© 2026 SO-rummet.se
Skandinavismen var en rörelse och idéströmning under mitten av 1800-talet som ville föra de skandinaviska folken närmare varandra och ena dem kulturellt, ekonomiskt och politiskt.
Skandinavismen byggde på tanken att Sverige, Norge och Danmark hade en gemensam historia, liknande kulturer och nära besläktade språk och därför utgjorde en naturlig nationell enhet.
Inom rörelsen talades högstämt om de nordiska brödrafolken. Man ordnade nordiska studentmöten.
Under flera hundra år hade Sverige och Danmark ofta varit fiender och utkämpat många krig mot varandra. Norge hade länge tillhört det danska kungariket, men förenades 1814 i en union med Sverige. Under 1800-talet spreds samtidigt nationalismen i Europa, där gemensamt språk, kultur och historia sågs som viktiga grunder för en nation. Skandinavisterna ville nu lyfta fram det som förenade de nordiska folken istället för det som skilde dem åt.
1829 brukar räknas som skandinavismens födelseår. Vid en promotionsceremoni (en akademisk högtid då nya doktorer utses) i Lund, satte Esaias Tegnér en lagerkrans på den danske skalden Oehlenschläger huvud med orden: "Söndringens tid är förbi". Med det menade han att motsättningarna mellan Danmark och Sverige var ett avslutat kapitel.
Politiskt blev konflikten om Schleswig-Holstein (Slesvig-Holstein), två hertigdömen söder om Danmark, den stora frågan för skandinavisterna. När tyska styrkor 1848 tågade in i Jylland anslöt sig några hundra frivilliga svenskar till den danska hären. I samtida dikter kan man läsa om "nordanstormens söner" som kämpade för sitt "brödrafolk". Sveriges och Norges kung Oscar I, som också var populär i Danmark, såg ett enat Norden som värn mot framförallt Ryssland.
Konflikten handlade om vem som skulle styra Slesvig och Holstein. I Slesvig bodde både dansk- och tysktalande människor, och både danska och tyska nationalister gjorde anspråk på området. För skandinavisterna blev kriget ett prov på om tanken om nordisk gemenskap också skulle leda till handling. Förutom de svenska frivilliga deltog även norrmän i striderna på Danmarks sida. Oscar I skickade dessutom omkring 5 000 svenska soldater till den danska ön Fyn 1848. De deltog inte i striderna, men deras närvaro visade att Danmark hade stöd från Sverige-Norge.
Den skandinaviska myntunionen – när kronan infördesÅr 1873 bildade Sverige och Danmark den skandinaviska myntunionen. Två år senare anslöt sig även Norge. Det innebar att länderna fick ett gemensamt system med kronor och ören. Tidigare hade Sverige använt riksdaler som valuta. Genom myntunionen började istället kronan användas. Mynten såg olika ut i de tre länderna, men de hade samma värde och kunde användas som betalningsmedel över gränserna. Myntunionen gjorde det lättare att handla och resa mellan länderna. Samarbetet fortsatte även efter att unionen mellan Sverige och Norge upplöstes 1905. När första världskriget bröt ut 1914 försvagades myntunionen. Länderna började efterhand föra en mer självständig penningpolitik, och samarbetet upphörde i praktiken. Än idag använder Sverige, Norge och Danmark kronor som valuta, men de tre ländernas kronor har inte längre samma värde. |
Skandinavismen var en rörelse kring 1800-talets mitt bland studenter och akademiker, där vissa strävade efter att bilda ett enhetligt nordiskt rike. Liksom kontinentens nationalitetsrörelser byggde man på en idealiserad bild av en heroisk historia, i det här fallet göticismens svärmande för de nordiska folkens forntida mannakraft.
Många skandinavister hade liberala idéer och betonade folkens självbestämmande. Rörelsen närdes både av dansk strävan att införliva Slesvig och svenskt revanschbegär efter förlusten av Finland. Stormakterna Preussen och Ryssland blev därmed huvudfienderna. Genom studentmöten under 1830- och 1840-talen, bland annat ett stort möte i Uppsala 1843, växte rörelsen. Flera svenska frivilliga stupade också för Danmarks sak i det dansk-tyska kriget 1848.
Dråpslaget för skandinavismens krigiska aktivism blev Ulriksdalskonferensen, ett regeringsmöte den 8 september 1863 då Karl XV:s löften till Danmark i konflikten med Preussen tillbakavisades av främst J.A. Gripenstedt. Kungen hade utlovat 20 000 man till stöd för Danmark om landet skulle angripas i konflikten om Slesvig. För liberalen Gripenstedt gick fredlig samverkan och affärsrelationer med Preussen före skandinavistiska äventyr. I brev till hustrun Eva avfärdades kungens planer som "galenskap". Mötet blev laddat och för att rädda ansiktet för kungen angavs att en svensk inblandning i konflikten förutsatte stöd från västmakterna. Som väntat sökte dessa en fredlig lösning. Under kriget 1864 fick Danmark inget militärt stöd från Sverige-Norge, vilket skapade bitterhet både i Danmark och bland svenska skandinavister.
Ändå bör skandinavismens fredliga resultat bli ihågkomna: nationalekonomiska möten, ökat samarbete kring näringslagstiftning, myntväsen, post och telegraf. Framträdande svenska skandinavister var Esaias Tegnér, skalden C.V.A. Strandberg, August Blanche och August Sohlman.
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
Litteratur:
Hans Lennart Lundh, Skandinavismen i Sverige, Verdandi, 1951
Benedict Anderson, Den föreställda gemenskapen, Daidalos, 1996
Ernest Gellner, Nations and nationalism, Blackwell, 1983
FÖRFATTARE
Text: Jan-Gunnar Rosenblad och Gundel Söderholm, författare ; fördjupningen är skriven av Torbjörn Nilsson professor i historia
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia – vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
Här hittar du material som kan relateras till skandinavismen.
© 2026 SO-rummet.se
Lästid 8 minuter
1809 var ett avgörande år i Sveriges historia. Ute i Europa rasade napoleonkrigen. Kriget och revolutionerna hade omformat Europas karta ordentligt. Revolutionens ideal och Napoleons krig och ockupationer, samt franska revolutionens ideal om frihet, jämlikhet och broderskap hade skapat ett klimat av nationalism...
Artikel och boktips på Historiska Medias webbplats där du kan läsa om skandinavismen. Decennierna efter Napoleonkrigens slut år 1815 brukar betecknas som nationalismens era. En rad folk började fredligt eller med våld att sträva efter att bilda egna stater på nationell grund, det vill säga utifrån föreställningen om ett gemensamt kulturellt, språkligt och politiskt arv. I Norden tog detta sig uttryck i skandinavismen, som predikade samhörigheten mellan Sverige, Danmark och Norge...
Artikel i tidningen Populär Historia där Andreas Marklund berättar om skandinavismen, Karl XV och slesvigska krigen. I Norden blev 1800-talets nationalism en gränsöverskridande rörelse. Svenskar, norrmän och danskar tyckte sig vara del av en större uråldrig folkgemenskap. På så sätt blev de alla indragna i kampen om Slesvig-Holstein.
Genomgång (10:36 min) av SO-läraren Johan Wahlberg som berättar om 1800-talets nationalism. Här berörs bl.a. Tysklands enande, Italiens enande, osmanska rikets sönderfall och skandinavismen.
Pedagogisk genomgång i form av ett bildspel (32:10 min) där historieläraren Joakim Wendell ger en sammanfattning av Sveriges politiska historia under 1800-talet och början av 1900-talet. Här berättas bl.a. om Skandinavismen, svensk nationalism, indusrialliseringen, utvecklingen mot demokrati, första världskrigets effekter, demokratins genombrott och olika former av demokrati.
Avsnitt på Joakim Wendells hemsida Historia 2 där du kan läsa kortfattat om huvuddragen i den svenska utrikespolitiken mellan 1809-1866. Här berättas också om skandinavismen som var en nationalistisk rörelse som först uppstod i Danmark omkring 1840. Skandinavisterna ville tona ner den traditionella fiendskapen mellan Danmark och Sverige och istället framhålla den nodiska kulturella gemenskapen.
På webbplatsen Öresundstid berättas om Öresundsregionens gemensamma historia och kulturarv. Här kan du läsa om Öresundsregionens historia i en mängd illustrerade korta faktatexter. Tidsepokerna som behandlas är: stenåldern, bronsåldern, järnåldern, vikingatiden, medeltiden, 1600-talet, 1700-talet, 1800-talet och 1900-talet.
1800-talet var århundradet då Sverige var i union med Norge (1814-1905) och då Sverige industrialiserades.
Nationalismens och imperialismens tidevarv (1815-1914) då Europa styrde världen.
Här hittar du material som behandlar Danmarks historia i små och stora perspektiv. Få en helhetsbild eller fördjupa dig...
Här hittar du material som behandlar Sveriges historia i små och stora perspektiv. Få en helhetsbild eller fördjupa dig...
Vad är egentligen nationalism? Har den alltid funnits eller har den dykt upp vid någon speciell tidpunkt? I så fall när...
När Napoleon anföll Ryssland 1812 trodde många att kronprins Karl Johan skulle ställa upp på...
Karl XV (1826-1872) var Sveriges och Norges kung 1859-1872 och son till Oscar I och Josefina. På...
