M
Tagg
spartaner
Bild från filmen "300" (2007) som handlar om slaget vid Thermopyle 480 f.Kr under perserkrigen.

Slaget vid Thermopyle

klocka
Lästid 9 minuter

Under antiken låg bergspasset Thermopyle i centrala Grekland närmare kusten än vad det gör idag. För arméer som kom norrifrån och ville ta sig vidare söderut var detta bergspass en viktig passage. På grund av det strategiska läget utspelade sig flera slag vid bergspasset.

Det mest kända av dessa ägde rum sommaren 480 f.Kr (se karta). Striden stod mellan en stor persisk invasionsarmé och en betydligt mindre grekisk styrka. Slaget räknas som en del av de s.k. perserkrigen och betraktas som ett av de mest kända i Europas krigshistoria.

ANNONS

Fastän grekerna befann sig i ett stort numerärt underläge, lyckades de under ledning av den spartanske kungen Leonidas hålla Thermopyle i två dygn. Därefter trängde perserna fram och besegrade försvararna under den tredje dagens strider.

Leonidas och hans 300 spartaner, som stred och dog, har skrivit in sig i den västerländska historien som hjältar. Men de var inte ensamma. Även soldater från flera andra grekiska stadsstater deltog i försvaret. Det finns otaliga moderna skildringar av händelserna kring slaget vid Thermopyle, såsom den något fantasifulla filmen 300, i regi av Zack Snyder (2007).

Bakgrund till slaget

Hotet från en nära stundande invasion från det mäktiga perserriket hängde återigen över Grekland. Det hade gått bara tio år sedan sist (490 f.Kr), då stadsstaten Aten med hjälp av den mindre stadsstaten Plataiai hade lyckats besegra en stor persisk invasionsstyrka vid Marathon, bara några mil från Aten. Därigenom hade man den gången lyckats avvärja hotet av en persisk invasion.

Nu, tio år senare, var det återigen dags för en konfrontation mellan de grekiska stadsstaterna och den persiska supermakten. Den här gången kom perserna under ledning av kung Xerxes I, som hade efterträtt sin far Darius I. Den stora persiska armén tog sig från Asien till Europa över två tillfälliga broar av sammanbundna fartyg. Broarna hade byggts över Hellesponten (dagens Dardanellerna), ett sund i nuvarande Turkiet som skiljer de båda världsdelarna åt.

Hur stor den persiska armén var är osäkert. Moderna uppskattningar varierar kraftigt, från omkring 70 000 till 300 000 soldater. Oavsett vilket antal som stämmer var det en mycket stor armé med både infanteri (fotsoldater) och kavalleri (ryttare).

Varför valde grekerna att försvara Thermopyle?

Grekerna hade först övervägt att försvara sig längre norrut, men valde slutligen Thermopyle. Beslutet blev att skicka en styrka på omkring 6 000-7 000 man från olika stadsstater till bergspasset. Strategin var att fördröja persernas framryckning så att de övriga grekiska stadsstaterna skulle hinna mobilisera (rusta och samla ihop) sina styrkor.

Kung Leonidas av stadsstaten Sparta skulle leda försvaret. Bland soldaterna fanns 300 spartaner samt flera tusen krigare från andra grekiska stadsstater, däribland Thespiai, Thebe och Korinth. Även förslavade heloter från Sparta deltog.

Men hur kom det sig att grekerna skickade så få krigare till Thermopyle, när perserna var så många? Historiker ser ett par möjliga skäl. Många grekiska stadsstater ville ogärna skicka soldater till en plats långt från sina egna hemtrakter. Dessutom pågick viktiga religiösa högtider, bland annat en spartansk festival och de olympiska spelen vid Olympia. Det bidrog till att vissa stadsstater dröjde med att skicka större styrkor.

Även om grekerna hade få soldater jämfört med den stora persiska invasionsarmén, så var platsen vid Thermopyle ett högst strategiskt val. För att kunna ta sig förbi bergspasset, som var omgivet av branta berg på ena sidan och havet på den andra, måste perserna passera genom en mycket smal landremsa. På vissa ställen var passagen bara omkring 15-20 meter bred.

Där kunde inte den persiska armén utnyttja sitt stora övertag i antal soldater. Istället tvingades perserna anfalla med mindre grupper åt gången, vilket passade de tungt utrustade grekiska hopliterna (fotsoldater med stora sköldar och långa spjut).

ANNONS

ANNONS

Bergspasset hade dessutom sedan gammalt förstärkts med murar som grekerna gjorde sitt bästa för att reparera och bygga på innan slaget utbröt. Ute till havs fanns därtill en stor grekisk flotta som skulle bistå landtrupperna och hindra perserna från att komma förbi den vägen. Flottan försvarade området vid Artemision, längre österut längs kusten.

Tre dagars hårda strider

Den persiske kungen Xerxes I (regent 486-465 f.Kr) hade förväntat sig att grekerna skulle retirera när de fick syn på den enorma persiska armén. Enligt den grekiske historikern Herodotos väntade Xerxes i flera dagar på att försvararna skulle ge upp sina ställningar. Men grekerna var där för att strida och stannade.

För den persiska armén blev det tvärstopp vid Thermopyle. Under två dagars hårda strider försökte perserna gång på gång bryta igenom försvaret. Men grekerna kunde utnyttja den trånga passagen och sina täta stridsformationer för att slå tillbaka anfallen. Perserna led stora förluster utan att lyckas ta sig förbi.

Men så hände något oväntat. En lokal grek vid namn Efialtes avslöjade för perserna att det fanns en bergsstig runt passet. Xerxes skickade då soldater längs stigen för att ta sig bakom de grekiska försvararna. När Leonidas fick veta att perserna höll på att omringa honom insåg han att slaget var förlorat.

De flesta grekiska soldater drog sig då tillbaka. Leonidas stannade kvar med sina 300 spartaner, omkring 700 krigare från Thespiai och 400 från Thebe. Även heloter deltog i de sista striderna. Enligt Herodotos valde soldaterna från Thespiai frivilligt att stanna, medan omständigheterna kring de thebanska soldaternas deltagande är mer omdiskuterade.

Under den tredje dagen anföll perserna från flera håll. Leonidas stupade tillsammans med de flesta av sina kvarvarande soldater. En del av thebanerna gav upp och togs till fånga. Det grekiska försvaret var därmed krossat och vägen söderut låg öppen för den persiska armén.

Om grekerna inte hade förråtts av en av sina egna hade de möjligen kunnat hålla Thermopyle ännu längre. Men trots nederlaget hade den lilla grekiska styrkan lyckats fördröja den betydligt större persiska armén.

Efterspel – grekerna besegrar till slut perserna

Efter slaget vid Thermopyle erövrade perserna bland annat Aten som brändes. Därefter ägde flera drabbningar rum mellan grekerna och perserna. De avgörande vanns av grekerna. Med stadsstaten Aten i spetsen samlade grekerna sina krafter i en stark flotta och besegrade den persiska flottan vid Salamis 480 f.Kr.

Året därefter (479 f.Kr) lyckades en grekisk armé under ledning av Sparta besegra den kvarvarande persiska invasionsarmén vid Plataiai. Ungefär samtidigt vann grekerna ytterligare en viktig seger vid Mykale, där stora delar av den persiska flottan förstördes. Därmed var persernas försök att erövra Greklands fastland över, även om striderna mellan greker och perser fortsatte under flera årtionden.

ANNONS

ANNONS

Varför var Spartas soldater så fruktade?

Varför var Spartas soldater så fruktade i antikens Grekland? Var de verkligen bättre krigare än alla andra?

Spartanerna använde ungefär samma vapen och rustningar som andra grekiska hopliter: stora sköldar, spjut, svärd och hjälmar. Den stora skillnaden var deras träning, disciplin och förmåga att strida tillsammans.

I de flesta grekiska stadsstater var hopliterna vanliga medborgare som till vardags arbetade som exempelvis bönder eller hantverkare. I Sparta ägnade däremot de fullvärdiga manliga medborgarna en stor del av sina liv åt militär träning. Redan vid sju års ålder började pojkarna en hård uppfostran som kallades agoge. De tränades i uthållighet, lydnad och samarbete.

På slagfältet stred spartanerna i en falang, en tät formation där soldaterna stod sida vid sida och skyddade varandra med sina sköldar. Även andra greker använde falanger, men spartanernas långa träning gjorde dem särskilt skickliga på att hålla samman leden och följa order under strid. Deras rykte var så starkt att fiender ibland kunde tveka inför att möta dem.

Men Spartas militärsystem hade också en mörk sida. Det byggde till stor del på heloterna, en förslavad befolkning som tvingades arbeta på jordbruken. Tack vare deras arbete kunde de spartanska medborgarna ägna så mycket tid åt krigföring.
 

 

S  LÄS MER: Perserkrigen

S  LÄS MER: Slaget vid Marathon

S  LÄS MER: Slaget vid Salamis

S  LÄS MER: Slaget vid Plataiai

Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
 

Litteratur:
Hugo Montgomery, Medelhavsvärldens historia till omkring 400 e.Kr, Almqvist & Wiksell, 1995
J.F.C. Fuller, De avgörande slagen – från antiken till Hastings 1066, Historiska Media, 2003
Paul Cartledge, Sparta – en odödlig historia, Santérus förlag, 2012


FÖRFATTARE

Text: Sandra Jönsson, kulturskribent och Robert de Vries (red)

Här nedan hittar du material med anknytning till slaget vid Thermopyle.

Uppdaterad: 28 oktober 2026
Publicerad:
05 februari 2018

ANNONS

ANNONS

Länkar om Slaget vid Thermopyle

ANNONS

ANNONS

Loading content ...
Loading content ...
Loading content ...

ANNONS

ANNONS

ANNONS