Inuti stencirklarna finns en altarsten, och utanför diket står i öster ”The Heel stone”, eller Solstenen.
I tredje etappen (ca 2600-1600 f.Kr) restes den imponerande cirkeln av 30 monoliter med överliggare, var och en med en vikt av 30 ton. Det är denna cirkeln som idag ger Stonehenge dess karaktäristiska utseende.
Byggandet av Stonehenge
Redan för 3 000-4000 år sedan hade Stonehenges byggmästare utvecklat tekniker för att resa de upp till 45 ton tunga stenblocken.
Varje stenblock restes genom att man knuffade ner ena ändan av det i ett dike. Därefter pallade man upp blocket och lyfte andra ändan med hävstänger. Till sist drogs stenen på plats med rep medan diket fylldes igen.
Överliggarna lyftes upp en bit med hävstänger så att det gick att bygga en plattform av timmer under dem. På det sättet lyftes varje överliggare stegvis tills den försiktigt kunde skjutas ut ovanpå de resta stenarna.
Under den andra etappen tillkom den dubbla Blåstenscirkeln. Den är byggd av en särskilt utvald bergart från Pembroke Rocks i Wales, omkring 30 kilometer från Stonehenge.
Stenarna har fraktats sjövägen från Wales till trakten av Bristol och sedan transporterats på slädar till Stonehenge.
En förhistorisk kultplats
Man vet inte med säkerhet syftet bakom detta enorma byggnadsverk. Forskarna är emellertid tämligen överens om att stenarna i byggnadens centrum en gång i tiden har utgjort ett förhistoriskt tempel av något slag. Dessutom finns det ett samband mellan Stonehenge och midsommarsolen. Stonehenge tycks vara avsett att ta emot midsommarsolståndets första strålar, som just passerat the Heel stone.
Användes för astronomiska beräkningar
Förmodligen utgjorde Stonehenge ett astronomiskt observatorium och en kalender som dåtidens jordbrukare hade praktisk nytta av.
Tack vare de olika stenarnas placering samt de 56 Aubreyhålen hade dåtidens människor en almanacka för hela året som prickade in årets längsta dag och midvintersolnedgången.
Dessutom kunde man förutsäga sol- och månförmörkelse.
LÄS MER: Storbritanniens historia
LÄS MER: Kelter
Text: Carsten Ryytty, författare och f.d. SO-lärare
