Axel von Fersens försök att rädda det franska kungaparet från revolutionen

Axel von Fersen var sommaren 1791 svindlande nära att skriva in sig i historieböckerna. Om inte en nitisk postmästare stoppat kungaparets vagn i Varennes, nära gränsen till Luxemburg, kanske den franska historien hade sett annorlunda ut. Bakom Fersens försök att föra Ludvig XVI och Marie Antoinette ur det revolutionära Frankrike stod inte bara äventyrliga aristokrater utan också regenter som Gustav III, denne älskare av allt franskt som vid Bastiljens stormning 14 juli 1789 hade utbrustit: ”Vilka ohyggliga människor! De är Europas orangutanger.”
S

Axel von Fersen organiserade den franska kungafamiljens flyktförsök 20-21 juni 1791 som skulle ta dem ut ur revolutionens Frankrike. De nådde emellertid bara fram till orten Varennes där de arresterades efter att ha blivit igenkända.

Gustav III skulle stoppa revolutionen i Frankrike

Axel von Fersen var sedan 1790 minister för kontakterna med det franska kungaparet, ett uppdrag som knappast motsade ryktena om hans roll som älskare åt Marie Antoinette. Från bostaden vid Rue de Matignon 17 i Paris och via sina täta besök i Tuileriepalatset, dit kungaparet tvingats flytta från Versailles i oktober 1789, deltog han i organiserandet av flykten. Gustav III var väl införstådd med flyktplanerna. Sedan svensk-ryska kriget hade avslutats genom freden i Värälä i augusti 1790 koncentrerades hans intresse på försöken att stoppa den revolutionära utvecklingen och återge den franska monarkin dess ställning. Fram till sin död 1792 var Gustav III intensivt verksam för internationella aktioner mot Frankrike. En viktig allierad var i så fall Katarina II:s Ryssland. Katarina den stora höll dock honom på halster med svävande löften som aldrig infriades. Kungen skrev också brev till Karl IV av Spanien för att erhålla finansiellt stöd och förankra kravet på att han själv skulle vara överbefälhavare för den militära insatsen, till exempel vid en tänkt svensk-rysk landstigning i Normandie.

ANNONS

ANNONS

Användbara begrepp

Aristokrater: (Här) adel

Kontrarevolution: Motrevolution, att återställa den gamla ordningen

Nationalförsamlingen: "Den franska riksdagen"

Rojalist: Anhängare av kungamakten

Strax innan den planerade flykten reste Gustav III till Aachen. Här fanns ett par tusen högaristokratiska franska emigranter och ryktena surrade om en förestående kontrarevolution i Frankrike. Chocken över misslyckandet fick honom att än hårdare driva sin rojalistiska linje: ”Krossa nationalförsamlingen och dess skändliga principer” Den storpolitiska situationen reducerade emellertid alltmer hans möjligheter att stå i spetsen för kontrarevolutionen. Preussen och Österrike närmade sig Ryssland; alla hade de gemensamt intresse av Polens delning. Katarina II behövde inte längre tillmötesgå Gustav III.

Gustav III:s agerande kan uppfattas som fanatiskt och verklighetsfrämmande. Historikern Erik Lönnroth framhåller dock i sin biografi över kungen, Den stora rollen, dennes klara blick för följderna av revolutionen i Frankrike. Landet var Sveriges traditionella allianspartner som i långa perioder bidragit med subsidier (ekonomiskt understöd) i utbyte mot svenskt stöd. Nya allianser var därför nödvändiga när Frankrike föll bort. I revolutionen såg han också kulturens och den goda smakens undergång, allt som han värderat så högt. Den upplysta despotism (envåldsmakt) han passionerat hade kämpat för rasade; vilken monark skulle stå på tur nästa gång - kanske han själv? Han verkade närmast ointresserad av kungaparets öde, främst värnade han om monarkin som system. När Ludvig XVI accepterade den konstitutionella författningen (de nya grundlagarna) i september 1791 instämde Gustav III i de europeiska monarkernas hårda kritik av kungaparets påstådda undfallenhet (medgörlighet).

Vem var Axel von Fersen?

Vem var då Axel von Fersen som en tid befann sig i den europeiska politikens centrum? Han föddes 1755 och kom från högadlig familj. Fadern, riksrådet Axel von Fersen d.ä., hade tillhört frihetstidens inflytelserika riksdagsmedlemmar och till och med fängslats när Gustav III ströp adelns maktställning 1789. Sonen var trots det svuren rojalist. På ett för en europeisk aristokrat typiskt sätt var hans utbildning i högsta grad internationell. Sin rundresa (”grand tour”) inledde han som 15-åring med militär utbildning i preussiska Braunschweig och studier av historia och konst i Schweiz och Italien (Lausanne, Genève, Florens, Rom, Neapel). Även nöjen och sociala visiter stod på programmet för den reserverade och bördsstolte Axel von Fersen som 1773 i Versailles presenterades för kung Ludvig XV. I det hektiska nöjesliv som omfattade kortspel, supéer, opera och teater mötte han också dåvarande kronprinsessan Marie Antoinette på en maskerad.

ANNONS

ANNONS

Efter några år i Sverige gjorde Fersen en ny utlandsresa. I Paris kom han att tillhöra drottningens inre cirkel, en relation som väckte uppmärksamhet. Eventuellt för att undgå den känsliga situationen deltog Fersen 1780-1783 i den franska expeditionskåren till stöd för amerikanerna i nordamerikanska frihetskriget. Han träffade George Washington och medverkade i det avgörande slaget mot britterna vid Yorktown 1781. Väl tillbaka i Paris köpte han, som brukligt var, en tjänst som överste i det svenska regementet i fransk tjänst, Royal Suédois. Efter lång övertalning lyckades han få sin far att stödja ett köp av regementet varefter han blev dess befälhavare.

Kungafamiljen flyr från Paris

Marie Antoinette hade som 15-åring kommit till Paris 1770 för att gifta sig med den franske kronprinsen Ludvig (XVI). Hon var dotter till Maria Teresia, Österrikes drottning. Äktenskapet var ett led i alliansen mellan de båda länderna, sedan länge arga fiender. Den lättsamma blivande drottningen hade en bristfällig utbildning och var i början inte van vid det överdådiga franska hovet, jämfört med det strängt spartanska (enkla) i Wien. Säkert uppfattade hon den misstänksamhet som fanns gentemot henne såsom österrikiska.

Planer på ett fritagningsförsök började att växa fram vintern 1790-1791. Axel von Fersen var, med Gustav III:s stöd, hjärnan bakom förberedelserna. Rojalistiska fransmän fanns bland de sammansvurna. Baron de Breteuil ansvarade för kontakterna med utländska makter medan generalen Louis de Bouillé, som var förlagd i Metz, stod för inkvartering och militärt skydd. Tanken var att kungatrogna trupper skulle resa sig mot revolutionärerna i Paris. Målet var Montmédy, 30 mil från Paris och bara några få mil till gränsen mot Luxemburg, varifrån kontrarevolutionen kunde dirigeras. Fersen lät i förväg köra ut den egentligen alltför iögonenfallande vagnen till en mötesplats i stadens utkant. Från det av nationalförsamlingen välbevakade slottet tog kungaföljet med Fersens hjälp sent på kvällen 20 juni en hyrdroska till den väntande vagnen. Flyktorganisatören Fersen lämnade tidigt den kungliga vagnen för att i Belgien invänta resningen (revolten).

Flyktförsöket misslyckas

Redan från början drabbades flyktingarna (kungen, drottningen, de två barnen, guvernanten samt kungens syster Elisabeth) av förseningar. Till råga på allt dröjde det inte länge förrän kungen vid ett skjutshåll blev igenkänd av en bybo som sett honom vid en officiell tillställning i Paris.

När Ludvig XVI:s kammartjänare Lemoine på morgonen den 21 juni upptäckte att kungafamiljen försvunnit utbröt förvirring i Paris. Nationalförsamlingen samlades till ett krismöte. Kurirer skickades ut med order från nationalgardets chef Lafayette att kungaparet skulle gripas. I Sainte Menehould hade skjutshållaren och postmästaren Drouet nåtts av bybornas misstankar om en elegant vagn som stannat till. Drouet red mot Varennes för att varsko myndigheterna.

ANNONS

ANNONS

Varennes ligger 25 km nordväst om den från första världskriget tragiskt kända krigsskådeplatsen Verdun och härjades också mycket svårt i detta krig (franska revolutionskrigen). Byn delas av floden Aire. Bebyggelsen finns dels längs en brant sluttning, dels på andra sidan floden varför bron blir en viktig nyckelpunkt. En kedja av slumpmässiga händelser gjorde att trupper aldrig hann fram för att besätta bron och skydda vagnen, samt att förseningar gjorde att kungaparet genom förseningar tvingades att övernatta i byn.

Rådmannen Jean-Baptiste Sauce fick, sannolikt chockad av gästernas uppdykande, härbärgera kungaparet i sitt enkla trähus där han också hade sin butik. Sauce var specerihandlare och ljustillverkare, en typisk representant för tredje ståndet på landsbygden. En trång trätrappa ledde upp till andra våningen där de flyende installerades och tillbringade natten. Kungen hade uppgivit att deras liv var i fara och att de därför lämnat Paris. Drouet som anlänt till byn lät emellertid inte vagnen fortsätta utan arresterade kungaparet med stöd av nationalförsamlingen och Lafayettes order. Tusentals människor hade samlats i byn och stämningen var hotfull. Av de soldater som skulle stödja kungaparet fanns inte ett spår. En del hade lagt ned vapnen, andra aldrig hunnit ifatt vagnen. General de Bouillés misslyckande var fullständigt. Återfärden blev en mardröm för de kungliga. Hotfulla folkmassor trängdes utanför vagnen och krävde den ”österrikiska horans huvud”.

När kungaparet var tillbaka i Paris hade deras ställning blivit ännu svagare. Axel von Fersen fick senare i Belgien besked om misslyckandet. Till sin far skrev han sorgset (på franska): ”Föreställ dig min sorg och känn medlidande med mig”.

Den 13 februari 1792 mötte han Marie Antoinette för sista gången. Hennes dödsdag högtidlighöll han livet ut.

Kungaparet i Paris 1791
Bild: SO-rummet.se
Kungafamiljen som förs tillbaka genom Paris efter att ha blivit tillfångatagna i Varennes bara 7 mil från gränsen och friheten. Det långsiktiga syftet med flykten var att åstadkomma en kontrarevolution med hjälp av rojalistiska trupper.

Vad hände sedan?

Hur gick det då för dramats huvudpersoner efter Varennes? Flera av dem fick en våldsam död. Ludvig XVI avrättades den 21 januari 1793 och senare samma år, den 16 oktober, var det Marie Antoinettes tur att bestiga schavotten (giljotinen). Lafayette motsatte sig behandlingen av kungen 1792, gick i landsflykt men återkom under Napoleon. Vid 73 års ålder blev han på nytt nationalgardets ledare, efter julirevolutionen 1830 som beredde väg för Ludvig Filip som regent. Gustav III sköts av Anckarström i en adelsförankrad mordkomplott i mars 1792.

Axel von Fersens ställning var påtagligt försämrad efter Gustav III:s död. Han fortsatte som diplomat, bland annat förhandlade han med Napoleon 1797. Tillbaka i Sverige vid sekelskiftet 1800 satt han huvuddelen av tiden fram till statsvälvningen 1809 i regeringen. Under kuppen mot Gustav IV Adolf 1809 förhöll han sig passiv. Som gustavian uteslöts han från Karl XIII:s regering. Fersen var mycket impopulär och tjänade som symbol för den arroganta högaristokrati som inte insåg att en ny tid kommit. Sedan den nyutnämnde kronprinsen, Karl August, hastigt avlidit 1810, spreds pamfletter som utan grund anklagade Fersen och hans syster Sofie Piper för att ha låtit förgifta kronprinsen. Det olycksaliga datumet 20 juni, exakt 19 år efter flyktförsöket till Varennes, misshandlades Fersen till döds i Gamla stan av en uppretad folkmassa när Karl Augusts liktåg gick genom Stockholm (”Fersenska mordet”). Gardessoldaternas passivitet vid dödsmisshandeln speglade det agg som fanns mot Fersen, även i samhällets högsta skikt.

Slutligen Drouet som revolutionens krumbukter (krökar) förde fram i världshistoriens ljus. Han erhöll en nationalbelöning för sin insats och invaldes i det styrande revolutionära konventet där han 1793 röstade för kungens avrättning. Under kriget mot Österrike tillfångatogs han och fördes i en fångtransport genom Bryssel i oktober 1793. Fersen nåddes av uppgiften och skrev i sin dagbok sedan han lyckats att få se Drouet: ”Åsynen av denne gemene bov uppväckte min vrede, och den ansträngning jag gjorde för att icke säga något därom till honom […] var påkostande.” Drouet utväxlades senare och deltog i Babeufs misslyckade ”kommunistiska” sammansvärjning 1796. Han fängslades av republikens mer moderata krafter som nu hade makten, flydde till Kanarieöarna och kämpade mot engelsmännen. Vid återkomsten till Frankrike fick han skadeersättning såsom ”ett offer för konungars och deras oförbätterliga partigängares hat”. Napoleon berömde honom: ”Herr Drouet, ni har förändrat världens utseende”. Drouet dog slutligen 1824, sedan nya politiska maktskiften tvingat honom att under restaurationen efter Napoleons fall leva under antaget namn.

Napoleons ord hade kunnat gälla för Axel von Fersen i stället, om den av honom arrangerade flykten hade lyckats. Fersen påverkade trots allt den historiska utvecklingen, men åt motsatt håll än vad han tänkt sig. Kungaparets misslyckade flykt ökade ytterligare misstänksamheten mot dem och anklagelserna för hemliga underhandlingar med Frankrikes fiender tilltog i styrka, något som kan ha haft betydelse för deras slutliga öde.

LÄS MER: Axel von Fersen

LÄS MER: Marie Antoinette

LÄS MER: Franska revolutionen

LÄS MER: Franska revolutionskrigen inleds - Frankrike förklarar krig mot Österrike

Franska revolutionen och Gustav III

Revolutionen i Frankrike 1789 hade drabbat Gustav III såväl privat, genom vänskapen med det franska kungaparet, som ekonomiskt, som mottagare av franskt understöd.

Tanken på ett "korståg" mot revolutionärerna ("Europas orangutanger", skrev Gustav III) tog sig flera uttryck: dels von Fersens misslyckade flyktförsök 1791, dels planerna på att med Rysslands hjälp marschera mot Paris.

Till det senare behövdes kartor. Två svenska officerare - kapten Carl Otto von Fieandt och kornett Carl Fredrik König - sändes därför sommaren 1791 ut på ett hemligt uppdrag. De återkom med värdefulla upplysningar, men Katarina den storas entusiasm var begränsad. Kungens död 1792 satte slutgiltigt punkt för de kontrarevolutionära planerna.

Uppgifter och frågor

Frågor till texten:

  1. Varför ville Gustav III stoppa revolutionen i Frankrike?
     
  2. Vem var Axel von Fersen och vad var hans koppling till flyktförsöket?
     
  3. Nämn några faktorer som bidrog till att kungafamiljens flykt från revolutionens Frankrike misslyckades.
     
  4. Vad hände senare med dramats huvudpersoner:

       a) Ludvig XVI

       b) Mari Antoinette

       c) Gustav III

       d) Axel von Fersen

 

Text: Torbjörn Nilsson, professor i historia

 

Senast uppdaterad: 19 november 2019
Publicerad: 18 november 2019

ANNONS

ANNONS

Liknande filmer och poddradio

ANNONS

Liknande artiklar

M

Revolutionen och det franska samhällets förändring

Den franska revolutionen omformade både det politiska och sociala landskapet i Frankrike. Många av...

Sponsrad
M

Orsaker till den franska revolutionen

I juli år 1789 sjöd Paris av rykten. Det låg en känsla av hopp och frihet i luften, men också av...

L

Marie Antoinette mötte döden i giljotinen

Strax före klockan elva på förmiddagen den 16 oktober 1793 stiger bödeln in i Marie Antoinettes...

L

Stormningen av Bastiljen - inledningen på franska revolutionen

Den 14 juli 1789 stormade befolkningen i Paris den medeltida fästningen Bastiljen. Stormningen av...

ANNONS

Ämneskategorier

Franska revolutionen

Franska revolutionen (1789-1799) ökade folkets makt och förändrade det franska och europeiska samhället.

Relaterade taggar

Axel von Fersen

Axel von Fersen (1755-1810) var greve, riksmarskalk och nära vän till Frankrikes drottning Marie...

Ludvig XVI

Ludvig XVI (1754-1793) var kung av Frankrike 1774-1792. Han gifte sig vid 16 års ålder med den 14...

Marie Antoinette

Marie Antoinette (1755-1793) föddes i Österrike och kom som 14-årig prinsessa till Versailles i...