Byarnas och städernas uppkomst i medeltidens Sverige

Under slutet av vikingatiden och början av medeltiden växte byar fram i snabb takt runt om i Sverige, och under 1100- och 1200-talen fick vi många av våra första städer.
S

Så här skulle en gata i en stor by eller liten stad kunnat sett ut under medeltiden.

Byarnas uppkomst

Ända från slutet av vikingatiden fram till 1800-talet representerade byn den bebyggelseform i vilken de allra flesta svenskar levde.

Övergången från ensamgårdar till en samlad flerhushållsbebyggelse skedde under nyodlingsepokens första århundraden (1000-talet - 1200-talet).

Spår efter steninhägnader visar visserligen att man redan under yngre järnåldern haft ett behov att markera ägo- och betesgränser mellan gårdar, men fram till vikingatidens slut är gravfälten av enfamiljstyp. I och med att växelbruk började införas blev det emellertid nödvändigt att skifta ägor med sina grannar, eftersom arealerna annars inte räckte till för en tillräckligt stor skörd varje år.

ANNONS

ANNONS

Är detta en olämplig annonsör? Klicka här

Kungamaktens och kyrkans etablering, varigenom skatter och olika skyldigheter ålades lokalsamhället, bör också ha bidragit till att förtäta bebyggelsen. De nya levnadsomständigheterna framtvingade en samordning av arbetsinsatserna och en hög grad av kollektivt beslutsfattande, vilket satte sin prägel på människorna.

Byalaget leddes av en ålderman, som valdes eller utsågs genom turordning. För medlemskap i byalaget krävdes enligt äldre Västgötalagen ett hemman taxerat till ett öresland (= 1/8 markland, ca 1,5 ha). Medlemskapet berättigade till en andel av de olika jordmånerna kring byn, liksom till del i ängsmark, skog och fiske.

Åkrar och utmarker skiftades i långsmala remsor och delades mellan gårdarna. För att minnas vem som ägde vad användes i östra Sverige solskiftes-principen, dvs, den vars gård låg längst österut i byn fick automatiskt den teg som låg längst österut på åkern. I västra Sverige tycks solskiftet däremot aldrig ha slagit igenom. I stället stadgade Västgötalagen att säljaren vid jordöverlåtelse skulle vandra runt med köparen och visa vilka tegar som hörde till gården.

Vy över en lite större europeisk medeltida stad. De svenska städerna var små i jämförelse med städerna nere på kontinenten. Det var i stort sett bara Stockholm och Visby som höll internationella mått.

Städernas framväxt

Städer växte fram i stort antal i rikets kärnområden under nyodlingsepoken (1000-talet till början av 1300-talet), ofta i anslutning till tingsplatser och kungsgårdar. Bakgrunden var den ökande Östersjöhandeln och den kungliga och kyrkliga förvaltningens behov av nya stödjepunkter.

I Götalandskapen uppstod under 1100- och 1200-talen Skara, Lödöse, Skänninge, Söderköping, Kalmar, Växjö, Västervik, Jönköping, Norrköping, Linköping och Visby; i Mälardalen under 1200-talet Stockholm, Arboga, Örebro, Enköping, Uppsala, Strängnäs och Västerås. I Finland däremot fanns förutom Åbo och Viborg inga större städer och i Norrland endast Gävle. Med undantag för Stockholm och Visby framstod heller ingen av de svenska medeltidsstäderna som städer vid en internationell jämförelse. Sammanlagt hyste de högst några procent av befolkningen, och andelen tyskar var stor.

ANNONS

ANNONS

Efter tyskt mönster fick städerna en betydande inre självstyrelse, där rättskipning och förvaltning utövades av ett råd under ledning av en borgmästare. Den äldsta bevarade stadslagen, "bjärköarätten" (ordet har med handel att göra) nedtecknades första gången omkring år 1300.

Från, 1300-talets mitt finns Visby stadslag bevarad. Texten är på tyska, och lagen är också påverkad av tysk stadsrätt. Omkring 1355 infördes Magnus Erikssons stadslag, som skulle gälla för hela riket. Här stadgades bland annat att halva stadens råd skulle besättas av tyskar.

De svenska stadslagarna tycks emellertid mest ha använts som ett komplement till landskapslagarna, med vilka de i huvudsak överensstämde. Kvinnans ställning var dock något friare i staden: hon hade t.ex. lika arvsrätt och kunde även tillerkännas rätten att gifta bort sin dotter.

Städernas borgare

Borgare var de invånare i städerna som innehade burskap, dvs. åtnjöt fullständiga medborgerliga rättigheter. Burskap innebar rätten att driva näring, delta i rådstugan, väljas till förtroendeuppdrag samt dömas enligt stadslagen.

För att vinna burskap skulle man antingen äga fastighet i staden eller ha erlagt burskapsavgift. Burskapsavgiften var fem öre, varför de som köpt sitt burskap ibland kallades "femöresborgare". Med burskapet följde också vissa skyldigheter som t.ex. att betala stadgade avgifter och att delta i nattvakt, brandskydd och försvar.

Burskap kunde förloras genom brott eller genom mångårig frånvaro från staden, och det kunde inte kombineras med burskap i annan stad. Om någon borgare önskade byta näring, exempelvis från hantverk till köpenskap, måste han ansöka om nytt burskap.

Svenska ortnamn

Ortnamn kan i kombination med arkeologiska undersökningar ge kunskap om bebyggelseutvecklingen under forntiden och tidig medeltid.

Ortnamn som har en asaguds namn som förled måste givetvis ha funnits före kristendomen: (Oden)-sala, (Tors)-åker, (Ul)-tuna, (Tyr)-inge, (Tors)-hälla, (Oden)-sjö, (Odens)-berg. Detsamma gäller ortnamn på -vi och -lund/-lunda, vilket betyder kultplats (Ulle-vi, Frö-lunda). Även ortnamn på -löv, -lösa, -hem, -stad, -by och -tomta (= fast boplats) är urgamla och ibland äldre än från vikingatiden. De förekommer ofta med fornnordiska personnamn eller naturbeteckningar som förled. Ortnamn med element som -torp, -ryd, -röd, -rum, -säter, -boda, -böle, -hult, -måla och -mark, vilkas betydelser syftar på nybyggen och röjningar, är däremot yngre och brukar dateras till nyodlingsepoken under vikingatid och tidig medeltid.


LÄS MER: Kvinnors liv under medeltiden

LÄS MER: Livet på landet och i staden under medeltiden

LÄS MER: Jordbruk och bönder i medeltidens Sverige

LÄS MER: Den medeltida staden

Text: Gunnar Åselius, professor i militärhistoria vid Försvarshögskolan

 

Senast uppdaterad: 22 juli 2019
Publicerad: 18 juli 2019

ANNONS

Är detta en olämplig annonsör? Klicka här

ANNONS

Liknande filmer och poddradio

ANNONS

Liknande artiklar

L

När digerdöden drabbade Sverige

Innan pesten kom, kom ryktet och skräcken som övergick i panik. De som kunde satte sig i säkerhet...

M

Magnus Eriksson - Folkungaättens siste regent

Kring midsommar 1319 lyftes den treårige Magnus Eriksson - kung av Sverige och Norge - upp på Mora...

M

Kungen och hans män - den svenska centralmaktens uppkomst

Kring slutet av 1200-talet förändrades det svenska samhället i grunden. Kungamakten stärktes och...

S

Heliga Birgitta - Europas skyddshelgon

Heliga Birgitta har en stark ställning som katolskt helgon och är sedan 1999 Europas skyddshelgon....

ANNONS

Ämneskategorier

Livet på landet och i staden på medeltiden

Vardagsliv och andra företeelser i det medeltida samhället (500-1500).

Sverige och Norden på medeltiden

Nordens medeltid (1050-1520) räknas senare än i övriga Europa eftersom det tog lång tid för det som utmärker medeltiden...

Relaterade taggar

Borgare

Från början var begreppet borgare (från tyskans bürger; borginnevånare) synonymt med att vara...

Urbanisering

Urbanisering är en benämning för när folk flyttar in till städer och ökar deras befolkningsmängd,...