George Orwells budskap med "Djurfarmen"

Vem är Boxer, den starke, godhjärtade och hederlige? Han är inte en enda människa utan miljoner människor. Han är alla de människor som trodde på Stalin och hans män. Boxer är de miljoner människor som arbetade hårt, frös och svalt men i det längsta hade kvar drömmen om rättvisa och ett bättre liv. Det är ju först när Boxer är på väg mot döden som han försöker sparka sig fri.

Vad ville Orwell säga?    

George Orwell var inte ute för att roa. Visserligen är Djurfarmen (se artikel) en fantastiskt rolig bok, men vad dess författare vill säga är något mycket allvarligt: "Se häri Sådan är kommunismen i Sovjetunionen. Akta er! Se hur det gick för Boxer!"

George Orwell är en pseudonym, ett författarnamn som Eric Blair antog. Han var född 1903 i Bengalen i Indien som då var brittisk koloni. Fadern var kolonial tjänsteman, och familjen hörde till medelklassen. Men det är bland de fattiga arbetarna, ibland i rena slummen, som Orwell kände att han hade en uppgift som författare. Politiskt var han en vänsterman, och han var rädd för att Djurfarmen skulle göra att han uppfattades som konservativ. Han vänder sig knappast mot planhushållning som sådan utan mot att de kommunistiska ledarna offrar människor genom "utrensningar, avrättningar, förtryck av minoriteter, tystade av all kritik".

I ett utskrivet men inte använt förord till Animal Farm skriver han: "Om frihet över huvud taget betyder någonting så betyder det rätten att säga folk det som de inte vill höra."

Boken Djurfarmen har inget lyckligt slut. Djuren står hjälplösa ute i mörkret och bevittnar sina ledares arrogans och grymhet. 

År 1949 kom Orwell med en ännu mörkare bok med den korta titeln 1984. Här tecknar han en skräckinjagande bild av ett framtida samhälle där medborgarna är berövade all frihet. De styrande bestraffar kärlek, kontrollerar och styr allt privatliv och förvrider sanningen och förfalskar historieskrivningen.

Staten är allt. Den enskilda människan är ingenting.

Orwell är bitter. En liknande bitterhet fanns hos Jonathan Swift (1667-1745), som skrev roliga och spännande böcker om djur men djupare sett ville tala till oss om människors godhet och ondska. Swift, som var domprost på det fattiga Irland, upprördes över engelsmännens likgiltighet inför svältdöden bland de fattiga irländarna.

Han publicerade A Modest Proposal, som är bittrare än något som Orwell skrev. "Ett blygsamt förslag till förhindrande av att de fattigas barn på Irland blir en börda för sina föräldrar eller sitt land" är att dibarn används som föda. "Varje gentleman skulle säkerligen vilja betala ett gott pris för en välsmakande och fet barnkropp."

Det konstiga är att den då verksamma censuren inte stoppade utgivningen. Tog man inte Swift på allvar? Eller ännu värre: Tog man honom på allvar?

Världen i augusti 1945

Det var många som helst inte ville höra det som Orwell hade att säga. Det var därför som han var rädd för att ingen förläggare skulle vilja ge ut Djurfarmen, och det var därför som flera förläggare tackade nej. Andra världskriget hade slutat 1945. Den 7 maj hade tyskarna kapitulerat. Hitler hade begått självmord i sin bunker i Berlin den 30 april.

Tillsammans hade de fyra stormakterna USA, Sovjetunionen, Storbritannien och Frankrike besegrat Nazityskland. Sovjetunionen hade fått utkämpa ett förödande krig. Tyska arméförband hade kunnat hejdas först i Moskvas utkanter. Josef Stalin var populär i västvärlden, en trygg och gemytlig Uncle Joe som sög på sin pipa och såg till att den ondskefulle Hitler fick vad han förtjänade.