Även om periodiseringen av Sveriges historia har beteckningen medeltid gemensam med det övriga Europa, avviker det medeltida Sverige på många sätt från den "västeuropeiska normen". Högmedeltidens Europa (1000-1300) kännetecknades bland annat av påvemaktens starka ställning. Kyrkans ideologi genomsyrade lagstiftningen, och etnisk och social tillhörighet ansågs ofta mindre viktig än identiteten som kristen. För världen utanför framstod Västeuropa under denna epok som en enhet, vars överhuvud var påven i Rom. Ett annat framträdande drag i det dåtida Europa var feodalismen.
Kungen behövde hjälp av vasaller för att kunna kontrollera hela sitt rike.
Orsaken till feodalsamhällets uppkomst
Feodalismen var ett komplicerat system av skyldigheter och rättigheter mellan samhällets medlemmar, som i praktiken gestaltade sig mycket olika i olika områden.
Feodalismen hängde samman med att statsmakten under tidig medeltid (ca 500-1000) hade varit mycket svag, kommunikationerna långsamma och ekonomin baserad på naturahushållning. Det enda sättet för en europeisk monark att styra sitt rike var att lägga ut regerandet "på entreprenad" bland lokala stormän.
ANNONS
ANNONS
Det enda sättet att belöna dem som gjort kungen tjänster var att dela ut jord. Det var särskilt militära tjänster som de europeiska furstarna behövde, och i de pansrade riddarhärarnas tidsålder var det endast en mycket begränsad del av befolkningen som hade ekonomiska möjligheter att effektivt bidra med sådana. Därför kom furstarna undan för undan att avstå den direkta kontrollen över sina riken till en elit av beridna krigare.
Feodalismens grunder
Ett kontrakt ingicks mellan fursten som var länsherre (ägare av län som han delade ut) och hans underlydande, vasallen, enligt vilket den senare mottog ett landområde som förläning. I utbyte mot militära prestationer befriades vasallen från skatt och fick även den juridiska överhögheten över de människor som bodde i hans län.
Ganska snart blev förläningarna ärftliga, och inom sitt län kunde vasallen även skifta ut ytterligare förläningar till olika undervasaller.
Relationen mellan länsherre och vasall skulle vara ömsesidig. I utbyte mot vasallens trohet skulle länsherren beskydda och bistå honom. Kopplingen mellan skyldigheter och rättigheter i relationen mellan länsherre och vasall förblev dock det rådande idealet och var dessutom mönsterbildande för relationer mellan andra människor i samhället. Livegna bönder på ett gods betraktades t.ex. som en sorts vasaller i förhållande till sin godsherre. De var skyldiga att lyda honom och arbeta på hans gods, men han var också skyldig att försörja dem när skörden slog fel.
Bild: Okänd Adeln hade i regel stor makt över bönderna som bodde på deras mark. På många ställen i Europa var de som bodde på adelns mark livegna. Med "livegen" menas vissa bönders ofrihet i förhållande till jordägarna på medeltiden och i senare tiders feodala Europa. Det hela kan liknas vid en form av slaveri. Livegenskap förekom dock inte i Norden.
Feodalismen etablerades sent i Sverige
I Sverige etablerades det feodala systemet förhållandevis sent, först mot slutet av 1200-talet, när de pansrade riddarhärarna redan höll på att förlora sin militära betydelse på kontinenten. Det var också endast delvis som de feodala institutionerna fick fäste. De svenska förläningarna blev aldrig ärftliga, och de medförde aldrig någon makt över rättskipningen i länet. De bönder som brukade adelns jord blev aldrig livegna, och de flesta bönderna förblev dessutom självägande. De slott som uppfördes i sten i Sverige under medeltiden byggdes av kronan, inte av privata adelsfamiljer.
ANNONS
Svensk feodalism?
Länen utgjorde grunden för den medeltida förvaltningen från mitten av 1200-talet och framåt. De kungliga borgar som byggdes under detta århundrade krävde att skatter och inkomster från de kringliggande områdena avsattes för deras underhåll och försörjning. Riket kom att indelas i slottslän. Dessa förvaltades under mycket skiftande villkor.
Län kunde fås mot tjänst, vilket betydde att läntagaren i utbyte mot sina tjänster till kronan fick rätt att uppbära skatter och böter från länets innevånare.
Län kunde förpantas, dvs lämnas som säkerhet för ett lån till kronan, varvid inkomsterna från länet fick utgöra ränta på lånet.
De kunde hyras ut, varefter läntagaren fritt fick disponera eventuella överskott.
De kunde slutligen vara fataburslän eller län på räkenskap, dvs län där läntagaren hade full redovisningsskyldighet till kronan.
Genom länssystemets etablering stärktes till en början kungamaktens kontroll över rikets olika delar. Från och med Magnus Erikssons regering, när kronan genom jordbrukskrisen fått sämre skatteinkomster och började förpanta länen i allt större utsträckning, blev istället länssystemet en desintegrerande (sönderbrytande) faktor.
Till skillnad från vad som var sed på kontinenten (se ovan) blev dock aldrig de svenska länen ärftliga. Inte heller medförde länsinnehavet några befogenheter över rättsväsendet i länet. Därför krävs det en mycket vid definition av begreppet feodalism för att det medeltida Sverige ska kunna beskrivas som ett feodalt samhälle i den mening som är tillämplig i stora delar av det övriga Västeuropa.
Men frågan om länens fördelning utgjorde ändå en röd tråd i konflikterna mellan råd och kungamakt och mellan olika grupperingar inom rådet i senmedeltidens Sverige. I den politiska maktkampen utgjorde länsinnehav den avgörande strategiska resursen, ekonomiskt och militärt.
ANNONS
ANNONS
Ord och begrepp:
Feodalism: För att kunna styra ett rike delade kungen/drottningen upp det i mindre områden. Dessa kallades län. Härskaren hade makten över alla länen men delade ut maktbefogenheter till olika vasaller som fick styra länen åt honom. Dessa vasaller kunde i sin tur fördela mindre områden till sina egna "undervasaller". Vasallerna var tvungna att svära en ed där de lovade att troget tjäna sin herre (kungen och/eller storvasallen). Under medeltidens gång blev länen ärftliga (dock ej i Sverige). Det var så adelsklassen föddes. Ordet feodalism kommer från det latinska ordet feudum, som betyder län eller lån. Systemet med vasaller som hjälper härskaren kallas därför feodalism.
Privilegier: Något vi måste känna till för att förstå medeltiden är begreppet privilegium (företrädesrätt, särskilda förmåner, fördelar). Ett privilegium är en rättighet till något, eller fördel som en person eller grupp av personer får. Skattefrihet var kanske det viktigaste privilegiet under medeltiden. Ensamrätten att bedriva handel var ett annat. Men även så grundläggande saker som att få bo i en stad krävde privilegier d.v.s. tillstånd att bo där. Det var nästan uteslutande kungamakten som hade rätt att ge privilegier och alla undersåtar var mer eller mindre beroende av dessa privilegier eller tillstånd. Tillstånd att bo någonstans, tillstånd att arbeta, tillstånd att resa och så vidare.
Socialt stånd: Ett socialt stånd är någon av de historiska samhällsklasser som haft juridiskt fastställda rättigheter och skyldigheter. De olika stånden företräddes av utvalda representanter i dåtidens riksdagsmöten. I större delen av Europa bestod ständerna under medeltiden av adelsståndet, prästeståndet samt borgar- och bondeståndet. I Sverige fanns under slutet av medeltiden fyra stånd då även borgare och bönder representeras var för sig i riksdagen.
Vasall: En storman, vanligen med en adelstitel, som var en viktig del av feodalsystemet (se ovan). En vasall lyder under en herre, t.ex. en kung. Vasallen kunde för egen vinning samla in skatt och tributer inom sitt län, men ansvarade i gengäld för att skydda sin herre militärt. Genom att ställa upp för sin herre i krig så fick alltså vasallerna vissa privilegier. Ett vanligt privilegium var att adeln (liksom prästerskapet) var frälse, d.v.s. befriade (frälsta) från att betala skatt till kungamakten.
Uppgifter och frågor
Frågor till texten:
Vad var den främsta orsaken till att feodalismens uppkomst?
Vad gick feodalismen ut på (dess grunder)?
Berätta kortfattat om feodalismens tillkomst i Sverige.
Vad skilde det svenska feodalsystemet från det västeuropeiska feodalsystemet?
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer liknande material.
FÖRFATTARE
Gunnar Åselius, professor i militärhistoria vid Försvarshögskolan Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia - vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
Det har snart gått tusen år sedan sagan om Tristan och Isolde berättades för första gången. Den har sedan under århundradenas gång återberättats av många författare på olika språk, på keltiska, franska, tyska, engelska. De flesta av de äldsta texterna har gått förlorade, och vi känner dem endast genom att andra författare har återberättat dem. Den text vi här citerar är sammanställd i modern tid av fransmannen Joseph Bédier...
När isen drog sig tillbaka mot polerna efter den senaste istiden, och gräs började växa i Europa, spreds stora vildhästhjordar över ett i början trädfattigt landskap. Den tidens jägare organiserade välplanerade jakter på hästarna. Jaktlagens medlemmar måste ha haft ett funktionsdugligt talspråk, för planeringen krävde resonemang. Jägarna utnyttjade bergig terräng, till exempel i Solutré i nuvarande Frankrike, där de drev stora hjordar av hästar mot ett klippstup. Sista biten mot bråddjupet drev jägarna med rop och facklor hästarna att i panik rusa fram mot stupet. I tusental störtade djuren ner och slog ihjäl sig. Kanske fångade jägarna in föl och unghästar, fick dem tama och använde dem som lockdjur vid nya jakter - och efter hand som riddjur...
Begreppet "frälse" är en benämning på de samhällsgrupper (adelns och kyrkans folk) som var befriade från skatt och även hade en viss rättslig särställning. Skattefrihet och immunitet för kyrkan beviljades första gången i Sverige år 1200 samt åter av Magnus Ladulås vid ett möte i Söderköping 1281. Det världsliga frälsets (adeln) uppkomst räknas från Alsnö stadga 1280...
Sveriges medeltid (1050-1520) brukar räknas från mitten av 1000-talet då riket började bli kristet. Sveriges enande som ett rike var dock en långdragen process. Under 1100-talet rådde ständiga tronstrider och det var först under Folkungaättens styre (1250-1364) och dess centralisering av statsmakten som Sverige blev ett mer enat rike. Under 1300-talet drabbades Sverige av två stora katastrofer - agrarkrisen och digerdöden - varefter det politiska läget under senare delen av århundradet blev instabilt. I samband med bildandet av Kalmarunionen 1397 tycktes allt bli bättre, men en bit in på 1400-talet uppstod konflikter. Unionstiden kom att präglas av maktkamp mellan olika politiska grupperingar, inbördeskrig och bondeuppror. Sveriges medeltid slutar vid Stockholms blodbad 1520 som ledde till Gustav Vasas maktövertagande och Kalmarunionens upplösning 1523...
Kring slutet av 1200-talet förändrades det svenska samhället i grunden. Kungamakten stärktes och riket blev mer centraliserat (centralstyrt). Man kan se det som en pyramid med kungen i toppen, adeln och präster under, och en bred bas av allmogen (alla andra) som fick betala alla skatterna och tvingades till dagsverke för adeln och kyrkan...
Genom en skicklig erövringspolitik skapade Karl den store ett rike som innefattade stora delar av dagens västra Europa. I detta väldiga frankiska rike fungerade den kristna kulturen som ett sammanhållande kitt. Karl den store lät därför gynna kyrkan och genomförde flera stora kulturella reformer...
