Jordbävningar och jordskalv uppstår när spänningar i berggrunden plötsligt får berg att röra sig längs en spricka, en så kallad förkastning. De flesta jordskalv sker nära plattgränser, där plattorna kolliderar, rör sig isär eller glider förbi varandra.
Punkten inne i jorden där skalvet börjar kallas hypocentrum. Punkten på jordytan rakt ovanför kallas epicentrum. Markens rörelser registreras med ett känsligt mätinstrument som kallas seismograf. Utifrån mätningarna kan forskarna bland annat beräkna skalvets magnitud, som är ett mått på hur mycket energi jordskalvet frigör.
Varje år inträffar hundratusentals jordskalv runt om i världen. Omkring 500 000 bedöms kunna upptäckas med mätinstrument. Ungefär 100 000 av dem kan kännas av människor, medan omkring 100 orsakar skador.
Orsaken till jordskalven är att jordens plattor rör sig mot eller bort från varandra.
Ytliga jordskalv sker på mindre än 70 kilometers djup och kan uppstå vid alla typer av plattgränser. Skalv på 70-300 kilometers djup kallas mellandjupa, medan djupa skalv kan uppstå på 300-700 kilometers djup. De djupaste jordskalven finns framförallt i zoner där en platta sjunker ner under en annan.
Ibland låser sig berggrunden längs en spricka (förkastning), trots att plattorna fortsätter att röra sig. Då byggs enorma spänningar med rörelseenergi upp. När berget till slut brister eller plötsligt glider frigörs energin och ett jordskalv uppstår.
Vid vissa plattgränser uppstår också vulkanisk aktivitet (olika former av vulkanutbrott), framförallt där en platta sjunker ner under en annan eller där två plattor rör sig isär.
Två jordskalv med samma magnitud behöver inte få lika svåra följder. Skadorna beror bland annat på hur djupt skalvet sker, avståndet till städer, markens egenskaper och hur väl byggnaderna är konstruerade. Ett ytligt jordskalv nära en tätbefolkad stad med svaga byggnader kan därför bli mer förödande än ett starkare skalv långt ute till havs.
Jordskalvens storlek anges med ett magnitudvärde. Mindre och medelstora lokala skalv kan mätas med den så kallade Richterskalan, som utvecklades av den amerikanske seismologen Charles F. Richter (1900-1985). Idag används oftast momentmagnitudskalan, särskilt för stora jordbävningar, eftersom den ger en säkrare bild av skalvets storlek. Skalorna är öppna, vilket innebär att de inte har någon bestämd övre eller nedre gräns.
En liten ökning i magnitud betyder att jordskalvet blir mycket kraftigare. Om magnituden ökar med ett steg blir utslagen på seismografens mätkurva ungefär tio gånger större. Skalvet frigör samtidigt omkring 32 gånger mer energi. Därför frigör ett jordskalv med magnitud 7 ungefär 1 000 gånger mer energi än ett skalv med magnitud 5.
Det kraftigaste jordskalvet som har uppmättsDen 22 maj 1960 drabbades södra Chile av ett jordskalv med magnitud 9,5 – det kraftigaste som hittills har registrerats med mätinstrument. Skillnaden mellan magnitud 7,5 och 9,5 är bara två steg på skalan, men skalvet i Chile frigjorde ungefär 1 000 gånger mer energi än ett skalv med magnitud 7,5. Som jämförelse hade den förödande jordbävningen i Nepal 2015 magnituden 7,8. Jordbävningen utanför Japan 2011 hade magnituden 9,1 och skapade en mycket stor tsunami. Skalvet i Chile var alltså ännu kraftigare än jordbävningen i Japan och frigjorde mycket mer energi än skalvet i Nepal. Jordskalvet i Chile satte en omkring 1 000 kilometer lång del av en förkastningszon (spricka) i rörelse och skapade en tsunami som färdades över hela Stilla havet. Flodvågorna orsakade skador och dödsfall så långt bort som Hawaii, Japan och Filippinerna. Katastrofens stora geografiska omfattning bidrog till att ett internationellt varningssystem för tsunamier började byggas upp i Stilla havet.
|
M LÄS MER: Jordens inre och yttre krafter
S LÄS MER: Naturkatastrofer, miljöhot och samhällets sårbarhet
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material som handlar om ämnet.
Litteratur:
Bill Bryson, En kortfattad historik över nästan allting, Bokförlaget Forum, 2004
John W Harrington, Kontinenternas dans, Forum, 1988
Bra Böckers Lexikon 2000 – del 13, Bokförlaget Bra Böcker AB, 1997
Jan Lundqvist, Geologi: processer – utveckling - tillämpning, Studentlitteratur AB, 2006
FÖRFATTARE
Text: Carsten Ryytty, författare och f.d. SO-lärare
