Valborg

Valborgsmässoafton har länge varit mytomspunnen. Förr i tiden trodde många att natten till första maj var en magisk natt och tidpunkten för häxsabbaten. Det sades att häxor flög på kvastar och att alla övernaturliga väsen gjorde saker i djävulens sällskap. Folk tände därför stora brasor i det fria för att skydda sig och hålla häxor och annat trolltyg på avstånd.

I Carl von Linnés anteckningsbok från 1749 kan man läsa följande:

”Ty lantmannen har för sed alltifrån Hedenhös, att natten före Valborgsmässodagen upptända eldar på marken, att däromkring dansa och fägna sig åt den kommande sommaren, vilket alltså är relikvarier av de gamlas Floralia, som endast är kvarhållen i Uppland och de nästgränsande socknarna men näppeligen i andra svenska provinser”.

I texten framgår det att Valborg ända sedan ”Hedenhös” (urminnes tider) ägnats åt att tända eldar, skydda boskap från rovdjur och magiska krafter.

I Sverige firar vi traditionen med att på valborgsmässoafton tända stora brasor. Det finns olika namn för dessa eldar: valborgsmässobål, majbål, majkasa, majbrasa och så vidare. Men alla syftar till samma firande. Traditionen bjuder också ofta på en manskör som sjunger in våren, och det hålls tal i samma syfte.

Det är framförallt i städer med högskolor och universitet, som valborg firas extra högtidligt. Studenterna sätter på sig sina studentmössor och våren firas in med sång och tal.

På valborgsmässoafton flaggas det också i hela Sverige. Då har nämligen vår konung, H.M. Carl XVI Gustaf sin födelsedag. Dagen efter, den 1 maj är det Valborg som har namnsdag.

Förutom här i Sverige firas även valborg i Estland, Finland, Lettland, Tjeckien, Slovenien och Tyskland. Där firas traditionen antingen den 30 april eller den 1 maj.

LÄS MER: Historien bakom valborgsfirandet och första maj

LÄS MER: Valborgsmässoafton

Text: Ann Tillberg, legitimerad gymnasielärare