Redan flera dagar före midsommar börjar bilkaravanerna slingra sig ut från städerna mot sommarstugor, campingplatser och småbåtshamnar. Många söker sig också till välkända midsommarorter, exempelvis på Öland, i Stockholms skärgård, Bohuslän och Dalarna.
De som stannar hemma i villa- och radhusområden samlas på midsommarafton för lek och dans på någon öppen gräsplan. I höghusområden kan grannar duka upp långbord på gården, och på äldreboenden ordnas ibland firanden utomhus. I centrum för alla dessa sammankomster står midsommar- eller majstången, som deltagarna gemensamt har klätt med löv och blommor under dagen.
Under eftermiddagen brukar man ägna sig åt upptåg och tävlingar tillsammans med barnen, dansa ringdanser och leka traditionella danslekar. Så småningom blir det de vuxnas tur att ägna sig åt sina nöjen – man samlas ute i trädgården eller på verandan eller i husvagnens förtält, och menyn är bestämd av traditionen. Snart börjar musiken att locka till dans, och den ljusa natten, som i stora delar av Sverige aldrig fördunklas till mer än skymning (ja, längst i norr råder det ju midnattssol så här års), ger en sällsamt idyllisk stämning även åt stenöknar och campingplatser, medan de moderna rytmerna från restauranger och dansställen blandas med mera gammaldags dragspelslåtar från båtdäck och föreningslokaler.
Det svenska midsommarfirandet har också en kristen koppling. Under medeltiden knöts högtiden till Johannes Döparens dag den 24 juni, och i många andra europeiska länder firas dagen fortfarande under namn som syftar på Johannes.
Johannes Döparens dag firas på flera håll i Europa, ofta med stora bål som ett viktigt inslag. I exempelvis Danmark och Norge tänds eldar fortfarande i samband med firandet. Midsommareldar har även förekommit i Sverige, framför allt i Skåne, Blekinge, Bohuslän, Jämtland och Härjedalen.
Majstången kom troligen till Sverige genom tyska influenser under 1400- eller 1500-talet. Ordet ”maja” betyder att smycka något med gröna blad och blommor. Eftersom det ofta fanns ont om grönska i Norden i början av maj kopplades seden här samman med midsommarfirandet.
I början fanns majstången bara i städerna, men med tiden blev den allt vanligare på landet – först på herrgårdar och slott, som ordnade midsommarfester för sina underlydande, senare också ute i bondbyarna, där inte minst ungdomen tog hand om arrangemangen.
Stängerna kunde tidigare se mycket olika ut, men under början av 1900-talet blev utseendet mer enhetligt. Midsommarstången började också uppfattas som en symbol för Sverige, även om seden har europeiska rötter.
Förr brukade ogifta flickor plocka sju eller nio sorters blommor och lägga dem under kudden på midsommarnatten. Enligt folktron skulle de då drömma om den person som de skulle gifta sig med.
Många midsommarseder upplevs som mycket gamla, men firandet har ständigt förändrats. Sångleken ”Små grodorna” blev exempelvis känd genom kurser i sånglekar och danser vid förra sekelskiftet. Även midsommarstångernas nuvarande utseende blev vanligt först under början av 1900-talet. Midsommarfirandet är alltså en blandning av gamla seder och betydligt nyare inslag.
Midsommarmaten är yngre än man kan troSill har länge varit vanlig mat i Sverige, särskilt nära kusterna. Den söta och ättiksinlagda sill som ofta serveras idag blev däremot vanligare först under 1900-talet. Färskpotatis började förekomma på rika familjers bord i början av samma århundrade. För de flesta bönder hade det tidigare varit slöseri att skörda potatisen innan den vuxit färdigt. Även jordgubbar som midsommarmat är en ganska ny tradition. Odling av jordgubbar blev vanlig först under 1900-talet, och förr mognade de ofta senare på sommaren. I det äldre bondesamhället kunde midsommarmaten istället bestå av exempelvis filbunke, lutfisk, ägg eller annan mat som fanns tillgänglig där man bodde. |