Johan Skytte (1577-1645) var Gustav II Adolfs lärare, riksråd och generalguvernör över Livland, Ingermanland och Karelen. Skytte adlades 1604 och blev riksråd 1617, men han skulle under hela sitt politiska liv verka för en maktbalans mellan kungen och aristokratin.
Under stormaktstiden styrde Sverige över flera områden öster om Östersjön. Livland omfattade delar av dagens Estland och Lettland, medan Ingermanland låg längst in i Finska viken, runt området där Sankt Petersburg senare byggdes. Dessa provinser hade egna lagar, kyrkliga traditioner och mäktiga grupper av adelsmän och borgare. När Skytte försökte införa svenska domstolar och utbildningar handlade det därför inte bara om praktiska reformer. Det var också ett försök att knyta områdena närmare den svenska staten, vilket väckte motstånd hos grupper som riskerade att förlora makt och privilegier.
Efter Gustav II Adolfs död motsatte han sig Axel Oxenstiernas och delar av högadelns starka inflytande över rikets styre. I de baltiska provinserna sökte han begränsa högadelns och städernas inflytande och istället stärka den svenska centralmakten. I det syftet organiserade han rättsväsendet och invigde 1630 en hovrätt i Dorpat (nuvarande Tartu). Han hoppades att den nya ordningen skulle knyta de baltiska provinserna närmare Sverige och att områdena så småningom skulle införlivas helt med riket. Målet var att de skulle styras av samma kung och lagar som Sverige och bli en del av ett mer enhetligt rike.
Skytte skulle dock möta motstånd från adeln och borgarna både när han försökte centralisera rättsväsendet och när han ville förändra kyrkans organisation i såväl de baltiska provinserna som i Sverige. Däremot var han mer framgångsrik inom utbildningen. Han inrättade först ett gymnasium i Dorpat och tog därefter initiativ till att omvandla det till ett universitet, som invigdes 1632. Dagens universitet i Tartu har sitt ursprung i detta lärosäte, även om verksamheten senare avbröts under flera perioder. Universitetet blev dock inte det centrum för att knyta de baltiska provinserna närmare Sverige som han hade avsett.
Redan 1622, när han var kansler för Uppsala universite, inrättade Skytte en professur i vältalighet och statskunskap, den så kallade skytteanska professuren. Den anses vara världens äldsta fortfarande verksamma professur i statskunskap.
Efter Gustav II Adolfs död återvände Skytte till Sverige, och 1634 blev han Göta hovrätts förste president. Hovrätten låg i Jönköping och inledde sin verksamhet året därpå.
En 400 år gammal donation påverkar fortfarande universitetetNär Johan Skytte inrättade den skytteanska professuren 1622 skänkte han mark och egendom som skulle bekosta undervisningen. Han köpte också det medeltida stenhuset Skytteanum bredvid Uppsala domkyrka och bestämde att professorn skulle få bo där. Efter en renovering flyttade den första professorn in 1626. Det uppseendeväckande är att traditionen fortfarande lever kvar. Skytteanum är idag Uppsala universitets enda tjänstebostad för en professor, och innehavaren av den skytteanska professuren bor fortfarande i huset. Även Skyttes så kallade patronat finns kvar. Rätten att företräda donationen har gått i arv, och patronatets innehavare får fortfarande yttra sig när en ny professor ska tillsättas. Pengar från donationen bidrar dessutom till forskning och till det internationella Skytteanska priset i statskunskap. Ett beslut som fattades för mer än 400 år sedan påverkar alltså fortfarande ett modernt universitet.
|
S LÄS MER: Universitetet i Dorpat och försvenskningen av Baltikum under 1600-talet
S LÄS MER: Försvenskningen av Skåne och andra områden
M LÄS MER: Gustav II Adolf
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material som handlar om ämnet.
FÖRFATTARE
Text: Stig Hadenius, historiker och professor i journalistik
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia – vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
