Judarnas historia under antiken

Från början blev det ingen större skillnad för judarna som fick behålla sin religion och sina seder.

Efter Alexanders död splittrades hans rike och delades mellan hans generaler. De delar av det grekiska väldet som är viktiga i den bibliska historien är de som kontrollerades av ptolemeerna, som styrde från Alexandria i Egypten (se relevanta begrepp) och seleukiderna som regerade från Antiokia i Syrien (se relevanta begrepp).

Kanaan (ungefär nutidens Israel-Palestina, se karta) var först en ptolemeisk lydstat (se karta). Judarna levde ett ganska lugnt liv men betalde nu skatt till ptolemeerna i Alexandria istället för till perserna (som tidigare hade styrt över dem).

Omkring 200 f.Kr erövrade selukiderna hela Kanaan (se karta). Inte heller detta var ett problem i början, den enda skillnaden var att skatten nu betalades till Antiokia i Syrien.

Antiokia besegrades så småningom av romarna som krävde höga skatter av selukiderna i Antiokia. Dessa blev då i sin tur tvungna att höja skatten i sina lydstater vilket ledde till att judarna blev missnöjda. Antiokos, kungen i Antiokia, började till och med ge sig på templet i Jerusalem dit rika judar donerade mycket pengar. Han fick också för sig att den judiska religionen var ett hot mot hans makt över området (Judeen) varför han förbjöd judarna att utöva sin religion. Detta blev för mycket för judarna som nu gjorde uppror.

Upproret organiserades av makabeerna (en judisk släkt) som efter ett tag lyckades återfå kontrollen över sitt land.

Israeliterna under makabeernas ledning (167-63 f.Kr)

Makabeerna återtog makten och kastade ut alla främmande gudastatyer från templet i Jerusalem.

​Släkten Makabeus kom sedan att styra Judeen i ungefär hundra år. I slutet av den här tiden hade maktstrider inom det judiska samhället gjort folk trötta. När romarna sedan erövrade Judeen 63 f.Kr, blev många lättade över att det politiska läget äntligen blev stabilt.

Romarna erövrar (63 f.Kr)

Makabeernas sista regent var en drottning som hette Alexandra Salome. Efter hennes död blev det bråk mellan sönerna om makten. Romarna kallades in som medlare i konflikten men i samband med detta tog de kontroll över Judeen som blev ett lydrike under Rom (se karta över romarriket).

Folket i Judeen hade inget annat val än att lyda. De blev väl behandlade av romarna och en del judar var lättade av den nya politiska stabiliteten. De utförde också en del tjänster åt Julius Caesar. Bland annat  försåg de Caesar och Kleopatra med proviant när de var belägrade i Alexandria vintern 48-47 f.Kr.

Julius Caesar visade tacksamhet och tillsatte en judisk prins från makabeerna som lydkung och överstepräst i Judeen.  När han dog 44 f.Kr fick judarna det sämre.

Makabeerkungen blev avsatt av sin son Herodes. Herodes höll sig väl med Rom, men han var inte omtyckt av folket. Herodes var en misstänksam kung som till och med dödade medlemmar av sin egen familj av rädsla för att själv förlora makten. Under sin tid som kung lät han restaurera templet i Jerusalem. Förutom detta genomförde han också många andra statligt finansierade byggprojekt i olika delar av Judeen.