanska riket som likt de kristna nationerna på Balkan krävde reformer och större rättigheter.

Det osmanska imperiet byggde på det så kallade Milletsystemet där invånarna var indelade efter religionstillhörighet istället för etnicitet (se karta). Icke-muslimer kunde utöva sin religion, ha sina skolor och sköta sina interna angelägenheter men i utbyte mot extra skatter. Kristna fick inte bära vapen, tjänstgöra i militären och hamnade i underläge vid eventuella rättsprocesser mot muslimer i en domstol. Det innebar att armenierna och andra kristna inom rikets gränser var ett slags andra klassens medborgare och lätt kunde bli utsatta för övergrepp från muslimer utan att ha laglig rätt att försvara sig.

Läget förvärras för den icke-muslimska befolkningen

Armeniska byar överfölls ofta av kurdiska och tjerkessiska väpnade band som krävde olagliga skatter. När armenierna 1894 vägrade betala dessa skatter, kallade de kurdiska styrkorna på den osmanska regeringens hjälp och tillsammans började man stora massakrer på armenier. Dessa massakrer pågick ända till 1896 då hotet om militärt ingrepp från några europeiska stormakter satte stopp för dem. Totalt beräknas att över 100 000 armenier dödades medan ytterligare 150 000 fick fly landet för att överleva.

Situationen för armenierna förvärrades efter Balkankrigen 1912-1913 när den muslimska befolkningen i de drabbade länderna tvingades bort från sina hem. En liknande utkörning av muslimer skedde i Kaukasus (till majoriteten tjerkesser) som ingick i det ryska imperiet. De stora mängderna med muslimska immigranter som sökte skydd i Anatolien (det osmanska kärnlandet - större delen av dagens Turkiet) förvärrade armeniers och andra kvarvarande kristnas situation.

ANNONS

ANNONS

Visionen om ett "Storturkiet"

Det var inte bara de kristna grupperna som krävde bättre levnadsvillkor, även turkarna var missnöjda med hur riket vansköttes. Missnöjet resulterade i en revolution 1908, då de s.k. ”ungturkarna” (en politisk gruppering) störtade sultanen och övertog makten i riket. Ledarna för ungturkarna var precis som många andra politiska partier vid den här tiden påverkade av nationalistiska tankar. De planerade att skapa ett nytt imperium - ”Storturan” - ett stort homogent turkiskt rike. Visionen var att samla ihop alla turkisktalande folk i Centralasien under osmansk ledning. Det fanns dock ett stort hinder på vägen, nämligen den kristna Armenien som var delat mellan de osmanska och ryska imperierna. När ett första försök till tvångsassimilering (genom att ”osmanisera” alla invånare) misslyckades började man planera en mer handfast lösning av den ”armeniska frågan”. Det gick dock inte att göra något åt den kristna minoritetsbefolkningen så länge de europeiska stormakterna var närvarande i regionen och kunde ingripa till armenierna fördel, precis som de hade gjort tidigare på Balkan. Men tillfället skulle snart presentera sig i form av ett världskrig.

Folkmordet ägde rum i skuggan av första världskriget

När första världskriget bröt ut 1914 valde ungturkarna att ansluta sig till Tyskland och dess allierade, de så kallade centralmakterna. Nu i skuggan av kriget och de europeiska stormakternas frånvaro hade man betydligt friare händer att ta itu med det armeniska problemet.

Natten till den 24 april 1915 arresterades hundratals armeniska politiska ledare, läkare, journalister, poeter och andra intellektuella i huvudstaden Konstantinopel. Alla med några få undantag avrättades inom 72 timmar. Den osmanska regimen (ungturkarna) började även isolera alla armenier som tjänstgjorde i reguljära armén och omplacerade dem till speciella arbetsbataljoner. Dessa soldater fick antingen arbeta ihjäl sig vid olika byggprojekt eller massavrättades i stora grupper. Fram till sommaren 1915 beräknas att cirka 300 000 armeniska soldater hade dött. När ledarna och de vuxna männen som kunde göra motstånd var borta kvarstod endast kvinnor, barn och åldringar. Dessa samlades ihop i stora karavaner som deporterades till koncentrationsläger i öknen i norra Mesopotamien (dagens Irak) och Syrien.

I vissa byar och städer samlades armenierna ihop i en kyrka och brändes ihjäl. När karavanerna hade lämnat städer och byar och var utom allmänt synhåll hände det att de överfölls av väpnade kurdiska grupper som i samarbete med turkiska militärer och milis massakrerade armenierna och plundrade dem på deras egendom. Det var också vanligt att kvinnor och flickor våldtogs eller rövades bort för att bli sexslavar. Många kvinnor och flickor valde hellre att begå självmord. Andra dog på vägen under de långa marscherna mot koncentrationslägren som följd av brist på mat och vatten eller av ren utmatning. När de överlevande nått slutdestinationen fortsatte svält att skörda offer samtidigt som epidemier började sprida sig.

ANNONS

ANNONS

Folkmordets politiska följder

Det beräknas att någonstans mellan 1 och 1,5 miljoner armenier miste livet i folkmordet. Till den siffran tillkommer cirka 350 000 assyrier/syrianer/kaldéer/araméer och lika många greker.

Inom forskningen brukar man faktisk kalla det armeniska folkmordet för ett ”framgångsrikt” folkmord som resulterade i nationalstaten Turkiet 1923. Man kallar folkmordet för framgångsrikt eftersom ändamålet uppnåddes - att skapa en homogen turkisk befolkning inom landets gränser och bli av med den ”armeniska frågan” och andra kristna minoriteter. Samtidigt kom man undan från allt ansvar.

Ända sen 1920-talet har Turkiet ihärdigt förnekat att det har begåtts något fel, än mindre ett folkmord. De stora förlusterna i människoliv hävdar man istället var en naturlig följd av det pågående världskriget som drabbade alla, inte enbart armenier och andra kristna delar av befolkningen.

Folkmordet fortsätter att vara en känslig fråga inom internationell politik och kraven på internationellt erkännande av händelsen från Turkiets sida resulterar alltid i turkiskt vrede och hot om ekonomiska och diplomatiska repressalier.

LÄS MER: Fördjupning av det armeniska folkmordet 1915

LÄS MER: Armeniens historia

LÄS MER: Armenien idag

LÄS MER: Armeniens geografi

LÄS MER: Folkrätt och krigets lagar

Frågor för vidare diskussion

  1. Hur ser argumentationen ut i Turkiets förnekelse? Vilka argument och förklaringar brukar man ange?
     
  2. Varför ska andra länder, som t.ex. Sverige, behöva officiellt erkänna folkmordet? Spelar ett sådant erkännande någon roll?

 

Litteratur:
Vahagn Avedian, Knowledge and Acknowledgement in the Politics of Memory of the Armenian Genocide, Routledge, 2019
Vahagn Avedian (red.), Armin T. Wegner: Utdrivningen av det armeniska folket i öknen, Armeniska riksförbundet i Sverige, 2015
Klas-Göran Karlssson, ”De som är oskyldiga idag kan bli skyldiga imorgon”: det armeniska folkmordet och dess efterbörd, Atlantis, 2012
Hrant Pasdermadjian, Histoire de l'Arménie depuis les origines jusqu'au traité de Lausanne, Paris, 1949
 

Text: Vahagn Avedian,  fil. dr i historia, med forskningsintresse för mänskliga rättigheter, fred- och konfliktforskning och demokratistudier, redaktör för folkmordet1915.se och karabach.se

Webbplatser:
http://armenica.org/vahagnavedian/
http://folkmordet1915.se/
http://karabach.se/

Senast uppdaterad: 25 februari 2020
Publicerad: 6 februari 2020

ANNONS

ANNONS

Liknande filmer och poddradio

ANNONS

Liknande artiklar

M

Folkmordet i Rwanda - orsaker, händelseförlopp och följder

Folkmordet i Rwanda var en storskalig massaker som ägde rum mellan 7 april och 15 juli 1994....

S

Armeniska folkmordet 1915

Armeniska folkmordet eller folkmordet 1915 betecknar de systematiska massakrer och övergrepp som...

M

Mänskliga rättigheter - förr och idag

Idén att varje människa har rättigheter är inte ny. Man kan se spår av den i olika kulturer och...

S

Konstantinopel och vikingarna som vaktade kejsaren

Vaktstyrkans män utanför kejsarens palats var mer storvuxna än folk i allmänhet. Också med sina...

ANNONS

Ämneskategorier

Nationalism och imperialism

Nationalismens och imperialismens tidevarv (1815-1914) då Europa styrde världen.

Annan 1900-talshistoria

Annat som handlar om 1900-talets historia.

Turkiets historia

Här hittar du material som behandlar Turkiets (inkl. Osmanska rikets) historia i små och stora perspektiv. Få en...

Armeniens historia

Få en överblick av Armeniens historia. Här hittar du material som behandlar landets historia i stora drag.

Folkrätt och krigets lagar

Folkrätt är en del av internationell rätt. Internationell rätt kan beskrivas som regler som styr hur stater ska agera...

Relaterade taggar

Osmanska riket

Osmanska riket, eller Ottomanska riket, var turkarnas imperium som varade i drygt 600 år fr.o.m....

SO-rummet tag typ

Minoriteter

Här hittar du material med anknytning till nationella och etniska minoriteter förr och idag.

Armeniska folkmordet

Armeniska folkmordet eller folkmordet 1915 betecknar de systematiska massakrer och övergrepp och...