Försvarsbeslutet 1925
En av de stora politiska frågorna under 1920-talet var den om försvaret. Efter första världskriget fanns en stark fredsrörelse, och avspänningen i världen tycktes gynnsam för en allmän nedrustning. I Sverige förekom dock betydande motsättningar mellan de olika partierna. Högerregeringen under Ernst Trygger lade 1924 fram ett förslag, som delar av högern ansåg vara alltför snålt men som av socialdemokraterna och de frisinnade bedömdes som för dyrt. Det föll och beslut fattades endast om byggande av några krigsfartyg.
Vid valet 1924 stod försvarsfrågan i centrum, vilket ledde till att högern fick vissa framgångar. Men regeringen Trygger tvingades ändå avgå och efterträddes av Brantings tredje regering. Våren 1925 dog Branting och dåvarande utrikesministern Rickard Sandler efterträdde honom som statsminister. Regeringens främsta uppgift blev att lägga ett nytt förslag i försvarsfrågan. Det innebar betydande nedskärningar; ett stort antal förband försvann och antalet arméfördelningar minskade från sex till fyra. Men det betydde också en modernisering av försvaret: den s.k. avhästningen påbörjades (kavalleriförbanden minskade drastiskt) och ett flygvapen skulle inrättas.
Försvarsbeslutet gav anledning till bister kritik från olika håll, inte minst från militären och andra försvarsvänner.
