Det svenska rättssystemet
ANNONS
Den som berövar annan livet, döms för mord till fängelse på viss tid, lägst tio och högst arton år, eller på livstid.
För att dömas för mord krävs alltså att någon:
- Berövar någon annan livet, alltså att man gör något så att någon annan dör, och
- Att man gör det med uppsåt, det vill säga vanligen med vilja (vilket framgår av en annan lag, brottsbalken 1 kap. 2 §).
Det som man inte kan läsa ut ur lagtexten är i vilka specifika situationer som bestämmelsen ska användas för.
Vad betyder det att beröva någon livet? Om man skjuter en annan person så personen dör har man ganska klart berövat någon livet. Men har man berövat någon livet om man vill att någon ska dö och därför uppmuntrar personen till att göra något farligt, som personen sedan dör av?
För att avgöra sådana frågor finns domstolar, som genom att tolka de lagar som riksdagen stiftar på specifika fall bestämmer vilka situationer som faller inom bestämmelsen och vilka som faller utanför (det som brukar kallas för bestämmelsens tillämpningsområde).
Vilka domstolar finns i Sverige?
Det finns två huvudsakliga sorters domstolar: allmänna domstolar och förvaltningsdomstolar.
De allmänna domstolarna hanterar dels brottmål, alltså när en åklagare åtalar någon för att ha begått ett brott, dels tvister mellan personer eller organisationer. Om person A tycker att person B har en skuld till person A, skickar person A en stämningsansökan till domstolen så får domstolen bestämma om det finns en skuld eller inte och om person B är skyldig att betala tillbaka skulden.
Förvaltningsdomstolarna hanterar mål mellan staten och en enskild person eller organisation. Det kan till exempel handla om att någon har betalat för lite skatt eller om någon är så sjuk att hen måste tvångsvårdas. Då bestämmer förvaltningsdomstolen i de frågorna.
Utöver dessa två olika sorters domstolar finns det också specialdomstolar, som bara bestämmer om frågor som handlar om ett särskilt ämne. Det finns sådana specialdomstolar för miljöfrågor, migrationsfrågor och arbetsrättsliga frågor.
ANNONS
Domstolarnas nivåer
Den domstol som hanterar målet först kallas för första instans. Om man inte är nöjd med det som den domstolen har bestämt kan man överklaga till andra instans, det vill säga en domstol på en nivå över den första instansen. Om man inte heller är nöjd med andra instansens beslut, finns det också en tredje instans. Den tredje och högsta instansen tar i första hand upp mål där det behövs vägledning, till exempel när det finns någon osäkerhet kring hur liknande fall ska bedömas. Det är därför ovanligt att ett mål prövas i mer än två instanser.
För de allmänna domstolarna heter första instans tingsrätt, andra instans hovrätt och tredje instans Högsta domstolen.
För förvaltningsdomstolarna heter första instans förvaltningsrätt, andra instans kammarrätt och tredje instans Högsta förvaltningsdomstolen.
Domstolssystemet ser ut ungefär så här:
ALLMÄNNA DOMSTOLAR | FÖRVALTNINGSDOMSTOLAR | |
Första instans: | Tingsrätt | Förvaltningsrätt |
Domar och beslut överklagas till | se nedan | se nedan |
Andra instans: | Hovrätt | Kammarrätt |
Domar och beslut överklagas till | se nedan | se nedan |
Tredje instans: | Högsta domstolen | Högsta förvaltningsdomstolen |
Domarnas titlar inom domstolenPå domstolen jobbar domare. I tingsrätt och förvaltningsrätt kallas en domare som är jurist med fast tjänst för rådman, i hovrätten för hovrättsråd och i kammarrätten för kammarrättsråd. I Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen kallas domarna för justitieråd. Utöver dessa titlar finns det också domare under utbildning som kallas för fiskaler. |
ANNONS
Hur avgörs mål?
Många mål kan avgöras utan att parterna kommer till domstolen. Det är exempelvis fall då det inte ska hållas förhör med någon och målet i sig är mindre komplicerat. Målet kan då avgöras av en domare.
Om det finns vittnen eller om det handlar om mer allvarliga brott eller frågor som inte kan avgöras skriftligen, kallar domstolen till en huvudförhandling. Vid huvudförhandlingen är juristdomaren ordförande och bestämmer vem som får prata och i vilken ordning. Tillsammans med ordföranden sitter tre nämndemän som inte är jurister, men som fungerar som domare tillsammans med ordföranden. Allt som allt är det alltså oftast fyra domare som bestämmer hur det ska gå i ett mål.
Rättegångar om brottmål i tingsrätten
Under en rättegång i ett brottmål finns det en åklagare i salen. Åklagaren är inte en del av domstolen utan är helt självständig. Det är åklagaren som tillsammans med polisen har utrett brottet och som skickat in en stämningsansökan till tingsrätten. I stämningsansökan står det vad åklagaren påstår har hänt. Åklagaren presenterar också bevisning om händelsen under huvudförhandlingen.
I salen finns också den tilltalade, den som åklagaren påstår har gjort något brottsligt, som förhörs om vad som har hänt. Den tilltalade har ofta en offentlig försvarare, en advokat som har utsetts av tingsrätten för att föra den tilltalades talan. I många brottmål finns det också en målsägande med i salen, det vill säga den som åklagaren påstår har utsatts för brott. Målsäganden kan också ha en advokat som hjälper till med talan, ett målsägandebiträde. Vissa brott, till exempel narkotikabrott, har inte begåtts mot någon särskild person och då finns det ingen målsägande. Det kan också finnas vittnen, personer som inte har med själva saken att göra, men som kanske har sett eller hört något eller som har någon kunskap om det som målet handlar om. Vittnen kommer in i salen först när de ska lämna sin berättelse.
Rättegångar om tvistemål i tingsrätten
Om det i stället är ett tvistemål i en tingsrätt, finns det ingen åklagare eller statlig företrädare i salen. I tvistemål har en privatperson eller en organisation stämt en annan privatperson eller organisation. Den som har stämt någon kallas för kärande och den som har blivit stämd kallas svarande. Båda parter kan ha anlitat advokater som då kallas ombud. Även i tvistemål kan det finnas vittnen.
Olika mål i förvaltningsrätten
I en förvaltningsrätt finns det så många olika måltyper att det är svårt att säga något allmänt om vilka parterna är. Helt grundläggande är att det i de allra flesta fall är en enskild part på den ena sidan och en statlig förvaltningsmyndighet på den andra sidan. I vissa mål inleds målet med att man skickar en ansökan till förvaltningsrätten, men oftast har en förvaltningsmyndighet fattat ett beslut som sedan överklagas till förvaltningsrätten. Många mål i förvaltningsrätten avgörs utan att det sker någon förhandling.
Nämndemännens rollBåde i förvaltningsrätt och tingsrätt finns det nämndemän. Nämndemännen är lekmannadomare, alltså domare som inte har någon juridisk utbildning eller bakgrund. I de flesta fall består rätten av en juristdomare och tre nämndemän (se faktarutan ovan). Om rätten är oense och två domare vill en sak och två domare vill en annan sak, har juristdomaren ofta utslagsröst. I brottmål har alla domare lika stark röst och om det blir ”oavgjort” är det den mening som är mest lindrig för den tilltalade som vinner. |
ANNONS
ANNONS
Viktiga principer
Rättssystemet är uppbyggt på viktiga principer. Några av dem är så gamla att de funnits med i de allra flesta rättssystem sedan romarrikets dagar. Här ska ett litet urval beskrivas:
- Legalitetsprincipen
All offentlig makt utövas under lagarna. Det innebär att statliga myndigheter bara får vidta åtgärder som har stöd i lag. Domstolar och andra myndigheter kan alltså inte fritt bestämma hur de vill göra i ett visst fall, utan måste basera sina beslut på vad som står i lagen. Inom straffrätten finns en särskild legalitetsprincip: Inget straff utan lag. Den principen finns beskriven i nästa stycke.
- Inget straff utan lag (straffrättsliga legalitetsprincipen)
En rättsprincip som är så gammal att den har ett latinskt namn (nulla poena sine lege). Kortfattat går principen ut på att för att man ska kunna straffas för en gärning måste det ha funnits en lag som förbjöd handlandet vid tiden för gärningen. Om något blir brottsligt en vecka eller en dag efter att man betedde sig på ett visst sätt, kan man alltså inte straffas för det. Det är därmed endast gärningar som passar in på en straffbestämmelse som begås efter att straffbestämmelsen har börjat gälla som är brottsliga. Det spelar ingen roll när polisen upptäcker att ett brott begåtts, det är lagen som gällde vid gärningen som är det avgörande.
- Allas likhet inför lagen
Alla människor är jämlika i juridisk mening. Det innebär att lika fall ska behandlas lika. Om man till exempel misstänks för ett brott ska man behandlas på samma sätt som andra som misstänks för ett brott, oavsett om man är rik eller fattig eller vilken bakgrund man har.
- Proportionalitetsprincipen
En myndighet får inte använda mer ingripande åtgärder än vad som krävs med hänsyn till ändamålet. En åtgärd får vidtas mot en person bara om skälen för åtgärden uppväger det besvär som åtgärden innebär för den som drabbas. Om någon till exempel är misstänkt för fortkörning kan en domstol inte häkta den personen, eftersom det vore en alldeles för ingripande åtgärd för ett brott som endast kan ge böter.
- Hellre fria än fälla
En annan väldigt gammal princip (på latin in dubio pro reo). Principen betyder att om det finns något tvivel kring om en tilltalad har begått en gärning, ska man hellre fria personen än att fälla. Anledningen till detta är att det anses vara värre att fälla en oskyldig person än att fria någon som kan vara skyldig.
- Omedelbarhetsprincipen
Allmänna domstolar ska grunda sina domar på det som har kommit fram under själva rättegången. Det betyder att parter och vittnen normalt hörs direkt inför domstolen eller är närvarande via videolänk under rättegången. Tanken är att rätten ska ha goda förutsättningar att få en överblick och kunna värdera hela bevismaterialet i ett sammanhang. Principen gäller dock inte för förvaltningsdomstolar. Där är istället stora delar av processen ofta helt skriftlig.
ANNONS
LÄS MER: Rättssystemet och domstolarna
LÄS MER: Rättegång - från brott till straff
LÄS MER: Högsta domstolen
LÄS MER: Vittna i domstol - måste man göra det?
LÄS MER: Sveriges rättsväsen
Tips på vidare fördjupning:Om du vill lära dig mer om några av sakerna som tagits upp här, finns det många artiklar på Södertörns tingsrätts domarblogg: Därför behöver vittnen komma till domstolen trots att de har blivit förhörda av polisen | Domarbloggen |
Uppgifter och frågor
Frågor till texten:
- Vem bestämmer vilka lagar som gäller i Sverige?
- Vad är skillnaden mellan allmänna domstolar och förvaltningsdomstolar?
- Vad gör en åklagare i en rättegång om brottmål?
- Ge exempel på vad som kan hända i en rättegång i tingsrätten vid ett brottmål.
- Vad är nämndemännens roll i en domstol?
- Ge exempel på vilka typer av mål som förvaltningsdomstolarna hanterar.
- Nämn några viktiga principer som rättssystemet i Sverige bygger på.
Diskussionsfrågor:
- Varför är det viktigt att alla människor är lika inför lagen, oavsett deras bakgrund?
- Vad finns det för fördelar med att ha en samlad rättegång där man presenterar alla bevis i ett sammanhang (omedelbarhetsprincipen)? Vad finns det för nackdelar? Vore det bättre om åklagaren skickade in hela utredningen till en domare som får läsa igenom den och sen komma med en dom?
- Varför finns det en möjlighet att överklaga beslut och domar till en högre instans?
- Varför finns det nämndemän? Skulle det vara bättre om alla mål avgjordes av jurister, utan inblandning av lekmän? Eller skulle det vara bättre att ha det som i andra länder, där det är elva jurymedlemmar utan juridisk bakgrund som avgör målet?
Källor:
Rättegångsbalken (1942:740) kap. 42-46
Regeringsformen (1974:152) 2 kap. 10 §
Regeringsformen (1974:152) 1 kap. 9 §
Rättegångsbalken (1942:740) 24 kap. 1 §
Europakonventionen art. 6.2.
Rättegångsbalken (1942:740) 17 kap. 2 §
Rättegångsbalken (1942:740) 30 kap. 2 §
FÖRFATTARE
Text: Emil Nordin, domare på Södertörns tingsrätt
Webbplats: Domarbloggen