Freden i Köpenhamn, eller Köpenhamnsfreden, slöts den 27 maj 1660 och avslutade Karl X Gustavs andra danska krig 1658-1660. Genom freden i Roskilde i februari 1658 hade Danmark tvingats lämna stora områden till Sverige. Redan i augusti samma år bröt Karl X Gustav freden och angrep Danmark på nytt. Han hade fortfarande en stor armé i fält på det europeiska fastlandet och ville nu erövra hela landet.
Men den svenska armén lyckades inte erövra Köpenhamn och besegra den danska arvfienden. Stadens invånare förstärkte befästningarna och deltog i försvaret.
I oktober 1658 bröt en nederländsk flotta den svenska blockaden och förde in soldater och förnödenheter i staden. Nederländerna ville hindra Sverige från att ensamt få kontroll över Öresund.
Belägringen av den danska huvudstaden inleddes i augusti 1658. Natten mellan den 10 och 11 februari 1659 försökte de svenska styrkorna storma Köpenhamn, men anfallet slogs tillbaka. Omkring 2 000 svenska soldater och officerare stupade, sårades eller tillfångatogs. Stormningen fick senare stor symbolisk betydelse i Danmark och högtidlighölls under lång tid som en nationell minnesdag, medan den i svenska historieböcker har förpassats till en undanskymd plats.
Karl X Gustav dog plötsligt i februari 1660, innan kriget var avslutat. Eftersom hans son Karl XI bara var fyra år gammal styrdes Sverige därefter av en förmyndarregering. England, Frankrike och Nederländerna pressade samtidigt Sverige och Danmark att sluta fred.
Sverige fick vid freden lämna tillbaka Bornholm och Trondheims län i Norge, men i övrigt bekräftades de viktigaste delarna av Roskildefreden. Sverige behöll bland annat Skåne, Blekinge, Halland och Bohuslän.
Upproret som gjorde Bornholm danskt igenGenom Roskildefreden 1658 hade Bornholm blivit svenskt. Många av öns invånare motsatte sig dock det svenska styret. I december samma år tillfångatog och dödade en grupp bornholmare den svenske befälhavaren Johan Printzensköld. Därefter tog upprorsmännen kontroll över ön och överlämnade den till den danske kungen. Vid freden i Köpenhamn erkändes Bornholm åter som danskt. Sverige fick i utbyte skånska adelns jordegendomar, det så kallade bornholmska vederlaget. Det innebar att Bornholm kunde förbli danskt samtidigt som Sverige fick ekonomisk ersättning.
|
S LÄS MER: Kar X Gustavs andra danska krig (1658-1660)
S LÄS MER: Freden i Roskilde
M LÄS MER: Karl X Gustav
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
FÖRFATTARE
Text: Stig Hadenius, historiker och professor i journalistik
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia – vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
