M

Fem märkligaste sakerna med påsken och påskfirandet

Påsken är den viktigaste kristna högtiden, men det finns en hel del saker som är märkliga med påsken och firandet kopplat till den. Här är de fem märkligaste sakerna.
HISTORIENS TOPP 5
Bild:

Påskcollage

5. Påsken infaller på olika datum varje år

Till skillnad från t.ex. jul och valborg så infaller påsken som bekant på olika datum varje år. Datumspannet där påskdagen kan infalla löper från 22 mars till och med 25 april, vilket innebär att påskdagen ett år kan firas med meterdjup snö och ett annat år i försommarvärme.

Bild:

Påskprydnad

Att datumet på påsken skiftar så, går tillbaka till de första kristna församlingarna. När Jesus, enligt Bibelns berättelser korsfästes, dog och uppstod, så var det under det judiska pesachfirandet i Jerusalem. Jesus och även hans lärjungar var ju judar som firade de judiska högtiderna.

Under de första århundradena efter Jesus korsfästelse kunde olika kristna församlingar fira påskdagen på olika datum och på olika veckodagar även om söndagen var den absolut vanligaste. I öst firade man på samma dag som judarna, men inte i västkyrkorna. Västkyrkorna hade istället som tradition att alltid fira på söndag och efter fullmånen i vårmånaden. Dessutom fick den kristna påsken aldrig infalla samtidigt som den judiska, då flyttades den kristna en vecka.

Ju större den kristna gemenskapen blev desto mer ohållbart blev det att olika grupper firade påsken på olika dagar. Så vid kyrkomötet i Nicaea år 325 bestämdes att påsken alltid skulle firas på en söndag och hur påskens datum skulle räknas ut. Grundregeln är att påskdagen är den söndag som följer närmast efter den ecklesiastika fullmånen som är närmast efter den 20 mars. Den “ecklesiastika fullmånen” är en med hjälp av tabeller framräknad fullmåne.

Är den ecklesiastika fullmånen 23 mars (vilket den är 2016) så infaller påskdagen på söndagen närmast därefter (vilket 2016 är den 27 mars).

4. Förbudet att gå på bio på långfredagen

Långfredagen är inom kristen tradition en sorgens dag. Det var på långfredagen som Jesus korsfästes och dog. Jesus död på korset och uppståndelsen på påskdagen är ju själva centralbudskapet i kristendomen och därmed i påskfirandet.

Bild:

Påsklilja

Under medeltiden och även under de första århundradena efter reformationen var långfredagen inte en särskilt betydelsefull dag i svensk tradition. Det var under inflytande av fromhetsrörelser som pietismen under 1700-talet som allvaret i påskbudskapet började betonas tydligare och långfredagen fick en mer central plats i svenskt påskfirande.

Detta hängde kvar ända till 1969. Fram till dess hade det varit förbjudet med offentliga nöjestillställningar (ex. bio och dans) på långfredagen. År 1956 kunde länsstyrelsen göra undantag för filmer som inte avvek från ”det kristna idealet”. Våren 1968 kom en socialdemokratisk motion att upphäva förbudet och trots motstånd ifrån de borgerliga partierna upphävdes förbudet 1969.

Bild:

Påskägg i ris.

3. Påsken infaller varje år på två olika datum

Påskens datum är en hel vetenskap (se ovan), men för att komplicera det hela ytterligare är det nästan alltid två olika datum som påsken firas runt om i världen.

Grundprincipen är att påskdagen infaller söndag efter påskfullmånen (en ur tabeller framräknad fullmåne vilket inte alltid överensstämmer med den astronomiska). Detta göra att påsken kan infalla från slutet av mars till slutet av april.

Det som gör att påsken kan infalla på två helt olika datum är att ortodoxa kristna (till skillnad från protestanter och katoliker) dels använder den äldre julianska kalendern och dels att de fortfarande har som regel att den kristna påsken måste infalla efter judiska pesach.

Skillnaden mellan den julianska och den gregorianska (som protestanter och katoliker använder) är tretton dagar (beroende på olika sätt att beräkna skottår). Ortodoxa högtider infaller alltså tretton dagar senare (t.ex. är den ortodoxa juldagen 7 januari).

Dessutom följer de ortodoxa kyrkorna den ursprungliga bestämmelsen från konciliet i Nicaea att den kristna påsken måste vara efter judisk pesach (som också varierar i datum på grund av den judiska kalendern).

Årets påsk är ett tydligt exempel. Katoliker och protestanter firar påskdagen redan den 27 mars, men eftersom den judiska pesach infaller 22-30 april kan ortodoxa kyrkor inte fira påsk som brukligt tretton dagar efter katoliker och protestanter. Istället infaller den ortodoxa påsken inte förrän 1 maj.

2. Barn utklädda till häxor som tigger godis

Att tro på övernaturliga väsen som tomtar och troll och liknade har förekommit i våra samhällen så långt tillbaka som vi har källmaterial (och förmodligen innan dess). Och människor som besuttit övernaturliga förmågor var ofta illa sedda. Men i samband med reformationen i slutet av 1500-talet började en ny form av anklagelser växa fram – vissa kvinnor anklagades för att ha ingått pakt med Djävulen, de var häxor.

Bild:

Påskkärring

Under 1660- och 1670-talet utspelade sig ”häxprocesserna” i Sverige och några hundra kvinnor fick sätta livet till eftersom de anklagats för att ingått pakt med Djävulen. Den vanligaste berättelsen handlade om att häxorna under skärtorsdagen eller påskafton rest till häxsabbaten på Blåkulla. Kopplingen till påsken gjorde att häxorna i de västsvenska landskapen och i Östergötland kallades för påskkärringar.

Någon gång under 1800-talet (eller kanske till och med tidigare) växte det i främst västra Sverige fram en tradition att klä ut sig med olika attribut som förknippades med häxor. Att klä ut sig till påskkärring var främst något som barn och ungdomar gjorde. Man försökte likna riktiga “häxor” och klädde ut sig som bondkvinnor.

Under 1900-talets första hälft spreds sedan seden med påskkärringar från västra Sverige till Stockholm. Flera belägg finns från Stockholmstrakten kring 1900-talets början.

Bild:

Påskägg

1. Sverige har haft ett helt eget sätt att beräkna påskens datum

Som om påskens datum inte var nog komplicerat redan så finns det för svenskt vidkommande ytterligare en detalj som historiskt komplicerar beräknandet av påskdagens infallande.

På förslag från astronomen Anders Celsius 1739 började man i Sverige nämligen året därpå att beräkna påsken astronomiskt (inte utifrån tabeller och med fixerad vårdagjämning som i övriga Europa).

I Celsius almanacka för 1740 står följande i förordet: “1:mo Påskan celebreras på Söndagen som efter Astronomisk Uträkning infaller näst efter närmaste Full-Månen till Wårdagjämningen”

Den praktiska konsekvensen av detta beslut var att påsken i Sverige vid flera tillfällen mellan 1740 och 1844 inföll på andra datum än i den övriga kristna världen. År 1742 var påskdagen i resten av världen den 25 mars. Men eftersom Sverige fortfarande använde den julianska kalendern och den “riktiga” vårdagjämningen så var påskdagen i Sverige istället redan den 14 mars.
 

Podden - Historiens topp 5

Avsnitt 05: Fem märkligaste sakerna med påsken och påskfirandet

Här hittar du alla artiklar i serien Historiens topp 5 >

Du kan även lyssna och prenumerera via iTunes
 

Tips på länkar och litteratur:
Mattias blogg "Högtider och traditioner" om påsk
Tid – en bok om tideräkning och kalenderväsen av Lars Olof Lodén
Varför kan inte påsken stå still?” av Lars Nystedt i SvD 2002-03-30
 

Text:
Mattias Axelsson
,
gymnasielärare i historia, religionskunskap och samhällskunskap
Uppdaterad: 09 mars 2018
Publicerad: 25 mars 2016