1800-talet och nationalismen i Sverige, del 1: Göticismen, skandinavismen och historieromantiken
Sverige 1809
Nationen, folket var nu betydelsefulla begrepp. Även i Sverige kan man klart se detta. Det var inte främmande ockupation som kom att prägla den svenska nationalismen, utan förlusten av Finland 1809. Denna förlust betraktades som en nationell katastrof. Den svenska nationalismen kom därför till att börja med att präglas av skam och vanmakt. Man förespråkade en självrannsakan, ja nästan ett slags botgöring. Förlusten av Finland måste förklaras på något sätt och nationen måste renas och läkas.
ANNONS
ANNONS
En av förklaringarna man fastnade för var tanken att svenskarna levt för lättsinnigt, lagt sig till med utländska vanor, köpt för mycket varor från utlandet och därmed försvagat den svenska "folkstammen". De nyvaknade nationalisterna ville ändra på detta, de inskärpte vikten av att tala svenska, klä sig svenskt och leva enkelt. En enkel livsföring ansåg man vara typiskt svensk. Naturen är karg och klimatet hårt, därför ska svensken också leva ett hårt asketiskt liv.
Nationalisterna blickade nostalgiskt tillbaka till forna storhetstider. Man skriver om den svenska historien med starkt romantiserade inslag. Det är de heroiska hjältarnas historia man tar fasta på. Man lanserar en rad historiska myter, som Karl XII, Engelbrekt och Gustav Vasa.
Även den svenska naturen framställs i romantiska ordalag. Det karga, vindpinade och kala, blir honnörsord.
En rad föreningar och ordenssällskap bildas för att värna det svenska. Där höll man ofta tal om "Sveriges räddning". Läs om nationalism >
Göticismen
Vid början av 1800-talet startade i Sverige den nationella nyväckelse som gått under benämningen "göticism". Skalden Erik Gustaf Geijer var en av förgrundsgestalterna i det 1811 grundade Götiska förbundet. Förbundets syften var inte enbart litterära, utan allmänt fosterländska. Man ville återuppliva göternas "frihetsanda" och "mannamod". Man lyfte fram Nordens gemensamma hjältehistoria, de fornnordiska myterna, vikingabragderna. Esaias Tegnérs stora epos Frithiofs saga blev känt i varje svenskt hem, Geijers "Vikingen" likaså.
Ett annat liknande fosterländskt förbund var Manhemsförbundet. Medlemmarna var delvis desamma som i Götiska förbundet. Båda förbunden förde fram vikten av såväl fysisk, psykisk som moralisk styrka. Bara ett starkt och härdat folk kunde rädda fosterlandet. Undervisning och folkuppfostran utgjorde därför en väsentlig del av verksamheten. Allra mest uttalad var den kanske i Manhemsförbundet.
Gymnastikföreningar i fosterlandets tjänst startades i Tyskland under ledning av Friedrich Ludwig Jahn.
Samma sak skedde i Sverige med Pehr Henrik Ling som drivande kraft. Fysiska övningar och fosterländska sånger skulle fostra den uppväxande generationen till nya vikingar, trodde man.
ANNONS
ANNONS
Skandinavismen
Så småningom började en mer politisk nationalism - skandinavismen - florera främst bland studenterna. Skandinavismen bygger på tanken att de nordiska länderna har gemensam historia, gemensam kultur och gemensamt språk och därför utgör en naturlig nationell enhet. Man talade högstämt om de nordiska brödrafolken. Man ordnade nordiska studentmöten. Mellan göticismen och skandinavismen fanns många beröringspunkter. Även skandinavisterna anspelade hänfört på vikingadåd i sina tal och dikter.
Man brukar räkna år 1829 som skandinavismens födelseår. Vid en promotionsceremoni i Lund, satte Esaias Tegnér en lagerkrans på den danske skalden Oehlenschläger huvud med orden: "Söndringens tid är förbi". Med det menade han att motsättningarna mellan Danmark och Sverige var ett avslutat kapitel.
Skandinavism är en pannationell rörelse med ursprung i de kulturella, geografiska och historiska banden mellan de skandinaviska länderna. I mitten av 1800-talet påverkade den starkt Sveriges, Norges och Danmarks politik.
Politiskt blev Schleswig-Holstein den stora frågan för skandinavisterna. När tyska styrkor 1848 tågade in i Jylland anslöt sig några hundra frivilliga svenskar till den danska hären. I samtida dikter kan man läsa om "nordanstormens söner" som kämpade för sitt "brödrafolk". Svenske kungen Oskar I, som också var populär i Danmark, såg ett enat Norden som värn mot framför allt Ryssland.
Historie- och hjälteromantiken
Nationalismen i Sverige blev alltmer "svensk-nationell" mot senare delen av 1800-talet. Den växte i styrka i takt med industrialismens utveckling. För att skapa en nationell samling hämtade man exempel ur historien. Nu var det hjältar som Engelbrekt, Gustav Vasa och Karl XII som hyllades. Oftast var det just kampen och offret för nationen som man ville mana fram på nytt. Ju närmare sekelskiftet man kom desto större och mer reellt blev hotet från Ryssland. Finland blev ju allt mer "förryskat". Tidigt började man också ana det förestående världskriget. Ungdomen måste fostras med de historiska hjältarna som förebilder, ansåg man. Sveriges nationella oberoende måste försvaras.
Men det var inte enbart historiska hjältar som lyftes fram. Även "hjältar" från industrins och vetenskapens område ärades för sina nationella gärningar. Skalden Carl Snoilsky var en av dem som ofta författade hyllningsdikter till framstående svenskar.
Det är här mot slutet av 1800-talet man också klart börjar kunna urskilja två nationella inriktningar: en kulturnationalism och en aggressiv nationalism. Den ena besjunger en svunnen idyll eller en fredlig industriell och vetenskaplig utveckling. Den andra hyllar kampen på slagfältet, det heroiska i att offra sig för fäderneslandet. Den uppmanar till nya "hjältedåd" likt dem på Karl XII:s tid.
Men det finns också röster som kritiserar denna historiska hjältedyrkan. August Strindberg och Gustaf Fröding har båda ironiserat över detta.
ANNONS
ANNONS
August Strindberg tillhör dem som på 1880-talet raljerade över den i hans tycke överdrivna dyrkan av historiska hjältar. Här en scen från Riddarhuset:
"Så mycket smörja här pratades, så mycken förfalskad svensk historia, så mycken chauvinism, sabelskrammel, uppgrävningar, trumvirvlar. Leipzig och Lützen, till och med Poltava, Hannibal och Karl XII, Gustav II Adolf och […] Sturar och Vasar […] Somliga svepte sig i svenska riksbanéret och föllo framstupa med 25 dolkstygn framför lantmarskalken, andra kastade sig på knä och gjorde bön vid Carl XII:s stövlar, men de aldra mest patriotiska framröto sin passionerade kärlek till fosterlandet som älgar i brunsttiden."
Ur: Strindberg, August, Det nya riket. I Samlade skrifter, 10, Stockholm: Bonnier, 1913, s. 12-14
Gustaf Fröding skriver 1893 i Karlstads-Tidningen:
"Första kammaren talar för det mesta icke mycket, det är nog sant. Dess tal är oftast bara nej, nej - vad därutöver är, det är av ondo, tycker kammaren. Men kommer det ett historiskt ögonblick, då framtiden blickar tillbaka på dem och kommande släkten lyssna efter vackra och stora ord, som kunna ta sig bra ut på 'hävdens blad', då fyllas herrarna i Första kammaren av dityrambiska känslor och då stiga vältalighetens grannaste såpbubblor mot kammarens tak. De storslagna oratorspositionerna intagas, den patetiska tonen spelas upp och den högtidliga långrandigheten känner icke mera några gränser för sin långrandighet."
Uppgifter och frågor
Frågor till texten:
- Varför blev förlusten av Finland år 1809 en så viktig händelse för nationalismens framväxt i Sverige?
- På vilka sätt försökte svenskarna bygga en stark nationell identitet efter 1809?
- Vad var syftet med Götiska förbundet som startades i början av 1800-talet?
- Hur skilde sig skandinavismen från göticismen, och vad var dess huvudsakliga mål?
- Vilka svenska historiska hjältar blev förebilder för nationalismen under 1800-talet och varför?
- Beskriv skillnaden mellan kulturnationalism och den aggressiva nationalism som framträdde mot slutet av 1800-talet.
Fundera på:
- Finns det liknande tendenser idag där historiska hjältar används för att bygga nationell identitet?
Ta reda på:
- Nämn ett annat land som har förlorat stora territorier i krig. Undersök sedan hur det landet verkar ha hanterat denna förlust av territorier, och jämför det med Sveriges erfarenhet av att förlora Finland.
M LÄS MER: Sverige under 1800-talet
S LÄS MER: Nationalismens historia
S LÄS MER: 1800-talet och nationalismen i Sverige (artikelserie)
S LÄS MER: Svensk identitet och nationalism i ett historiskt perspektiv
M LÄS MER: Nationalism och imperialism 1815-1914
S LÄS MER: Teorier om nationalism - dess ursprung och funktion
S LÄS MER: Göticismen och det Götiska förbundet
M PODCAST: Stater och nationer
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer liknande material.
Litteratur:
Staffan Björck, Heidenstam och sekelskiftets Sverige, Stockholm, 1946
Stefan Bohman, Historia, museer och nationalism, 1996
Alf W. Johansson, Vad är Sverige? Röster om svensk nationell identitet, Prisma, 2001
Göran Hägg, Svenskhetens historia, Wahlström & Widstrand, 2003
Benedict Anderson, Den föreställda gemenskapen, Daidalos, 1996
Ernest Gellner, Nations and nationalism, Blackwell, 1983
FÖRFATTARE
Text: Jan-Gunnar Rosenblad och Gundel Söderholm, författare
Artikelserie om 1800-talet och nationalismen i Sverige
