Föreställningar och ritualer kring döden har följt människan genom hela historien. De märks framförallt i våra begravningsseder. Många äldre traditioner har försvunnit i städerna, men på landsbygden har vissa levt kvar längre. Exempel är likvaka, att skåla till den dödes minne, läsa böner eller andra texter vid den döde, strö granris kring huset och ordna gravöl, det som idag oftast kallas begravningsmiddag.
Inom kyrkoåret är de dödas helg allhelgona. Själva allhelgonadagen (alla helgons dag) infaller av tradition den 1 november. Numera firas allhelgonadagen på lördagen i anslutning till första söndagen i november, alltså mellan 31 oktober och 6 november.
I det katolska Sverige (medeltiden fram till reformationen) var det också brukligt att fira alla själars dag den 2 november, dagen efter allhelgona. Det var den dagen som hade starkast förankring bland folket eftersom den firades till minne av alla döda. Allhelgonadagen med sin inriktning på dem som firades som helgon hade en mer kyrklig inriktning. Det var egentligen en "uppsamlingsfest" för alla de helgon som av utrymmesskäl inte fick plats i den vanliga helgonkalendern (dåtidens almanacka).
I dagens svenska firande har de olika dagarna under allhelgonahelgen delvis flutit samman. Alla helgons dag infaller på lördagen mellan den 31 oktober och den 6 november. Dagen efter firas alla själars dag, då kyrkan särskilt uppmärksammar människor som har dött, framförallt under det senaste året. Många besöker dock kyrkogårdarna och tänder ljus redan på lördagen.
Att smycka gravar med levande ljus under allhelgonahelgen är en förhållandevis ny svensk tradition. Tidigare tändes gravljus främst vid jul, ofta på julafton eller i samband med julottan. Under 1930-talet började ljus säljas inför alla helgons dag, men först efter andra världskriget spreds seden över hela landet.
Själva behovet av att samlas, minnas och hedra de döda är däremot mycket äldre. Genom historien har människor besökt gravar, lämnat gåvor och utfört olika ceremonier för de avlidna. Dagens gravljus och blommor är därför moderna former av ett behov som har funnits i många olika samhällen och tider.
Nya sätt att minnas de döda har också vuxit fram vid minneslundar och andra gemensamma minnesplatser. Traditionerna förändras med tiden, men människors behov av att sörja, minnas och känna närhet till dem som har dött finns kvar.
Här följer en enkel sammanställning av dagar som är lätt att blanda ihop:- Alla helgons dag eller allhelgonadagen (lördag): Den svenska röda dagen. Alla helgons dag, eller allhelgonadagen som den också kallas, infaller på lördagen i anslutning till första söndagen i november, alltså mellan 31 oktober och 6 november. Det är under denna kväll som de allra flesta beger sig till kyrkogården för att tända gravljus. Allhelgonahelgen består av alla helgons dag, på lördagen, och alla själars dag, på söndagen (se nedan).
- Alla själars dag (söndag): Dagen då Svenska kyrkan särskilt minns och hedrar avlidna anhöriga.
- Halloween (31 oktober): En skotsk-irländsk tradition med fokus på spöken och bus, som till skillnad från allhelgona har ett fast datum.
|
L LÄS MER: Helgon
S LÄS MER: Kristna traditioner och högtider
L LÄS MER: Halloween
M LÄS MER: Halloween – en fest i höstmörkret
M PODCAST: Alla helgons dag och halloween
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material som handlar om ämnet!
FÖRFATTARE
Text: Jan Arvid Hellström, biskop, docent i praktisk teologi och professor i kyrko- och samfundsvetenskap.
