M
Tagg
strid
Slaget vid Plataiai ägde rum den 27 augusti 479 f.Kr och vanns av grekerna varefter perserna lämnade Grekland.

Slaget vid Plataiai

Efter persernas katastrofala nederlag mot grekerna under sjöslaget vid Salamis i september 480 f.Kr försvårades, eller nästan omöjliggjordes, vidare persiska kampanjer till lands i Grekland. Grekerna var nu herrar över havet och kunde därmed förhindra transporter via sjövägen med förnödenheter till den persiska armén. Dessutom riskerade grekernas nya sjöherravälde att helt förhindra en persisk reträtt över Dardanellerna i norr (se karta). Den persiska storkungen Xerxes tvingades därför låta sin armé övervintra i Thessalien i nordöstra Grekland (se karta).

Når våren kom år 479 f.Kr, marscherade perserna återigen ner till Aten som brändes på nytt (staden hade bränts ner av perserna året innan). Atenarna lät nu övertala spartanerna att det återigen var dags att anfalla perserna.

ANNONS

Den 27 augusti samma år drabbade en grekisk armé samman med den persiska armén utanför staden Plataiai i Boetien (se karta). Den grekiska armén bestod av spartaner och andra stadsstater från Peloponnesos (karta) tillsammans med atenarna.

I slaget följde den grekiska armén från början samma taktik som den vanligtvis brukade göra genom att positionera sig på en höjdsträckning fullt av buskar och stenar, där persernas kavalleri hade svårt att anfalla dem. Enligt grekiska källor bestod den grekiska armén av omkring 10 000 soldater, medan persernas styrka var tre gånger så stor, alltså 30 000 man. 

Grekerna stod nu uppe på höjden och förberedde sig för strid, samtidigt som den persiska armén närmade sig från plan mark och gjorde sig redo att anfalla grekernas position.

Plötsligt övergav dock grekerna sin vanliga strategi och anföll nedför höjden mot det persiska kavalleriet som togs med total överraskning. Det grekiska anfallet, som leddes av spartanska hopliter, kom både plötsligt och oväntat vilket resulterade i att de persiska ryttarna inte hann rida undan och själva gå till anfall. Istället blev de nu ihopträngda och krossade av hopliternas långa spjut och anfallets tyngd. När det persiska kavalleriet var besegrat hamnade resten av den persiska armén i obalans och dukade under för den framstormande grekiska armén.

Spillrorna av den kvarvarande persiska armén flydde norrut mot Makedonien, varefter de sedan tog sig över Dardanellerna till Mindre Asien (dagens Turkiet).

Perserkrigens följder

Men det slutar inte med det här för perserna. Nederlagens tid var inte över för samma dag som perserna förlorade slaget vid Plataiai drabbades även den resterande persiska flottan av ännu en stor katastrof. Efter att de grekisk-joniska stadsstaterna i Mindre Asien hade fått information från det grekiska fastlandet om motståndet vid Thermopyle, och sjösegern vid Salamis gjorde de återigen uppror mot sina persiska härskare, samtidigt som de bad grekerna i moderlandet om hjälp (se joniska upproret). Grekerna skickade därefter drygt hundra fartyg till ön Samos intill Mindre Asiens västkust, där de vid sundet mellan ön och berget Mykale fann resterna av den persiska flottan (se karta). För att skydda sin flotta och undvika strid hade perserna dragit upp de flesta av fartygen på stränderna och byggt en palissad kring sitt läger. Men när grekiska marinsoldater anföll strandlinjen blev det ett blodbad på de persiska trupperna samtidigt som de resterande persiska fartygen, möjligtvis upp mot 300 stycken, brändes och förstördes.

Efter dessa förkrossande nederlag var den persiska kampanjen och invasionen mot det grekiska fastlandet över. Perserna skulle även i fortsättningen under en lång tid framåt utgöra ett hot mot de grekiska stadsstaterna, men den persiska expansionen västerut hade nu stoppats.

ANNONS

ANNONS

Det kvarvarande persiska hotet fick ändå långtgående följder för de grekiska stadsstaterna och deras inre utveckling under 400-talet f.Kr. Hotbilden fick Aten såsom den främsta sjömakten i Grekland att tillsammans med andra stadsstater bilda det attiska sjöförbundet där dess medlemmar förband sig att bidra med fartyg eller pengar till ett gemensamt försvar. Det var ett försvarsförbund som under Atens ledning nu kunde ta upp kampen med Sparta och dess peloponnesiska förbund om makten i Grekland. Samtidigt medförde avgifterna som attiska förbundets medlemmar var tvungna att betala till Aten, att staden fick ett stort tillskott i sin ekonomi. Aten upplevde därmed en långvarig högkonjunktur och kulturell blomstringstid under 400-talet f.Kr.

När hotet från perserna blev alltmer avlägset, kom istället de interna motsättningarna i Grekland att förstärkas. I takt med att Aten växte som en allt starkare grekisk stormakt kom också det atenska demokratiska styrelseskicket att utvecklas och att växa i styrka. Men i avsaknad av ett yttre hot som Persien hade utgjort och som fick de grekiska stadsstaterna att enas - blossade nu istället alla interna konflikter mellan stadsstaterna upp till ytan vilket så småningom utmynnade i det peloponnesiska kriget.

LÄS MER: Perserkrigen

LÄS MER: Slaget vid Thermopyle

LÄS MER: Slaget vid Marathon

LÄS MER: Slaget vid Salamis
 

Litteratur:
J.F.C. Fuller, De avgörande slagen, del 1 - Från antiken till Hastings 1066, Historiska Media, 2004
Tom Holland, Marathon - det persiska imperiet och kampen om västerlandet, Leopard Förlag, 2006
Simon Anglim m.fl., Slagfältet under antiken, Historiska Media, 2002


FÖRFATTARE

Text: Johnny Poetzsch, lärare i historia och andra samhällsorienterande ämnen
Webbplats: Poetzsch Historica

Här nedan hittar du material som kan relateras till slaget vid Plataiai.

Uppdaterad: 2 december 2024
Publicerad:
30 oktober 2018

ANNONS

ANNONS

Länkar om Slaget vid Plataiai

Loading content ...
Loading content ...
Loading content ...

ANNONS

ANNONS