Marie Antoinette, en gång Frankrikes drottning, stod år 1793 inför en revolutionär domstol där hon fick sin dödsdom. Trots hopp om att hennes värdiga uppträdande skulle rädda henne, förklarades hon skyldig till högförräderi, och tvingades en kort tid därefter möta sitt öde i giljotinen. I den här artikeln kan du läsa om hennes sista tid, från den spända rättegången till hennes sista ord innan giljotinens klinga föll. Marie Antoinettes liv och död ger oss en inblick i en turbulent tid i Europas historia där revolutionen ställde den gamla samhällsordningen mot en helt ny världsordning.
En i förtid åldrad och tärd Marie Antoinette avporträtterad under sin tid i fängelset strax innan sin död. Målning gjord av Alexander Kucharsky 1793.
Änkan Capet får sin dödsdom
År 1793
Juryn har dragit sig tillbaka för att överlägga. I mer än en timme är ledamöterna borta, vilket anses vara länge för den revolutionära domstolen som annars är känd för att utfärda dödsdomar lika snabbt som lätt. Kanske är juryn oenig? Kanske finns det ändå en chans att den före detta drottningen ska kunna undkomma med livet i behåll?
Men inte. Snart är männen som håller hennes liv i sina händer tillbaka, och kvinnan som i Frankrike alltid kallats Marie Antoinette men som nu, efter sin make kungens död, enbart tilltalas som ”änkan Capet”, förklaras vara skyldig till högförräderi. Dödsdomen ska verkställas omedelbart.
ANNONS
ANNONS
Enligt ett vittne tycks hon i det ögonblicket bli ”som utplånad av överraskning”.
Domen blev en chock
In i det sista hade hon uppenbarligen hoppats på att bli räddad, trots att det för de flesta var uppenbart att rättegången var förutbestämd att sluta precis så här. Kanske hade hon under sitt framträdande i rätten känt att hon imponerat på åhörarna, genom sitt värdiga och kraftfulla uppträdande, och hoppats på att det ändå skulle ge resultat.
Bild: Wikimedia Commons Marie Antoinette inför revolutionsdomstolen. Bild gjord av Pierre Bouillon, 1794.
Kanske är det helt enkelt så att ingen människa någonsin väntar sig en dödsdom. Kanske föreställer man sig alltid, in det sista, att något mirakel ändå ska ske, något som ställer allt till rätta. Men nu står hon där inför domstolen. Rättens ordförande frågar om hon har något att tillägga. Marie Antoinette skakar tyst på huvudet.
Strax efter klockan fyra på morgonen förs hon tillbaka mot sin cell. Den före detta drottningen klagar på att hon känner sig svag, och erbjuds ett glas vatten. När hon ska gå nerför en brant spiraltrappa tar hon stöd mot en av sina fångvaktare, löjtnant de Busne. Löjtnanten tar av sig sin hatt, som tecken på respekt.
Väl inne i cellen ges hon ett stearinljus, bläck och papper. Hon skriver ett brev till sin svägerska, med förhoppningen att det ska vidarebefordras till hennes barn (vilket aldrig sker):
Denna den 16 oktober, vid klockan 4:30 på morgonen Må Gud ha förbarmande över mig! Mina ögon har inga mer tårar att gråta för er, mina stackars barn; farväl, farväl! Marie Antoinette
ANNONS
ANNONS
Förberedelser inför avrättningen
Klockan sju på morgonen stiger hennes uppassare, en 25-årig kvinna vid namn Rosalie, in i cellen. Den före detta drottningen erbjuds något att äta. ”Jag behöver ingenting längre”, svarar hon. ”Allt är över för mig.”
Rosalie, och vakterna som aldrig lämnar rummet, insisterar ändå på att ge henne en skål buljong. Hon tar emot den men lyckas bara svälja några skedar.
Därefter förklarar man för henne att hon kommer att föras till sin död utan den svarta klänning som hon burit ända sedan hennes make kungen avrättades. En enkel vit bomullsklänning, en svart underkjol och en vit hätta är allt hon får ha på sig.
Därefter klipper Rosalie hennes hår kort i nacken, en rutin inför avrättningar i giljotinen. Marie Antoinettes hår, som tidigare varit så vackert, och som hon genom åren ägnat sådan möda åt hos Frankrikes främsta frisörer, har blivit vitt under tiden i fängelse, under de fyra år som gått sedan revolutionen år 1789.
Marie Antoinette är 37 år gammal. Ända sedan hon föddes har hon tillhört Europas aristokratiska elit, som dotter till den regerande kejsarinnan Maria Teresia av Österrike. Som 15-åring giftes hon bort med den blivande kung Ludvig XVI av Frankrike, vars fyra barn hon sedan har burit. Hon har tillhört en härskarklass som tyckt att deras privilegier varit givna av Gud, men nu har hela den världen rasat samman.
Den franska revolutionen skakar Europa
Det är den franska revolutionen som har ägt rum, en av de mest omdiskuterade och omskrivna händelserna i världshistorien. Det hela började som ett folkligt uppror, inspirerat av vackra idéer om människors lika värde. Men kaos och blodbad följde i dess spår och snart skulle pendeln slå tillbaka.
Efter år av krig och oroligheter kom en av revolutionens generaler, Napoleon Bonaparte, till makten bara för att dra in Europa i ett totalt krig som till sist slutade med att den avskaffade franska monarkin återuppstod. Då skulle Marie Antoinettes rykte åtminstone i viss mån återupprättas, liksom hennes makes. Det hindrade inte att mycket av det som revolutionen trots allt stod för, och som året 1789 kom att förknippas med – folkstyre, avskaffande av gamla privilegier, sekularisering – så sakteliga kom att bli verklighet runt om i Europa. På så vis fanns ingen återvändo. Revolutionen i Frankrike visade vägen in i en ny tid.
Men allt det ligger ännu långt borta, denna oktoberdag år 1793.
Bild: Wikimedia Commons Den 16 oktober 1793 förs Marie Antoinette ut ur sitt fängelse till vagnen som ska ta henne till Place de la Révolution där giljotinen väntar. Målning av Georges Cain, 1885.
Marie Antoinette förs till giljotinen
Strax före klockan elva på förmiddagen stiger bödeln Henri Sanson in i Marie Antoinettes cell. Man läser upp dödsdomen på nytt. Mot hennes protester binds hennes händer bakom ryggen och hon förs ut på borggården. Där väntar bödelns öppna kärra, dragen av två stora vita hästar. När hon närmar sig vagnen börjar hela hennes kropp skaka, våldsamt. Vakterna går med på att lossa hennes händer, så att hon kan sätta sig på huk i ett hörn av fängelsegården för att uträtta sina behov.
Sedan binds hon på nytt och stiger upp i vagnen, som sakta för henne genom Paris gator. En väldig folkmassa trängs runt omkring. Vissa skriker och förolämpar henne. Andra bara stirrar. Tidigare samma år har kungen avrättats, nu är det drottningens tur. Blodig historia skapas i Paris denna tid och nya kapitel skrivs varje dag.
Marie Antoinette har hunnit lugna sig efter utbrottet av panik på fängelsegården. Hon sitter där helt stilla, blek och mager, utan att reagera på ropen och skratten.
ANNONS
ANNONS
Framme på Place de la Révolution ser hon giljotinen som väntar. På nytt visar hon ”starka känslor”, men samlar sig snart igen. Försiktigt stiger hon ut ur vagnen och tar sina sista steg, de som leder upp på schavotten. I sista stund råkar hon trampa på bödelns fot.
”Min herre, jag ber om ursäkt, jag gjorde det inte med flit”, säger hon. Det blir hennes sista ord.
Klockan kvart över tolv på dagen faller giljotinens snedställda klinga och Marie Antoinette är död. Hennes avhuggna huvud lyfts upp och visas för den samlade folkmassan. Kvarlevorna slängs i en omärkt grav på Madeleinekyrkogården i centrala Paris.
Ord och begrepp:
Aristokrati: Det översta och mäktigaste sociala samhällsskiktet (överklass/adel). Läs mer >
Ludvig XVI (1754-1793): Frankrikes kung
Marie Antoinette (1755-1793): Frankrikes drottning
Revolution: En snabb eller djupgående förändring, en fullständig omformning av ett lands politiska, ekonomiska och/eller sociala system.
Visste du att:
Marie Antoinette hade enligt vissa källor ett kärleksförhållande med den svenske greven och diplomaten Axel von Fersen. Om deras relation verkligen var fysisk är omdebatterad, men Fersen spelade en viktig roll i hennes liv från år 1783 och framåt.
Åtskilliga böcker om och filmatiseringar av Marie Antoinettes liv har producerats under åren. 2006 kom Sofia Coppolas långfilm Marie Antoinette med Kirsten Dunst i titelrollen.
Bild: Scen från Sofia Coppolas långfilm Marie Antoinette.
Uppgifter och frågor
Frågor till texten:
Vem var Marie Antoinette? Berätta om henne i några rader.
Varför tror du Marie Antoinette dömdes till döden?
Hur gick det till när hon blev avrättad?
Ta reda på:
Nämn några andra viktiga historiska personer som var verksamma under samma tid som Marie Antoinette och beskriv kortfattat deras inverkan på Europas eller övriga världens historia vid den tiden.
Är du intresserad av att läsa fler spännande berättelser av författaren så rekommenderas 101 historiska händelser – en annorlunda världshistoria. Bokens webbplats
År 1793 stod det revolutionära Frankrike inför ett allvarligt hot. Fiendearméer närmade sig landets gränser samtidigt som uppror rasade på hemmaplan. Då fattades ett beslut som skulle förändra både kriget och synen på vem som skulle försvara landet. Hundratusentals unga män kallades in till armén. Många av dem hade aldrig tidigare lämnat sin hembygd. Nu väntade långa marscher, brist på mat och utrustning, sjukdomar och blodiga strider – men också mötet med ett Frankrike de knappt visste fanns. Ur revolutionens massarméer växte en ny tanke fram: soldaten skulle inte längre bara kämpa för en kung, utan som medborgare för sitt land...
Sommaren 1793 reste 24-åriga Charlotte Corday ensam till Paris med en kniv gömd under kläderna. Hon var själv anhängare av revolutionens idéer, men avskydde det växande våldet och hade blivit övertygad om att den radikale journalisten Jean-Paul Marat bar en stor del av skulden. Genom att döda honom trodde hon att hon kunde rädda republiken från fortsatt blodspillan. Istället blev Marat martyr, Charlotte giljotinerades och revolutionen blev ännu våldsammare. Vem var kvinnan bakom ett av franska revolutionens mest berömda mord, och varför var hon beredd att offra sitt eget liv?
Det finns flera förklaringar till franska revolutionen 1789. Somliga historiker har lagt tonvikten vid det orättvisa ståndssamhället, statens dåliga finanser, den höga arbetslösheten och missväxten med följande hungersnöd. Andra har betonat att upplysningsförfattarnas svidande kritik mot ofriheten och att den amerikanska fri- och rättighetsförklaringen skapade revolutionära stämningar bland det franska folket. Alla dessa orsaker är riktiga och bidrog mer eller mindre till revolutionen. Men räcker de som förklaring?
Kan ett uppslagsverk vara så farligt att det måste förbjudas? I 1700-talets Frankrike var svaret ja. Denis Diderot och hans medarbetare ville samla så mycket som möjligt av tidens kunskap i ett enda stort verk. Resultatet blev "Den stora Encyklopedin", ett faktarikt verk som samlade kunskap om allt från filosofi och vetenskap till hantverk, teknik och vardagsliv. Men böckerna nöjde sig inte med att förklara hur världen fungerade. De uppmuntrade också människor att använda sitt förnuft, tänka själva och ifrågasätta gamla sanningar. Det oroade både kyrkan och makthavarna, och till slut förbjöds verket. Censuren och de ständiga konflikterna gjorde arbetet allt svårare, och delar av produktionen fick fortsätta i hemlighet. Trots motståndet lyckades Encyklopedin överleva och blev en av upplysningstidens viktigaste symboler för kunskap och rätten att tänka fritt...
1700-talets Paris var en stad fylld av ljud, rörelse och starka kontraster. På de trånga gatorna trängdes försäljare, hantverkare, tiggare, eleganta borgare och hästdragna vagnar, medan kaféer och marknadshallar sjöd av nyheter, skvaller och politiska diskussioner. Seine förde varor genom staden och gav arbete åt många, men både floden och gatorna användes också som avstjälpningsplatser. Bakom det livliga folklivet dolde sig därför ett Paris som ofta var smutsigt, stinkande och långt ifrån bekvämt...
Att flytta från landsbygden till en fransk stad kunde öppna dörren till arbete, handel och ett bättre liv. Men staden var också ett samhälle fyllt av regler, privilegier och tydliga gränser mellan fattiga och rika. Här styrde borgmästare och mäktiga ämbetsmän, hantverkarna organiserades i skrån och den som ville bli fullvärdig borgare kunde få vänta i många år. Till och med maten på värdshusen och vilka familjer som måste ta emot inkvarterade soldater kunde bestämmas av myndigheterna...
