Tagg om slaget vid Salamis
Bild:
Slaget vid Salamis i september 480 f.Kr är ett av krigshistoriens mest kända sjöslag.

Slaget vid Salamis

Trots det grekiska nederlaget i norra Grekland vid Thermopyle och nedbränningen av Aten var kriget mellan Persien och de grekiska stadsstaterna inte slut.

Den grekiska taktiken gick ut på att till lands undvika strider på öppna fält där perserna hade fördel genom sin numerära överlägsenhet och sitt starkare kavalleri. Grekerna drog sig därför tillbaka allt längre söderut mot ett bergsområde som lämpade sig bättre för gerillakrigföring. Samtidigt använde de sin flotta till att störa den persiska armén genom att försöka skära av deras underhållslinjer som gick via havet.

När hösten närmade sig med sina höststormar, hade den persiska storkungen Xerxes ännu inte lyckats få till ett avgörande. Hans planerade erövring av halvön Peloponnesos i söder var beroende av att den persiska armén fick underhåll och stöd från sin flotta när de senare skulle ta sig över det Korintiska näset (se karta). Av den anledningen tog sig den persiska flottan söderut, för att runda halvön Attika (se karta). Vid ön Salamis, söder om Attika och några mil väster om Aten, möttes de båda flottorna. Den grekiska flottan som bestod av mindre och mer lättmanövrerade fartyg lyckades locka in den numerärt överlägsna persiska flottan i det trånga sundet, varefter en stor sjödrabbning följde - slaget vid Salamis.

Sjöslaget föregicks av att Xerxes hade låtit sin egyptiska fartygsskvadron blockera Megarakanalen, samtidigt som två andra skvadroner hade blockerat varsin sida av ön Psittalia, för att på så sätt stänga in den grekiska flottan och omöjliggöra att den flydde söderut (se karta). Dessutom hade han låtit ytterligare en skvadron patrullera den södra kusten av Attika.

Den grekiska flottan tog initiativet genom att låta dess korintiska skvadron bestående av 50 triremer (stora krigsfartyg) fylla sina segel och låtsas fly norrut, in i det trånga sundet mellan ön Salamis och fastlandet Attika. Det blev en simulerad flykt som åtföljdes av den atenska och peloponnesiska skvadronen, samtidigt var en jonisk skvadron placerad och dold i en bukt av Salamis och avvaktade.

Grekernas simulerade flykt fick perserna att nappa på betet. Hela den persiska flottan följde nu efter dem in i det trånga sundet. Storkungen Xerxes, som befann sig på Attikas fastland vid en kommandopostering, såg hur den grekiska flottan passerade nedanför honom och försvann norrut, samtidigt som hans egen flotta anlände och trängde in i sundet. Han såg dock inte hur grekerna, efter att ha passerat en utskjutande udde som dolde fartygen, helt plötsligt vände flottan och i full fart återvände i samma riktning som de hade kommit. Efter den manövern kunde grekerna anfalla den ankommande persiska flottan som genom sin storlek fyllde hela sundet och skapade en trängsel som gjorde det omöjligt för dem att retirera eller utföra en samordnad attack.

Samtidigt spelade grekerna ut ytterligare ett äss ur rockärmen när den joniska skvadronen dök upp från sin undanskymda plats vid bukten i söder och nu anföll de bakre persiska flottenheterna i deras flank, vilket ytterligare försvårade deras flykt.

Grekernas taktik var lika enkel som förödande. Deras fartyg utgjordes till största delen av långsmala skepp med en besättning på cirka 50 man. Men fartygen var utrustade med kraftiga och tunga bronstäckta rammar som var fastsatta vid kölen under vattenlinjen. Besättningarna på de snabba och lättmanövrerade grekiska fartygen kunde därmed ramma sina motståndare i deras sidor eller akter, för att på så sätt kapa motståndarnas åror och göra fiendefartygen manöverodugliga, varefter fartygen besköts och bordades av grekiska marinsoldater.

I detta kaos och eldhav slogs de persiska besättningarna för sina liv, samtidigt som Xerxes, som befann sig vid sin landbaserade kommandopost, tvingades se på när stora delar av hans flotta förintades och gick under. Den feniciska skvadronen (som tillhörde perserna) slogs sönder av grekerna när de rodde in i de hål som uppstått i de persiska linjerna. Därefter kunde grekerna fortsätta att anfalla persernas flanker och rygg. Rester av den feniciska skvadronen tvingades därefter till flykt samtidigt som andra persiska skvadroner försökte följa efter i det trånga sundet. Fartyg trängdes, körde in i varandra, fastnade, började brinna och sjönk. Efter detta kaos var slaget avgjort och avslutades i en vild persisk flykt.

Enligt uppgift ska grekerna ha förlorat 40 fartyg i sjöslaget samtidigt som 200 persiska fartyg förstördes och många andra erövrades.

Sjöslaget vid Salamis kom att försvåra, eller närmast omöjliggöra vidare persiska kampanjer i Grekland. Grekerna var nu herrar över havet. Men kriget var inte vunnet än. En sista stor kraftmätning mellan perser och greker återstod - slaget vid Plataiai 479 f.Kr.

Läs om perserkrigen >
Läs om slaget vid Marathon >
Läs om slaget vid Thermopyle >
Läs om slaget vid Plataiai >

Text: Johnny Poetzsch, lärare i historia och andra samhällsorienterande ämnen

Här nedan hittar du fakta som kan relateras till slaget vid Salamis.

Publicerad: 
29 oktober 2018

Annons

Länkar om Slaget vid Salamis

Sortera efter:
          

Genomgång (5:42 min) där SO-Sture berättar förenklat och lättförståeligt om perserkrigen. Här berörs slaget vid Marathon, slaget vid Thermopyle och slaget vid Salamis.

Spara som favorit
          

På SR:s hemsida kan du lyssna på ett program (ca 25 min) ur Vetenskapsradion Historia som bl.a. handlar om det avgörande slaget vid Thermoplye där en liten grekisk truppstyrka bestående av 300 spartaner och några tusen greker lyckades stoppa en enormt överlägsen persisk armé. Under det andra perserkriget, tio år efter slaget vid Marathon, kämpade grekerna vid Thermoplyae, Salamis och Plataea för sin frihet - en kamp som hade kunnat gå helt annorlunda, och i så fall omskapat Europas historia. Antikvetaren Allan Klynne och programledaren Tobias Svanelid guidar runt på de antika slagfälten. Programmet går att ladda ner (22 MB).

Spara som favorit
          

Omfattande artikel i Wikipedia där du kan läsa om de grekisk-persiska krigen som var en serie konflikter mellan den grekiska världen och det persiska riket som påbörjades omkring 490 f.Kr. och varade till 449 f.Kr. Begreppet syftar vanligtvis på de två persiska invasionerna av det grekiska fastlandet år 490 f.Kr. och 480-479 f.Kr. Vid båda tillfällena lyckades de allierade grekerna besegra perserna...

Spara som favorit