Kärnkraften splittrade de politiska blocken
Vid kärnkraftsomröstningen, liksom senare vid EU-omröstningen i november 1994, bröts det vanliga blockmönstret i svensk politik. Partier som vanligtvis var motståndare ställde sig på samma sida. Moderaterna, Folkpartiet och Socialdemokraterna stod emot Centerpartiet, Vänsterpartiet kommunisterna (VPK) och Kristen demokratisk samling (KDS). Folkpartiet heter idag Liberalerna, medan VPK och KDS heter Vänsterpartiet och Kristdemokraterna. Men det fanns motsättningar även inom partierna. Både inom Folkpartiet och Socialdemokraterna förekom grupper som önskade en snabb avveckling av kärnkraften.
Frågan om kärnkraft väckte starka känslor. Motståndarna hävdade att de som ville bygga ut kärnkraften riskerade framtida generationers liv, och varnade för följderna av en kärnkraftsolycka och problemen med det radioaktiva avfallet. Många av motståndarna ansåg att valet gällde vilken form av samhälle vi skulle ha: ett storskaligt industrisamhälle med svåra miljöproblem eller ett samhälle där "livskvaliteten" och miljöfrågorna sattes i centrum. De som ville fortsätta använda kärnkraften betonade istället behovet av el till industrin, arbetstillfällen och minskat beroende av olja.
Tre alternativ i folkomröstningen
Tre linjer (alternativ) förekom vid kärnkraftsomröstningen liksom vid ATP-omröstningen, och på samma sätt som vid denna engagerade sig också arbetsmarknadens parter (fackföreningar och arbetsgivarorganisationer) i kampanjen. Samtliga linjer förordade en avveckling av kärnkraften. Det fanns inget alternativ som föreslog att kärnkraften skulle behållas utan någon plan på avveckling. Skillnaderna mellan kärnkraftens "motståndare", linje 3, och dess "förespråkare", linje 1 och 2, gällde istället framförallt i vilken takt avvecklingen skulle ske.
Linje 3 ville stänga de sex reaktorer som var i drift inom högst tio år. Reaktorer som ännu inte hade laddats med kärnbränsle skulle aldrig tas i bruk. Linje 1 och 2 ville däremot använda högst tolv reaktorer: de som redan var i drift och de som var färdiga eller höll på att byggas. Därefter skulle kärnkraften avvecklas i en takt som tog hänsyn till elbehovet, jobben och välfärden.
Skillnaderna mellan linje 1, som stöddes av Moderaterna och näringslivets organisationer, och linje 2, som stöddes av Socialdemokraterna, Folkpartiet och LO, var små. Båda ville ha en långsam avveckling, men linje 1 önskade mindre statligt engagemang i energiproduktionen än linje 2. Linje 2 krävde bland annat att kärnkraftverken skulle ägas av staten och kommunerna. Den betonade också energibesparing och satsningar på förnybara energikällor. Ingen av dessa två linjer angav ett bestämt slutår för kärnkraften.
Utfallet av omröstningen den 23 mars 1980 blev att linje 2 fick flest röster, 39,1 procent, mot linje 3 38,7 procent. Linje 1 fick 18,9 procent. Linje 1 och 2 fick tillsammans 58 procent av rösterna, vilket gav stöd för en långsammare avveckling. Kärnkraftsmotståndarna hade dock vunnit så till vida att kärnkraften inte skulle byggas ut utöver de reaktorer som beslut redan fattats om.
Kärnkraftsfrågan efter omröstningen
Sedan folkomröstningen 1980 har sex av de tolv stora elproducerande reaktorerna tagits ur bruk medan de kvarvarande har moderniserats för att kunna användas längre. Idag finns sex reaktorer i drift: tre i Forsmark, en i Oskarshamn och två i Ringhals.
Politiken har också ändrats sedan folkomröstningen. Från den 1 januari 2024 blev det tillåtet att bygga nya reaktorer på fler platser än där kärnkraftverken redan finns. Samtidigt togs gränsen på högst tio reaktorer i drift bort. Nya anläggningar måste fortfarande prövas och få tillstånd.
Även problemen med den förstärkta växthuseffekten har uppmärksammats alltmer sedan omröstningen. Att ersätta kärnkraft med fossila bränslen som kol, olja och naturgas skulle öka utsläppen av koldioxid. Klimatfrågan har därför blivit ett viktigt argument för fortsatt kärnkraft. Samtidigt diskuteras fortfarande kostnaderna, säkerheten och hur det radioaktiva avfallet ska förvaras.
M LÄS MER: Kärnkraft
M LÄS MER: Folkomröstningar
M LÄS MER: Förbudsomröstningen (1922)
S LÄS MER: ATP-striden (1957)
S LÄS MER: EU-omröstningen (1994)
M PODCAST: Folkomröstningar i Sverige
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material som handlar om ämnet.
FÖRFATTARE
Text: Stig Hadenius, historiker och professor i journalistik
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia – vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
