August Strindberg

Strindberg växte upp i en jäsningstid, en tid av stora samhällsförändringar. Jäsningstiden är också titeln på den andra delen av hans självbiografiska roman Tjänstekvinnans son, som gavs ut 1886-1887.

Strindberg framställde gärna sin uppväxt som enkel och fattig, framförallt i sin självbiografiska roman Tjänstekvinnans son. Den bilden var delvis överdriven. Hans mor kom från enklare förhållanden än fadern, men familjen levde i ett borgerligt och relativt välmående hem. Fadern var ångbåtskommissionär och tillhörde en etablerad borgarfamilj.

Strindberg riktade hård kritik mot ett samhälle där vissa grupper hade makt och särskilda fördelar. Han angrep också det som han uppfattade som hyckleri inom kyrkan, kungamakten och andra delar av överheten. I romanen Röda rummet (1879) och satiren Det nya riket (1882) drev han med bland annat långsamma myndigheter, adeln som lade stor vikt vid titlar, ohederliga journalister och överdrivna hyllningar av kung Oscar II. Satir innebär att man använder humor, ironi och överdrifter för att kritisera människor eller samhällsproblem.

Förhållandet mellan kvinnor och män är ett annat viktigt tema i Strindbergs verk. Han skildrade ofta äktenskapet som en hård maktkamp där kärlek blandades med svartsjuka, misstänksamhet och en önskan att bestämma över den andra. Detta märks tydligt i bland annat Giftas, Fadren och Fröken Julie. Hans syn på kvinnor var motsägelsefull. Ibland kritiserade han kvinnors underordnade ställning, men i andra texter uttryckte han starkt kvinnofientliga åsikter. Därför har hans kvinnosyn ofta diskuterats och kritiserats ända sedan hans egen tid.

Strindbergs angrepp på överheten gjorde honom populär inom delar av arbetarrörelsen. Hans böcker lästes i arbetarbibliotek och användes i rörelsens folkbildning. Många arbetare såg honom som en författare som vågade angripa kungahuset, kyrkan, militären och andra mäktiga institutioner.

Under 1890-talet gick Strindberg igenom en djup psykisk och religiös kris, den så kallade "infernokrisen". Efter den förändrades hans sätt att skriva. I verk som Inferno, Till Damaskus och Ett drömspel blandade han verklighet med drömmar, minnen, religiösa föreställningar och symboler. Han skrev alltmer om skuld, ensamhet, lidande och människans sökande efter mening. Särskilt Till Damaskus och Ett drömspel förnyade teatern och fick stor betydelse för den moderna dramatikens utveckling.

Under åren kring sekelskiftet stod religiösa och existentiella frågor mer i centrum än den direkta samhällskritiken. Det bidrog till bilden av Strindberg som en inåtvänd grubblare som hade vänt sig bort från politiken. Men han tog inte slutgiltigt avstånd från vare sig arbetarrörelsen eller samhällsfrågorna. Hans politiska åsikter förändrades flera gånger, men viljan att angripa makthavare och etablerade institutioner fanns kvar.

Under sina sista år återvände han med full kraft till den offentliga debatten. I den så kallade Strindbergsfejden 1910-1912 angrep han bland annat militarismen, dyrkan av Karl XII, kungamakten, kyrkan, Svenska Akademien och det konservativa samhället. Fejden växte till en enorm tidningsdebatt med omkring tusen inlägg och nästan 300 deltagare. Strindbergs utspel gav honom många nya fiender, men gjorde honom samtidigt mycket populär bland arbetare och andra samhällskritiker.

När Strindberg begravdes den 19 maj 1912 kantades vägen till kyrkogården av tiotusentals människor. Många såg honom som en radikal författare som hade vågat utmana samhällets mäktiga. Den bilden har levt kvar, även om hans tankar ofta var motsägelsefulla. Han kunde kritisera industrialiseringen och den etablerade vetenskapen, men ägnade sig samtidigt åt egna experiment inom bland annat kemi, fotografi och alkemi. Under 1880-talet påverkades han också av Friedrich Nietzsche och tanken på övermänniskan. Med detta menades inte en biologiskt överlägsen människa, utan en stark och självständig individ som vågar skapa sina egna värderingar istället för att blint följa samhällets normer.
 

M  LÄS MER: Sverige under 1800-talet

Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material som handlar om ämnet.

FÖRFATTARE

Text: Torbjörn Nilsson, professor i historia
Materialet är en omarbetad version av en text som ingått i boken Sveriges historia – vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).