Det var egentligen inte tänkt att riksdagen skulle behandla rösträtten vid denna extrainkallade riksdag. Men hösten 1918 skakades Europa av kriser och revolutionära stämningar. Både män och kvinnor hade under krigsåren fått göra stora insatser i försvarsmakten, jordbruket, industrin och i hemmen. Många ansåg att när folket gjorde så stora samhällsinsatser, borde de också få rätt att rösta.
Allmän och lika rösträtt
Strax före klockan ett på natten onsdagen den 18 december 1918 slog talmannens klubba äntligen i bordet. Till slut kunde de båda kamrarna fatta ett principbeslut. Sverige skulle införa allmän och lika rösträtt. Det skulle ske i två steg:
- Redan i valen till kommuner och landsting våren 1919 skulle alla myndiga svenska medborgare - kvinnor såväl som män - ha en röst var, oavsett kön, social bakgrund och förmögenhet. Beslutet påverkade även riksdagen, eftersom första kammarens ledamöter utsågs indirekt av landstingen.
- Riksdagen utlovade dessutom att allmän och lika rösträtt skulle införas även i valen till riksdagens andra kammare. Det krävde dock en grundlagsändring och ytterligare två beslut vid de ordinarie riksdagarna 1919 och 1921.
När beslutet väl var fattat och riksdagsmännen begav sig hemåt i den kalla decembernatten så låg ett nytt Sverige under deras fötter. Vägen framför dem var mörk och osäker. Vissa socialister skulle även i fortsättningen sätta sitt hopp till revolutionens våldsamma kraft. Somliga högermän skulle aldrig acceptera folkstyret fullt ut. Hos många gnagde den svåra frågan: Skulle ”vanligt folk” verkligen klara av att styra landet i dessa svåra tider?
Varför blev Sverige en demokrati?
Demokratins genombrott berodde på flera samverkande faktorer. Vissa förändringar hade pågått åtminstone sedan 1700-talet: upplysningen, industrialiseringen, urbaniseringen, befolkningsökningen, den ökade läskunnigheten, de framväxande folkrörelserna, ny kommunikationsteknik och friare massmedier - allt detta omformade samhället och medförde krav på nya politiska spelregler. När så det rätta ”psykologiska läget” uppstod på hösten 1918 kunde en majoritet i riksdagen övertygas: om inte demokratin infördes genom kontrollerade reformer så riskerade samhället att vältas över ända med våld.
Reformer på vägen mot demokrati under 1800-talet
Förberedande beslut
I slutet av 1800-talet var demokratin fortfarande långt borta. Men Sverige hade genomfört flera reformer som tillsammans var viktiga för det demokratiska genombrott som väntade under 1900-talet:
- Regeringsformen som beslutades den 6 juni 1809 slog fast principen om maktdelning, vilket innebar slutet för den enväldiga kungamakten.
- Folkskolan (1842), större frihet för företagare (1864), lika arvsrätt mellan könen (1845) och flera andra reformer stärkte folkets fri- och rättigheter. Inom flera områden förbättrades kvinnornas ställning.
- 1862 års bestämmelser om kommuner och landsting och 1866 års tvåkammarriksdag byggde på personlighetsprincipen. Principen innebar att rösträtten och valbarheten knöts till enskilda personer - inte till de fyra stånd vars privilegier hade slagits fast av kungen på medeltiden.
De fem maktfunktionerna i 1809 års regeringsform
1809 års regeringsform beskrev fem maktfunktioner som delades mellan kungen och riksdagen. Dagens statsskick bygger i stället på parlamentarismens principer, vilket betyder att riksdagen har den yttersta makten över såväl lagar och beskattning som regering och statsförvaltning. Maktdelningen mellan kung och riksdag är avskaffad, men statens arbetsuppgifter är fortfarande uppdelade på ungefär samma sätt. Det handlar om att stifta lagar, beskatta, styra och verkställa, döma, följa upp och granska.
|
LÄS MER: Den svenska demokratins rötter
LÄS MER: Demokratins genombrott - när Sverige fick allmän och lika rösträtt
LÄS MER: Sveriges demokratisering
LÄS MER: Kvinnlig rösträtt i Sverige - hur gick det till?
LÄS MER: Revolutionen i Stockholm som inte blev av
PODCAST: Införandet av allmän och lika rösträtt
Parlamentarismens genombrott
Hösten 1917 hade kungen gett den blivande statsministern Nils Edén ett personligt löfte. I ett samtal med Edén lovade kungen att följa parlamentarismens principer, vilket innebar att kungen i fortsättningen inte skulle ingripa i regeringsmakten. Edén ville inte bli statsminister om kungen skulle fortsätta att lägga sig i regeringens politik. Bara några år tidigare, 1914, hade kungen (Gustav V) orsakat en regeringskris. I borggårdstalet hade kungen gått emot den dåvarande regeringens försvarspolitik, vilket slutade med att regeringen avgick. När parlamentarismen infördes blev regeringens politik beroende enbart av riksdagens stöd.
Allmän - men inte för alla
Allmän och lika rösträtt betyder att alla medborgare över en viss ålder får rösta och att varje röst har samma värde. I Sverige brukar man säga att allmän och lika rösträtt infördes under perioden 1918-1921.
Redan 1919 var rösträtten lika i den bemärkelsen att de som fick rösta hade en röst var. Men det fanns kvar ekonomiska och juridiska villkor (så kallade streck) som gjorde att ungefär 2 procent av de vuxna medborgarna inte fick rösta. På den tiden var det inte konstigt att rösträtten var knuten till krav på ordnad ekonomi, skötsamhet och förstånd. De flesta ansåg att rösträtten ändå kunde kallas ”allmän”. I dag har vi en annan syn på rösträtten och medborgarnas politiska rättigheter. Många menar att rösträtten blev allmän först 1945, eller till och med 1989. Först då fick verkligen alla vuxna svenskar rätt att rösta.
Hur stor ska demokratin vara?
En av demokratins ”eviga” frågor gäller storleken på den offentliga sektorn. Hur mycket skatt ska vi betala, och vilka frågor ska vara gemensamma? På 1920-talet betalade svenskarna bara 10 procent av inkomsterna i skatt. Politikerna hade därför inte råd med några större välfärdsreformer. Därefter växte den politiskt styrda offentliga sektorn kraftig till 1990-talet, för att därefter minska något.
|
